DJURHUSBLOGGEN

Nu så är flytten klar!

2010-09-03T18:37:00.001+02:00

Numera huserar djurhusbloggen HÄR. Skynda nu dit!

Det kommer mera!

2010-09-03T14:43:00.001+02:00

Det dröjer bara lite, eftersom Djurhusbloggen flyttar till ett nytt hem.

Ledig inför helgjobb

2010-08-27T14:56:00.002+02:00

Njut så länge av vår bedårande lilla kattunge här...

Parken Zoo i Eskilstuna

2010-08-22T10:06:00.026+02:00

Bilderna (de flesta) är klickbara för större storlek.

Så var det dags för den årliga djurparksresan. Tre sådana blir det för eleverna på Np-programmet, en för varje årskurs. Förra året var vi i Borås och denna gång ställdes kosan till Parken Zoo i Eskilstuna.

Sådan här tur hade vi med vädret! Hela förmiddagen hällregnade det men när man blivit genomblöt och inte kan bli mer dränkt, tja... då gör det inte så mycket längre. Dock var det ju inte precis kameraväder heller, tyvärr.

* * *

Vi hälsades välkomna av djurparkschefen Helena Olsson. Hon berättade om syftet och målsättningarna just för Parken Zoo - den lilla djurparken som inte kan expandera i storlek eftersom den ligger inne i Eskilstuna. I stället har man inriktat sig på svårt utrotningshotade djurarter och med det visa och lära besökarna att ingen kan göra allt men alla kan göra något för att hjälpa till att rädda miljöer och djurarter. Utöver allt arbete med bevarande av hotade djurarter, lägger man ner mycket tid på berikning och stimulans för djurparksdjuren, något som vi fick se många exempel på under dagen.

Anna Åkerholm (till vänster) arbetar sedan många år som djurvårdare på Parken Zoo. Hon har även varit hos oss på Spånga under närmare ett år. Hon offrade sin lediga dag och lät PRIV-eleverna besöka de gigantiska galapagos-sköldpaddorna. I små grupper om fem personer fick vi gå in till dem. Natten har de tillbringat inne i hyddan - nätterna börjar bli kalla nu. De är så stora, och ändå är de långt ifrån färdigväxta, berättade Anna. De är inte särskilt aggressiva, men på grund av storleken måste man ändå vara försiktig - utan vidare kan de knipsa av ett finger.

Ett foto i förbifarten: detta är en mushjort! Inte större än en liten katt - men se på de nätta klövarna! Den är en nattaktiv idisslare från sydostasien och är starkt hotad genom att dess miljö förstörs.

En trädleopard låg där en trädleopard ska. Denna märkliga leopard är en slags blandning av de stora och de små kattdjuren. Den hör hemma i Borneo och på Sumatra och jagar ofta genom att låta sig falla ner på bytesdjuren från en trädgren och kan därmed klara av att döda större byten än den skulle kunna genom att jaga ifatt dem. Trädleoparden har större huggtänder (för sin storlek) och större gap än alla andra kattdjur. Den tar även fisk.

Vidhandad gibbon. De och släktingarna vitkindad gibbon får sina naturliga miljöer allt mer begränsade. En stor orsak till detta är palmoljetillverkningen. Genom att anlägga enorma plantager av oljepalmer skövlas regnskogen i en hisnande takt. Man förbereder dessutom planteringarna genom att bränna marken, vilket har skapat katastrofala, otyglade bränder i en miljö som sällan drabbas av sådana på naturlig väg. Palmerna odlas också med stora mängder gift. Efterfrågan på palmolja ökar för varje dag och det är här man kan hjälpa till. Ofta, ofta, när det står vegetabiliskt fett på matförpackningarna, rör det sig om palmolja. En så vanlig produkt som cornflakes innehåller palmolja. Bra alternativ är rapsolja och solrosolja. På 30 år har gibbonaporna minskat med 80 procent.

Dvärgflodhästarna är inte större än grisar men precis som sina större släktingar är de rätt ilskna av sig. I det vilda tillbringar de dagarna i vatten och går upp för att beta på nätterna.

Från det lilla till det stora: 3 meter långa komodovaraner. Honan här uppvaktas så intensivt att det trafikdödade rådjuret en bit bort - maten - helt saknar intresse. Förutom att "bytesdjuren" inte delas, det får varanerna sköta själva, så får de ofta jaga efter dem också, man drar runt bytet för att så långt som möjligt efterlikna deras naturliga jagande. Komodovaraner är nog mest kända för sin saliv - ett bett orsakar svåra infektioner och ofta blodförgiftning. Intressant är också att de är mycket läraktiga och svarar bra på t ex klickerträning! Det finns endast runt 3000 komodovaraner kvar och området kring Komodoöarna skyddas intensivt mot tjuvjakt.

Drillen är akut utrotningshotad (mer än schimpanser och gorillor!) pga regnskogsskövling i Afrika och tjuvjakt. Den jagas mycket för köttets skull som anses mycket gott. Den är släkt med babianer och mandriller. Här visar hanen - som kan bli upp till 3 gånger större än honan - upp sina imponerande huggtänder. Den spektakulära bakdelen med sina rosa och blå färger väcker uppseende.

Fridsammare är kapybaran här. Detta är världens största gnagare, stor som en tjock gris och den är släkt med marsvinet, som också det kommer från Sydamerika. Här på Parken Zoo finns en flock på flera djur.

De vackra flamingosarna väcker alltid uppmärksamhet, där de går fritt.

Lagom till lunchen började regnet att avta. Vi fick väldigt god mat med fint dukade bord - tack!

Efter lunchen fick vi vara med och se när jättemyrsloken lockades fram. Den kommer från Sydamerika och är hotad pga av att dess födosöksområden minskar i takt med att jordbruket växer. Dessutom är den mycket långsam och blir därmed ett lätt offter för skogsbränder. Myrsloken med sin långa nos, kan endast öppna munnen en cm! Ur denna mun kan den 60 cm långa tungan snabbt arbeta sig igenom sönderrivna myrstackar. Djurvårdaren här har lite flytande honung som myrsloken fått korn på.

Under tiden passar en tapir på att försöka gå in i myrslokens hus.

På framtassarna har myrsloken tre långa, vassa klor som den använder för att gräva fram ätbart med. Detta gör den också mycket farlig - den kan riva ihjäl en människa och har också stor "kramstyrka". Men, som sagt är den långsam, så de som arbetar med detta djur, vet ju hur de ska agera.

Surikaterna är underbara djur! Här har alla i flocken uppmärksammat ett flygplan. De är nog ganska vana - alla tittar spänt, men ingen flyr. Normalt sett är det en eller ett par surikater som vaktar åt resten av familjen utifrån en högt belägen utsiktspunkt. Så fort han uppmärksammar någon fara, kan de andra söka skydd.

Det fanns ungar, och de hade mest roligt hela tiden!

Här har vi en flock rödbukade lemurer. De finns bara på Madagaskar och är utrotningshotade som alla lemurer, pga skogskövlingen. Skillnad mellan hane och hona är bland annat de vita partierna under ögonen hos hanen. Notera ders lilla unge på ryggen av mamma. Den satt knappt still en sekund utan klängde runt i full fart på grenarna och då med god hjälp av sin långa svans som nästan fungerar som en hand.

Ett par gånger behagade den hålla sig stilla...

Sedan hände det sig som så att dagen slutade som den började... med hällregn.

* * *

Parken Zoo har många djur, alla i sina "världsdelar" och överallt med god information. Denna gång blev det dock lite som det blev med bilder, just pga av vädret. Vi fick t ex följa med en guide till olika djurungar där en av de intressantaste var den lilla ungen hos sumatratigern. Modern är 13 år, en mycket hög ålder för en tiger och hon har aldrig tidigare fått ungar. Men så kom hon till Eskilstuna och vips blev hon dräktig. Det talar också för att miljön är stimulerande. Sandkatterna hade också ungar där föräldrarna hämtade byten och gav dem - inga matskålar här inte. I förbifarten såg vi hur en djurvårdare svängde med ett fiskespö in över pallaskatternas hägn - i änden av linan fanns mat - allt för att stimulera den naturliga jakten.

Även om ytorna är mindre på Parken Zoo än på t ex Borås djurpark, tog en hel dags gående och stående på krafterna. Regndränkta och trötta elever borde väl vara sura elever? Inte då! Så här bra humör hade de flesta efter den långa, intressanta dagen!

* * *

Stort tack till personalen på Parken Zoo.

Håll utkik!

2010-08-20T09:55:00.003+02:00

Håll utkik - snart kommer lite bilder från höstens djurparksresa till Parken Zoo i Eskilstuna men just nu strular det med uppkopplingen.

NU har vi börjat igen!

2010-08-18T15:36:00.007+02:00

Välkomna tillbaka alla ni ettor som blivit tvåor, ni tvåor som blivit treor och ni ettor som verkligen bara är ettor! Ni sista är alldeles särskilt välkomna - det ska bli så kul att lära känna er! Alla gamla PRIV-elever - vi på Spånga hälsar er varmt tillbaka! Alla nya: VÄLKOMNA! Ni PRIV-elever som till hösten blivit NP-elever - vilket bra val ni har gjort!

Denna uppdatering är mycket kort och på helt fel dag. Men det kommer mera, fast först framåt helgen. Idag har vi nämligen hämtat tillbaka fåren från sommarens bete på Raggarö och då blev det lite tid över. Bilder? Njet. Årets värsta ösregn valde att falla just denna dag... hela dagen dessutom. I morgon, torsdag, blir det sedvanlig djurparksutflykt, detta år till Parken Zoo i Eskilstuna. Förhoppningsvis vill solen vara med lite mera då...
Tills dess får ni nöja er med:

... goffinkakadua-ungen Jätte, som haft ett härligt sommarlov ute på Raggarö. Här sitter han med på vårt kontor och ställer till oreda hela tiden.

Nyckelband är JÄTTE-roliga!

Han har vuxit på sig så fint och är en underbar personlighet.

Å så var det kattungarna då... Tisslans fyra ligister. Två hanar, två honor. Vilka härliga charmtroll!

Fåren på sommarlov

2010-06-22T16:29:00.003+02:00

En liten bonusuppdatering. Det hör liksom till, att visa fåren på sitt sommarlov!

Raggarö - en underbar ö i närheten av Östhammar. Här tillbringar våra får sina sommarlov. På Havsviks gård, lite söderom, finns deras släkt. Roslagsfåren upptäcktes just där, en kvarleva på endast 50 stycken. Nu finns de i hela Sverige. Ett lyckat lantrasprojekt, verkligen!

Sommar på Spånga

2010-06-18T17:17:00.016+02:00

Nu är det sommar på Spånga. Inga elever, bara vi och djuren. Och vad händer då? Jo, Tisslan nedkommer med fyra små ungar!

Haha, vilken liten hög! Det är två flickor och två pojkar. Den ljusaste, en liten tjej, ska vi behålla kvar på Spånga. Den grå, som nog kommer att likna sin silvermor mycket är också en hona och så har vi två stycken rödingar, hanar, i högen.

Det är då ett stort sjå att vara mamma... Kattungarna föddes natten till den 12 juni och igår torsdag hade alla utom den grå börjat öppna ögonen lite grann.

Inte så stor på jorden, men OJ vad stor i orden!

Stor i orden är Jätte också. Vår goffinkakaduabebis hoppade äntligen ur sin holk men det var visst inte något som passade pappa Viktor. Han pucklade omsorgsfullt på den lille, så pass att vi var tvungna att flytta ut honom och mamma Tuffa ur voljären. Det i sin tur passade inte Tuffa så vidare värst. Hon putsade och donade med lilla Jätte, men matade honom inte tillräckligt. Så nu är det vi som gör det. Uppmatningsgröt och allsköns tillbehör stoppas in i gapet och man blir helt såld av Jättes charm. Kläderna blir fläckiga av hans ibland trotsiga utspottande av mat och armarna fulla av revor av de vassa klorna. Samtidigt är han det goaste man kan tänka sig!

Han provar minsann själv också och här vänder och vrider han på en liten nötbit, samtidigt som han försöker hålla balansen på ett ben.

Om det är en "han" vet vi förstås inte än men det har blivit så vi tänker om honom.

En mätt och belåten Jätte sätts tillbaka in i buren. Värmelampa och en apparat som avger ånga, hjälper till att få honom att må gott.

Vår veterinär Gunnel Andersson har också varit på Spånga under veckan. Hon inspekterade Jätte och konstaterade att Viktor hade gått hårt åt sin telning vid ena örat. Örondroppar och antiobiotika ska han ha.

Hon kontrollerade även leopardgeckon som återfanns förra veckan. Han mådde alldeles utmärkt väl.

Hos fåren var det dags för det årliga Maedi-Visna-blodprovet. Maedi-Visna är en smittsam virussjukdom hos får och för att hålla sig fri från den kan man ingå i ett program där djuren får allt högre sk M-status. M3 -status erhålls efter tre fria år och då betraktas djuren som smittfria. Man får bara sammanföra djur med samma status eller högre.

Sommar betyder sommarlån av Spångas djur för en del. Idag kom en bild på illern Timon som är hemma hos en elev och hjälper till med blomplantering.

Många av kaninerna ska också ut under sommaren och igår åkte kaninen Bossen iväg. Han fann sig genast till rätta, som den trygga kanin han är.

Ute i Friflygningen händer stora ting som påverkar djuren mycket. Fjärrvärmeledningar ska grävas ner rakt igenom det stora hägnet som delats av. Därmed försvinner tillgången till dammen och vi har fått bygga två nya. Den här mindre är till för brudänder och mandarinänder.

En dubbelt så stor, 20 kvadratmeter, finns i fårhagen åt ankorna.

Nästa vecka är det nämligen dags för fåren att åka på sitt sommarbete ute på Raggarö. Bagglammen Glim och Grumse samt pappa Törnros kommer dock att vara på en annan gård under sommaren. På bilden får Glim sitt lilla tillskott av lammnäring - men något riktigt flasklamm är han inte. Trots sin mors avighet har han fått dia henne nog mycket för att blir stor och fin.

Tisslan är inte ensam om att ha fått ungar....... här har en spitehöna fått sex egna kycklingar och samtidigt adopterat fyra faverollekycklingar från kläckaren. En myskand har också fått ällingar och det så är det är på Spånga - alltid något nytt!

I augusti får ni en resumé av vad som hänt under den långa sommaren! Ha det gott, alla!

ÅSKA!!!

2010-06-18T12:09:00.001+02:00

Åska fördröjer säsongens sista blogginlägg något. Men det kommer, senast i eftermiddag/kväll!

Sorg på Spånga

2010-06-11T13:05:00.011+02:00

De sista dagarna i skolan blev sorgkantade i stället för att lysa av sommarförväntan, så som det borde vara. En av våra fina elever i ettan omkom i en trafikolycka, 17 år gammal, endast några dagar innan sommarlovet. Attenboroughsalen, varifrån Victoriabassängen ses ända från bottnen och upp mot Victoriasalen, där vattenytan möter alla solstrålar och växtlighet, ställdes i ordning till ett stämningsfullt kondoleansrum. Dit kunde eleverna komma och skriva några ord och dela sin sorg, sina frågor och tankar med diakonissa, syster och kurator.

Lilla L. Ditt sommarlov blir någon annanstans och vi hoppas alla att det blir det bästa du någonsin haft.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Avslutning blev det ändå och nu är det så märkvärdigt tyst på Spånga. Under lovet kommer mycket att hända i byggnadsväg. Genom vår Friflygningsvoljär ska en ledning för fjärrvärme dras, vilket innebär att utrymmet halveras en tid. Dammen är på "fel sida" och vi har därför byggt två ersättningsdammar. Brudänder, mandarinänder, pärlhöns, guldfasaner och påfåglar kommer att gå kvar i "halvan", medan ankorna kommer att gå i fårhagen. Där är dammen 20 kvadratmeter stor, allt enligt Jordbrukverkets regler.

Inomhus ska mycket renoveras, bland annat i Fågelrum och Terrarierum. Fåglarna är nu ute i sina utomhusvoljärer, som alltid under somrarna.

Ja, alla utom vasapapegojorna som har sin unge i holken inne. Där är fönstret öppet. Så här ser en häckande vasapapegoja ut! Honan tappar alla fjädrar på huvudet och skinnet blir knallgult. Vacker - inte det minsta!

Stäppen, där stäppvaranerna och landsköldpaddorna går, har flyttats helt till "fem-sexan", dvs arornas voljär. De har torv och sand och stockar och alla sina värmelampor, men dubbelt så stort utrymme, så de är nog nöjda.

Leopardgecko, fågelspindel och kejsarskorpion har fått flytta upp till Barnkammaren, eftersom deras terrarier står vägg i vägg med foderköket, som också ska göras om och vibrationerna skulle störa dem för mycket. Nu får de lugn och ro.

Idag, fredag, flyttades scheltopusiken Conrads terrarium längre in mot fågelrummet. I klippväggarna som hör dit, hittades denna figur... en leopardgecko som en gång för länge sedan hittade ett hål i samma väggar och försvann. Då och då har han synts till och vi har lagt ut kalkade insekter och satt in extra värme och uppenbarligen har han klarat sig bra även om han är lite tunn. Tack Annie, för mobilbilden!

I onsdags började våra sommarjobbare. Det är treor som just tagit studenten som kommer att jobba hela sommaren - ihop med oss och våra vikarier som hoppar in under hela året. Nyss var sommarjobbarna elever, nu blir de kollegor. Roligt! Deras första dag blev dock kaotisk för dem. I stället för lugna genomgångar kastades de ut i arbete, medan vi flyttade ner foderköket i kliniken, byggde stäppen, släpade terrarier och snodde runt. Redan dagen efter blev det dock ordning och reda igen och de har varit mycket duktiga.

Idag regnade det ordentligt för första gången på länge. Det innebär att ett stort moment försvinner: vattning av alla rabatter och hagar. Gräset kommer att växa på och gässen, som vallas upp till grisnatthagen under dagarna för bete, kommer att bli glada för ny fräsch växtlighet.

I växthuset - som ju förstås måste vattnas hursomhelst, har vi i år mycket sallad, den växer så att det knakar och kommer många av våra djur tillgodo.

Silverkatten Tisslan har ännu inte fått sina ungar, men snart spricker hon och bor nu i illerrummet, där hon helst ligger under taggmössens värmelampa. Till helgen borde de komma, ungarna. Hoppas så att hon serverar oss sina små lagom till nästa fredag, som också blir det sista inlägget för den här säsongen på Djurhusbloggen.

STUDENTEXAMEN 2010! Och lite annat.

2010-06-04T10:25:00.019+02:00

Klicka på bilden för större storlek. Återgå till bloggen genom att trycka på backpilen. Respektera copyright!

Så har då våra treor sprungit ut! Onsdagen den 2 juni var det dags och nu kommer det att bli så tomt, så tomt på Spånga...

Som vanligt ett stort antal förväntansfulla anhöriga. Solen gassade och det blev nästan olidligt hett på skolgården. Men... vem vill ha en regnig studentexamen?!

Detta år hade de skärmat av för utspringandet och för första gången gick det därför att se något!

Här kommer de första!

Glad!

Ett helt gäng vitklädda ND:are.

Alltid är det lika roligt att se alla fina klänningar.

Nedan följer en liten kavalkad av studentbilder:

Åh, vad vi kommer att sakna er!!! Tack för de tre fina åren med er!

Champagneregnet över alla vita mössor avslutar detta års studentutspring. Några flakbilder blir det inte, för det var bråttom iväg före karavanerna. Till detta:

Captive Bred Phelsuma. Här väntade nämligen ett par ödlor, uppfödda av Magnus Forsberg.

Mottagningskommittén.

Här fanns alla sorters djur! Allt från regnbågsforeller, snappers, höns och hund i den idylligaste av miljöer till det allra heligaste: terrarieanläggningen. De fantastiska färgerna hos denna ekoxe framgår inte genom glaset, men något vackrare smycke har jag aldrig sett!

Vi skulle ha en daggeckohona till vår hane och en leopardgeckohane till vår hona.

I ett av terrarierna bodde Berta.

Här ser ni en parning mellan vandrande pinnar. Honan är enorm och brun som en kvist, medan den mycket mindre hanen är bjärt turkosfärgad, mest på översidan, vilken inte syns här.

Den här akvatiska grodan har en mun som är större än halva kroppen. Det var ett spännande besök.

Här - i Spånga - väntar vi på att goffinungen Jätte ska hoppa ut. Men hittills har han nöjt sig med att kika ut från holken och matas ivrigt där av sina vaktiga föräldrar. Kom inte hit och kom, säger Viktor.

Det blir inte ens en tittutbild på Jätte denna gång. Pappa ser till den saken!

Här är nyförvärvet: leopardgeckohanen som får heta Magnus efter uppfödaren. Daggeckohonen får namnet Magnolia. I samråd med vår veterinär, bestämdes att de skulle sättas in i sina terrarier samma dag. Det är svårt att få ihop avföringsprov av så små ödlor och risken är att de blir sittande länge i karantän.

Kärleken slog ner som en bomb mellan Thelma och Magnus och uppvaktningen startade genast. Den var väldigt intressant att se, båda geckos darrade med stjärten, som en skallerorm (utan ljud, då).

Själva akten gick snabbt - under tiden vi satte in Magnolia, tyvärr - och här tvättar sig Magnus noggrant!

Tillökning kommer det även bli i kattvärlden på Spånga. Tisslan är rund och kelig - det borde vara dags ganska snart.

Kaninungarna har blivit två månader och vill gärna komma till nya hem. Två av dem åker på sommarlån snart, men två blir kvar, en hane och en hona. Är du intresserad, kontakta djurvårdarna via hemsidan. Vi har även fyra marsvinsungar, underbart söta!

Tillökning har i veckan även skett hos majsormarna. Här provmatas en av dem, efter sin första ömsning.

Inte tjockare än en daggmask, men ganska lång! Även de kan tingas enligt ovan.

En sista bild på kaninungarna, där även den vita, blåögda modern stolt får visa upp sig.

Ha det bra tills nästa vecka - då är det skolavslutning för resten av eleverna.

Så blir en bakgrund till på Spånga

2010-05-21T10:13:00.007+02:00

Alla foton är tagna av Nathalie Berggren i NP2. Bilderna är klickbara för större storlek. Använd backpil för att återgå till bloggen.

Tack vare Nathalie kan vi nu visa lite hur det går till att skapa de fina inredningarna och bakgrunderna till akvarier och terrarier. Dessa tvåor hade förmånen att ha Sune Holm som lärare i Anläggningsteknik och resultaten blev fenomenala.

Det börjar så simpelt så... med frigolit!

Sedan karvar man! Dessa dagar var eleverna helt täckta av de små kulorna.

En första påmålning.

Till vänster en färgprovkarta. Det duger inte att använda samma färg - skuggor måste förstärkas, ljusa partier framhävas etc.

Här har en duktig karvare varit framme! Även mindre "stenar" kan skapas på samma sätt.

Klipphyllor. Otroligt att de kan se så verkliga ut!

Här är ett exempel på frammodellering med hjälp av nyanser. Sand förstärker effekten ytterligare .

Att basen är frigolit anas inte längre. Just detta byggs till den lilla figuren nedan.

Vår leopardgeckohona. Hon kommer att bli mycket nöjd!

Detta är en "före"-bild. Tråkig. Vanlig fotobakgrund.

Den nya inredningen sätts in.

"Efter"bild. Visserligen inte helt klart, men nästan. Stenarna har nu höjts så att leopardgeckon har tillgång till hela bottenytan samt alla klippskrevor och även ovanpå, naturligtvis. Det blev så fint! Slutligen ett par av Nathalies vackra djurbilder. Här är vår leguanhane på sin favoritgren.

Inte alla vågar hålla i vår chilenska fågelspindel. Den är lite småsur ibland också och slänger då "päls" mot den den ser som ett hot. Det är ett typiskt beteende för dessa spindlar och har förstås till avsikt att förvirra "fienden". Men är man lugn och försiktig i sina rörelser, går det bra.

Tack, snälla Nathalie, för de instruktiva och mycket fina bilderna!

Alla foton i inlägget ovan är tagna av Nathalie Berggren i NP2.

Efter Expot på Spånga

2010-05-14T09:28:00.006+02:00

Veckan efter Expot brukar det vara en bildkavalkad från helgen här på Djurhusbloggen. Men... tyvärr, denna gång var kameran batterilös. Men lyckat blev det, Expot, trots det kyliga och regniga vädret. Np3A hade gjort ett strålande jobb.

På Djurhuset är det oftast väldigt lugnt dagarna efter den intensiva veckan - allt är så fint. Fast alla djuren måste ju förstås tas om hand precis som vanligt, så någon lättja handlar det verkligen inte om ändå.
Åter har Tobias och Jonas varit framme med kameran hos våra goffinkakaduor Tuffa och Viktor och fotograferat deras lilla unge. Allt går så otroligt snabbt nu och bara några dagar efter den här bilden hade redan...

... ungen fått sig en alldeles egen kakaduatofs på huvudet! Nu handlar det om dagar innan den hoppar ut ur holken. Tack för de fina bilderna!

Under Expo-helgen kläcktes också fyra gässlingar - intensivt försvarade av sina föräldrar.

De gula bollarna är nog det sötaste man kan se och nyfikna på allt från början är de också. Äntligen har det ju blivit något som liknar vår och gräset har börjat att växa. Gässlingar behöver mycket sådant så de timade kläckningen väldigt bra.

Ällingarna från kläckaren har flyttat ut till Friflygningen och njuter av vårsolen. De håller ihop i ett stort gäng, alla sina olika arter till trots.

Se bara på de här två kompisarna!

Mellan solbadandet blir det dopp i dammen - just här nyss rengjord och med nytt vatten. Två gånger i veckan töms dammen helt och rengörs och det tar inte många minuter innan den är fylld av fåglar igen.

Bara för att Expot nu har varit, betyder det inte att det är slut på tillökningen på Spånga. Fåren har visserligen lammat klart, kaninungar blir det inte fler just nu, men däremot väntas ytterligare marsvinungar, ällingar och kycklingar. Majsormsungar kommer att kläckas, daggeckos likaså. Vi går mot examen och sommarlov men aldrig är djurlivet så intensivt som just vid denna tid. Snart är det dags att frakta fåren till Raggarön där de går på sommarbete i roslagshagarna och många av våra djur åker till elever på sommarlån.

Kaniner, marsvin, gäss och höns och även illern går att få låna hem under sommaren - hör av dig till oss på Djurhuset om du är intresserad!

Tittut i goffinholken och fultrynet på plats

2010-04-23T10:42:00.009+02:00

Klicka på bilden för större storlek. Återgå till bloggen genom att trycka på backpilen. Respektera copyright!

Först av allt en Expoflash. Snart är det dags: den 8-9 maj går Djurexpot av stapeln. Varmt välkomna!

Många är nyfikna på vad som finns inne i holken hos goffinkakaduorna Tuffa och Victor. Tack vare de två elever som tränar papegojorna - Jonas och Tobias - så får ni nu se en första glimt! Bakom Tuffa (tror det är hon) syns något...

Tadaaaaa! Har ni någonsin sett något fulare! Haha - tack så mycket för den härliga bilden, Jonas och Tobbe!

Det kläcks och föds lite överallt nu. Spitekycklingar,

kaninungar - sex stycken i den här kullen,

ällingar,

lamm... och detta är Glimmas vita bagglamm. Han föddes först och Glimma gillar honom inte helt fullt ut men han får dia i alla fall.

Glimmas favorit är en avbild av henne själv: ett svart tacklamm med vit stjärna.

Så försökte jag få till lite bättre bilder av en del inredningar eleverna byggt i anläggningstekniken. Här syns nu både bönsyrsa och termitstack.

Leopardgeckohonan trivs i sitt nystajlade hem. Under klipputhängen kan hon krypa undan och gömma sig om hon vill.

Mjukskalsköldpaddan är väldigt nöjd med sin landdel där hon kan lägga ägg. Det första hon gjorde var att kliva upp och klämma ur sig ca 15 klotrunda små ägg. Även hon kan gräva ner sig under landdelen.

Här byggs trubbnoskrokodilens landdel. Än så länge är det bara fogskum som spritsas på i omgångar, men snart så kommer även denna att se ut som en helt naturlig klippskreva. Bild kommer på det färdiga resultatet.

Trubbnosen har dock redan fått flytta upp till sin bassäng. Krokodiler har en mycket stor kraft att slå ihop sina käkar men tvärtom när det gäller att öppna gapet. Det räcker att hålla den med ett lätt grepp över nosen.

Vi satt länge och tittade på den... och de andra invånarna i bassängen var mycket nyfikna. Även fiskarna kom i stora stim och undersökte nykomlingen.

Här har dvärgkrokodilen hittat en favoritplats. Det är roligt att vi har krokodil igen - kajmanerna var saknade.

Till slut en bild på en av pilgiftsgrodorna. Det är en Dendrobates tinctorius regina.

Anläggningsteknik och krokodil på Spånga

2010-04-16T11:28:00.009+02:00

Vi har varit så lyckligt lottade veckan före och efter påsklovet, att vi haft elever. De har nämligen anläggningsteknik halva dagarna och andra halvan är de hos oss. En grupp på förmiddagen och en annan på eftermiddagen. Detta har för vår del inneburit att en massa annat jobb, som planering, organiserande, pappersjobb mm har hunnit bli gjort. Vi har också flyttat upp till vårt kontor igen. De stackars tappra eleverna tyckte nog att det var roligt med morgonrutinerna i de olika avdelningarna, men eftermiddagarnas hästjobb med att lassa halm ur
hagarna var nog mindre kul. Det mesta är nu borta i alla fall och miljoner tack för det!

Ett par inrednngarna de gjorde i anläggningstekniken: här har leopardgeckon fått vackra och ändamålsenliga "stenar" - mycket naturtroget gjorda. Som lärare har de haft Sune Holm, den man som gjort alla våra bergbakgrunder, dammar etc. i tropikhuset. Han är ofantligt skicklig och de här eleverna har haft stor tur som fått lära av honom.

Bönsyrsan har fått denna naturtrogna termitstack. Mjukskalsköldpaddan får en landdel med äggläggningshåla, sheltopusiken får en större boyta etc etc. Jag kommer att visa mer av vad de gjort en annan vecka här på bloggen

Men se här! Korpungar, preciiiiis nykläckta!

En nykomling . Trubbnoskrokodilen Sam från Furuviksparken. Han ska bo i Sköldpaddsbassängen, där kajmanerna tidigare vistades. På bilden är han i vår karantän - men leverarade ett avföringsprov redan på resan ner, så han kommer nog på plats kvickt.

Väldigt fin är han! Han och han förresten - det råder delade meningar och några hävdar motsatsen, så vi får kontrollera.

Ormvarning!

Sist ett par bilder på när vår tigerpyton äter ett par möss. Den som tycker att det är obehagligt stoppar alltså här!

Vi ger aldrig levande foderdjur, men instinkten hos "tigern" är ändå att först "krama ihjäl".

Först därefter påbörjar den slukningsprocessen och genom att den kan koppla loss käkarna, kan den svälja väldigt stora byten, även om det här alltså bara var en mus.

Nästan bara fågel på Spånga

2010-04-09T11:28:00.012+02:00

Bilderna är som vanligt klickbara för större storlek. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Äntligen har våren kommit till Spånga och det märks verkligen bland alla våra djur. Det bökas och krafsas, solbadas och njuts. Och så är ju detta tiden för alla ungar att ploppa fram!

Som hos kaninen Pinglan, t ex. Sex ungar ligger gömda i ett fint litet bo. Hon är inte så fluffig som hon brukar, för med den pälsen har hon bäddat åt sina små. Får se nu om några av ungarna ärver hennes blå ögon.

Grisarna kan konsten att njuta. Antingen ligger dom och solbadar tätt intill varandra, eller strövar runt och bökar i all välmåga. Det är livet för en glad gris!

I fårhagen har de två lammen växt och smakar nu gärna lite på allt som bjuds. Gaston heter lammet med den svarta pricken. Syster heter Gosan.

De är företagsamma, lammen, och här står Gosan obekymrat uppe på baggen Törnros rygg. Han är snäll, vår bagge, och finner sig i detta utan knot.

Hönsen har visserligen fått vara ute en del på sistone, men först nu är hönsgårdarna helt upptinande och sand och jord är härligt att krafsa runt i.

Vår stora, mäktiga faverolletupp. Han visar alltid hönsen var det goda finns och väntar själv med att äta tills fruarna är färdiga.

Hos korparna är det tyst. Honan ligger på ägg....

Men ute i Friflygningsvoljären låter det desto mer av alla spelande fåglar. Och försvarande också, för den delen. Ölandsgåsen Greven väser mot kameran. Titta på de tandlika näbbkanterna och "tofsarna" på tungan - gäss är betande fåglar. Han tyckte att jag var lite för nyfiken på...

... gåshonan. Hon ligger nämligen härinne i dunklet - också på ägg.

Det tar ett par år för en påfågel att få sina fina långa stjärtfjädrar. Den här unga tuppens prydnad är inte mycket att visa upp. Så spelar han för en duva också!

Guldfasanen vet däremot precis vem han är och vem som ska uppvaktas. Han slänger med sin nackkrage och piper gällt. Den diskret färgade fasanhönan i bakgrunden tycker kanhända att han är lite väl enträgen ibland.

Brudandshanen har också fått sin praktdräkt.

Och äntligen är dammen igång igen, sedan en vecka tillbaka. Slut på allt slit och släp med baljor!

Mandarinandsdraken är även han som vackrast just nu. Det ska bli spännande att se om vi får några ungar av de båda andarterna.

Inne i Fågelrummet har ju arorna fått en stor och fin holk. Än så länge har de inte tagit den i besittning, även om de nyfiket varit in och kikat. Får se hur det går med den saken.

Hos Tuffa och Victor är det full fart, däremot. I holken finns minst en unge och de båda föräldrarna turas om med omsorgerna.

Om nu inte arorna ännu är så ivriga på holken, så är jakopapegojorna det. Här har just grå jakon Ralph kommit ut ur holken.

Timneh-jakon Tjabo vid en av vattenskålarna.

Så ett par sista bilder - den ena från Friflygningen igen - fredssymbolen in action.

Krokusen har formligen exploderat fram de senaste dagarna. Det är verkligen VÅR på Spånga!

Sist men absolut inte minst: Adventure har också en blogg sedan en liten tid. Besök den! Länk till höger.

Bara en glimt...

2010-03-28T11:16:00.002+02:00

... av Gambrinia och hennes två lamm. Bagglammet, det lilla med den svarta fläcken på sidan, klarade sig och är fullt ut accepterad av sin fåraktiga moder.

Annat bildarbete ligger i vägen för större uppdatering. Ha det gott!

Våren kommer - lamm och jätteholk på Spånga!

2010-03-19T14:25:00.011+01:00

Bilderna är klickbara för större storlek. Använd backpil för att återgå till bloggen.

Väntan på våren har varit för lång i år, tycker nog de flesta, men äntligen börjar det hända lite här och var.

I onsdags hände det sig två nyfödda lamm! Gambrinia, tackan med den distinkta svarta pricken på mulen, bestämde sig för att lamma under morgonen - extra roligt eftersom vi hade eleverna från N2d hos oss då.

Svart tacka, vita lamm - baggen Törnros har sagt sitt!

Ostadiga, men nyfikna. Ett tacklamm och ett bagglamm. Tänk, det är alltid lika roligt, varje år!

De mörkröda arornas jätteholk har engagerat många elever, både fågelgruppen i N2d och de två killar som klickertränar gojorna i sitt projektarbete, samt dessa tre, som till slut fick riktig snurr på det hela och avslutade bygget.

De grova plankorna som vi sågade till redan på brädgården, gör holken enormt tung - men så är det aror som ska använda den också...

Våra vackra två mörkröda aror! Den här bilden går inte att klicka upp till full storlek, eftersom den är inlagd i efterhand.

Här är holken på plats, nästan dold bakom all växtlighet, så att arorna ska känna sig ostörda om de bestämmer sig för att använda lägenheten.

Mycket bra jobbat, ni alla som varit engagerade!

Gissa antalet sebrafinkar! Nåja, det är knappt man ser alls vad bilden föreställer, kanhända det hjälper lite att förstora den. Men faktum är att det är full fart på kläckning av fågelungar i Regnskogen. På matningsstationerna sitter ungarna och tigger medan föräldrarna febrilt samlar in mat, precis som ute i naturen.

Den rödörande stora sköldpaddan Bodil har väl smittats av den allmänna våryran och gräver febrilt i jorden - äggläggning på gång. Troligtvis är de dock inte befruktade, eftersom vi varit utan hane i ett och ett halvt år. Fast... säker kan man inte vara - sköldpaddor har en enastående förmåga att lagra spermier väldigt, väldigt länge.

Nere i ladugården är det också vårkänslor och det blir skönt när alla luckor och dörrar kan stå öppna. Faverollerna får alltid vara lösa utanför hägnet under morgonrutinerna, men än har de inte visat något intresse av att gå ut i snön.

Men HÄR är det bästa vårtecknet av alla: grisarna tar sitt första pösande solbad för år 2010. Det blir nog vår trots allt!

Slutligen ett stort tack till N2d - det har varit väldigt roligt att ha er hos oss!

Nykläckt igen på Spånga

2010-03-12T17:31:00.011+01:00

En mycket arbetsam vecka ligger bakom oss - så blir det ibland, när magsjukor och annat härjar. Kameran hann inte vara framme mycket alls och det var lite synd eftersom det äntligen började bli lite vår i luften. Den andra halvan av N2D har därmed fått en bra mycket skönare vecka, än de stackars tappra klasskamraterna i första omgången!

Så var något på gång igen.... baggen Törnros blickar uppfordrande mot knäckebrödet. Liten muta för att koppla alla fåren! ;o)

Aha, fårveterinären är på sitt årliga hälsokontrollbesök! Hull med mera kontrolleras och eleverna fick lära sig hur man känner över bakre delen av ryggraden och sedan diagnosticerar hullet i en skala från 1-5. En etta är mycket mager, en femma mycket fet. En trea är precis lagom. Det var lite blandat resultat, eftersom vi i den senaste höleveransen fått ett mycket mjukt och tunt hö - alls icke så uppskattat. Dock låg de flesta där de skulle i alla fall, men besöket resulterade i omedelbar nyleverans av grövre och godare hö.

Numera står kläckaren - där den i vårt tycke alltid ska vara - i Ladugården. Förut fanns den i pedagogiskt syfte i en av lektionssalarna, men i Ladugården är det mycket lättare att alltid ha full kontroll. Här har precis två ällingar kläckts! De pysslas om väldigt -idag fredag har de fått bada i balja flera gånger!

För några dagar sedan tittade fyra små faverollekycklingar fram och de är i sanning Påskkycklingar med stort P! Det är de tre Henriettorna (Henrietta, Henritvåa och Henritrea) som kommit i värptagen och tuppen Favve XIII har väl bidragit lite han också... och resultatet blev dessa Henripottor! Här finns också en älling, men den kommer att flytta till sina nykläckta syskon under dagen.

De små kycklingarna blir nu kändisar - tidningen Land kom till oss och fotograferade dem till sitt påsknummer - minsann ska de ståta på framsidan av tidningen!

Mer blir det inte denna gång eftersom annat bilduppdrag kräver sin tid. Väl mött till nästa vecka!

Ingen

2010-03-04T08:11:00.001+01:00

... uppdatering denna vecka, pga ledighet inför helg. Trevligt sportlov, önskas alla!

Is och snö på Spånga

2010-02-26T13:26:00.010+01:00

Bilderna är klickbara för större storlek. Använd backpil för att återgå till bloggen.

Nu börjar det hända saker med all snö på Spånga... Vårt varma tropikhus skapar fantastiska istappar - vackra men farliga. Varje dag tas de bort men nästa dag ser det ut...

... så här igen! Detta är utanför regnskogen - fönstren är helt täckta av is.

Ladugårdsbyggnaden har platt tak och desto viktigare då att få bort snön. Förra veckan blev tropikhuset skottat - tur det med all snö som föll efteråt.

Högarna blev enorma. Den här "breda" gången skottade de upp åt oss efter tjat. Själv måste jag ta mig igenom på tvären...

Inte lätt att ta sig fram till utekaninenrna Strecket och Tacos. Nåja, dagen efter breddade våra duktiga elever passagen.

Se så små de är, babysköldpaddorna! Det är köttmatning på gång och då får de äta i en särskild låda för att inte smutsa ner sitt akvarium.

Tre pelomedusor (Pelusious castaneus) längst fram och så en svartsköldpaddunge (Melanochelys trijuga therminalis) uppe till höger.

Framför papegojornas holkar i Fågelrummet är enkla men ändamålsenliga skydd uppsatta. Det skapar lugn och fåglarna kan känna sig ostörda där bakom.

Blixten (hade den lilla nödkameran) skapar lustiga effekter i pionuspapegojans fjäderdräkt. Honan är inne i holken.

Den yngsta stäppvaranen smörjer kråset. Han är mycket rörlig och klättrar utan vidare upp på väggarna inne i stäpphägnet. Eleverna tycker att det är väldigt roligt att mata honom.

Pluto, den grekiska landsköldpaddhanen, drar sig inte för parningslekar mitt i maten... Han är rätt intensiv,vår Pluto, och vi brukar därför flytta upp honom till "Barnkammaren" emellanåt, där det finns ett i ordningsställt hägn. Men just nu huserar stäppvaranhonan Elza där.

Jag passerade foderköket i Ladan i ett ärende och se, där var det fullt av grisar! Mallan och Miniknorr var på vägning och visade att de hade precis lagom rultiga kroppshyddor.

Detta är Snurre! Han är vår nye chinchillahane, vackert viltgrå. Det är mycket svårt att introducera en ny chinchilla i en etablerad flock, så vi kommer att gå långsamt fram. Till att börja med ska han vänja sig vid miljön och dofterna. I den stora transportburen ligger spån och halm från honornas hägn.

En av honorna, Riff, får skutta runt i båset. Min känga var bra som sittplats.

Nyfiken är hon allt... Det röda kommer från en värmelampa. Vi har ganska svalt i Ladan - perfekt för chinchillor, men Snurre har bott inomhus i 21° och måste vänjas till lägre temperatur.

Sedan fick även Snurre skutta runt och känna dofterna efter honan. Också han gillade kängan!

Under veckan har vi varit på två fårpromenader. Det blev så populärt första gången att eleverna ville ha en repris. Dessutom var två av dem inte med vid det första tillfället. Såklart de fick sin vilja igenom!

En märklig syn på gatorna i Spånga! Många gjorde stora ögon när vi vandrade fram. Fårpromenaderna fyller flera syften. Dels ser vi hur fåren rör sig, om någon är halt, t ex och dessutom är det ett sånt bra tillfälle för fårgenomgångar. De ser runda ut, tackorna, men så är de dräktiga också. Baggen Törnros har gjort ett gott jobb. :o) Fårpromenaden avslutades sedan med att eleverna fick verka klövarna på ett par av tackorna: Gnistra och Glimma, och så lite prova-på-klippning med gammeldags fårsax.

Nästa vecka är det sportlov och sedan är det dags för andra halvan av N2D att göra praktik hos oss. Denna första halva var underbar att ha och så blir det nog alldeles säkert med resten av klassen också.

Ett särskilt tack till vår praktikant Patrik från årskurs 8: du klarade praktiken med mycket väl godkänt.

Chippat på Spånga

2010-02-19T13:45:00.007+01:00

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Den här veckan har vi ND2 hos oss. De har varit väldigt duktiga - jättekul. Trots kylan och snön och de hållit humöret på topp.

Dessutom har vi en praktikant från årskurs 8, killen här på bilden. Det är mycket ovanligt att vi tar emot högstadieelever - det finns normalt inte utrymme för detta i vårt späckade schema. Men med det fina samarbetet vi nu har med Hästa gård i Akalla, varifrån vi numera köper all hö och halm, så gjordes detta undantag. En duktig elev, som håller jämna steg med gymnasietvåorna.

Idag är det en veterinärtorsdag, och efter lunch blir det bara mindre saker gjorda, i väntan på Gunnel Andersson. Här solas vår snappersköldpadda. Han är utbrytarkung nummer 1 och därför säkras lådan med fågelrumsgaller. Vår snapper har börjat gå på de andra, mindre vattensköldpaddorna i Sköldpaddsbassängen och kommer därför att flytta till Furuvik.

Nästan alla papegojpar har nu fått holkar insatta - vi väntar bara på en jättestor till arorna också. Här är det goffinkakaduorna Tuffa och Viktor som kikar fram. Alla som har fått en holk har redan varit inne och inspekterat den. Mer bilder om detta kommer en annan vecka, bland annat på vasapapegojorna, där honan alltid tappar fjädrarna på hjässan i häckningsfasen och den nakna skallen ändrar färg till djupgul...

Varför ska man sitta på stolar, när det finns klippor i klassrummet? ;o)

Sittmöjligheterna är inte så många utanför undervisningssalarna. På nedervåningen finns en del, men inte häruppe utanför terrarierummet och fågelrummet. Den hårda betongtrappan får duga i väntan på Gunnel-besöket... och även när hon är här. Alla elever får inte plats samtidigt.

En av våra rödörade teckensköldpaddor, Efva, har fått röta på sin buksköld och befinner sig under behandling. Här konstaterar Gunnel att ser mycket bättre ut, men behandlingen ska fortsätta tills allt är utläkt. En timme om dagen torrläggs Efva, röt-området lokalbehandlas och var tredje dag får hon antibiotika.

Stäppvaranen Elza har fått flytta till ett eget hägn under en tid. Hon har troligen många ägg i sig och behöver lugn och ro, för att kunna lägga dem.

Vår högstadiepraktikant lassar fram en av kungsboaormarna till Gunnel. På ormarna var det bara vanlig rutinkontroll. Till höger ses mjölksnoken Snoddas som väntar på sin tur.

Nere i Ladugården blev det chipmärkning av chinchillor och iller. Illern har ett segt, segt skinn och var svår att komma igenom med den grova chipmärkningskanylen. Ingen bild på det, för det var jag själv som höll honom. Chinchillorna, däremot, var inga problem alls.

Marsvinet Lusan har gått ner i vikt och prognosen är inte lysande. Hon är ganska gammal, den lilla före detta ledaren av marsvinsflocken, och jag blev ledsen...

Fast vi kommer så småningom att få nya ungar: de två hanarna har satts ihop med honor. En ren rex-kull kommer det att bli och två blandraser (eller pälsvarianter, som det egentligen är frågan om när det gäller marsvin).

Slutligen en bild på en pösig korallfingergroda. De är svåra att få syn på i bladverket, så jag blev glad när en elev hämtade mig när han fått syn på den. Vi har fyra stycken av denna grodart, men de är riktiga trollkarlar i konsten att gömma sig.

Nysigt, mysigt och nostagiskt på Spånga

2010-02-12T13:41:00.013+01:00

Alla, nästan, går runt och är förkylda på ett eller annat sätt nu. Februari är en sådan månad, en nysningarnas transportsträcka till våren. Man skulle helst vilja bädda ner sig mjukt och varmt så som Tisslan och de andra två katterna Nilen och Kalle är experter på. Här har vår silverkatt hittat den för stunden tomma äppelkorgen. Mjukt och skönt och ändå är hon i händelsernas centrum. Andra favoritplatser är under värmelamporna som finns på flera ställen, bland annat över taggmössens terrarium. Värpredena är också platser där det rätt vad det är sticker ut en yrvaket kattansikte...

Varmt är det visserligen hos daggeckon i terrarierummet, men så värst bekvämt ser det inte ut att vara!

Skäggagamen Torsten är inte det minsta förkyld, däremot lite upprörd. Det syns på hans kolsvarta hals. Orsaken är att han just nu intensivt uppvaktar sina två honor. Huden under hakan mörknar, han knycker häftigt med huvudet upp och ner och visar på alla sätt att han är störst och vackrast av alla skäggagamer.

Den här pilgiftsgrodan ser lite arg ut där han sitter i en låda med "syrsbebisar", som vi säger. Småsyrsorna är dagens matalternativ till bananflugor.

Vi har bönsyrsor igen. Först var de två härinne, men de försökte äta upp varandra... så den ena av dem flyttades till Sydamerikaakvariet. Den här ser man lätt, den i Sydamerika är svårare att hitta eftersom hibiscusen som frodas där överensstämmer väldigt väl i färg och form med syrsan själv. Bönsyrsor är mycket rovlystna och maten består av bland annat svarta syrsor, nästan lika stora som dem själva. I taket hänger bönsyrsekokonger. När en sån öppnas kommer det ut hundratals små nya bönsyrsor.

**********************************************************************

Dags för en liten återblick igen från tiden före Djurhusbloggen. Denna episod är från 2006.

Ett rörande ögonblick. Det är nog det bästa jag fått se under tiden på Spånga. Den här nya ettan, Ted, känner albakakaduan Selma mycket väl. I flera år, innan hon kom till Spånga, bodde hon på Arken Zoo i Borås, där Ted jobbade. Hon var en vänlig, tillgänglig fågel som hela dagarna satt lös i affären och alla som ville kunde gå fram och prata med henne. En kort period innan Spånga tillbringade hon på ett annat ställe och råkade där ut för något som har fått henne att bli aggressiv mot killar/män. Även på Spånga har det inte gått att ha henne ihop med killarna i elevgrupperna - obönhörligt har hon satt näbben i varenda en, om än (oftast!) inte så förfärligt hårt.

Men Ted var ju från tiden innan och det kommer hon också ihåg! Hon kände definitivt igen honom och lyssnade på hans röst och lydde hans kommandon. Det är inte första gången Selma krupit in under hans tröja.

"Tittut! Här kommer jag!"

Glatt gurglande har Selma krupit genom tunneln.

Att de är vänner de här två, är inte att ta miste på. "Mamma" eller "Nanna" har vi trott att Selma säger. Ted menar att hon säger "lalla" och hon att det kommer genom att hon härmat ett barn som sjungit just "lallaala". Nå det spelar ju mindre roll vad hon säger - hon är så rolig när hon håller på.

Ted visslar och Selma dansar. Ett mycket fin stund och en upplevelse att få bevittna. Inte minst hur Selma visade att en kakadua inte glömmer bort den hon känt som sin vän en gång.

Selma har numera flyttat och fått en albakakaduapartner, men hon är en fågel man aldrig glömmer och särskilt inte scenen ovan.

Så. Datorhaveriet bemästrat.

2010-01-29T13:25:00.003+01:00

En hel del av bilderna försvann dock, eftersom "datordöden" inträffade under överföringen. Dessa hann dock fastna.

Våra kungsboaormar ligger ofta ihopringlade, men ibland ser man deras enorma styrka, när de kan resa sig rakt upp som här. Lite på hugget är de - det är dags för mat snart.

Vår iller Timon kan också vara rätt ormlik ibland, illern har en makalöst vig kroppsbyggnad. Han kräver mycket aktivering under sin vakna tid och det får han. Strax ska han få leta katt-torrfoder i grisen Gorms nattbås - jättekul, tycker han.

Det är lätt att glädja med lite: detta sönderhackade äpple ligger inne hos vår öländska dvärghönor. Som de var misstänksamma först, men när EN vågade, vågade efterhand de andra också att hacka!

Vi fick tio pinfärska spitekycklingar i torsdags! "Spite" betyder fläckig och är ett annat namn på just öländsk dvärghöna. Den ömma modern heter Rosa-Lisa och detta är hennes första kull.

Leguanariet har ju blivit dubbelt så stort, och leguanerna har numera sina matskålar utplacerade lite här och var. Här är honan i full färd med att sätta i sig av maten. Eftersom allt är en aning rörigt just nu, pga ombyggnad, var det bara lilla kameran som fanns till hands och den lyckades inte riktigt... men OJ, vad hon svängde med maten!

Hanen stirrar avundsjukt innán han ger sig i kast med en annan skål.

På marken - bottenvåningen - får Gandalf, vår gulfotade skogssköldpadda, möta Greta, damen i hans drömmar...

Leguanariet finns i Fågelrummet och här ser ni våra goffinkakaduor Tuffa och Victor. De och alla andra tränas just nu att självmant gå in i transportbur. Ett sätt att minimera stress vid veterinärbesök mm. Just dessa två har lärt sig detta väldigt fort.

Vi har också en ny medarbetare, Joakim, som just nu är stationerad i Fågelavdelningen. Han är en "som dansar med vargar" och "talar med hästar" - han har en enastående förmåga att läsa djur.

Tack, Spånga Gymnasiums ledning, för att vi nu fått behålla honom på heltid!

Under ytan på Spånga

2010-01-22T11:39:00.016+01:00

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Vecka 3 på Spånga har varit en vecka utan praktikelever i de olika avdelningarna. Ombyggnationerna fortgår och det är just nu lite bökigt här och var.

Men med lite extra skyddsmundering går det rätt bra i alla fall! ;o)

Som alltid har vi elever ändå som gärna hjälper till med alla olika göromål. Det tackar vi för! Det är dessutom något de själva har den allra största nytta av: de snappar upp en massa bonuskunskap, bidrar med sina egna färdigheter och så småningom blir de våra förlängda tentakler efter avslutad utbildning. Genom dem utökas kontaktnätet och utbytet av erfarenheter, till godo för alla.

Titeln syftade dock inte på det, utan på den lilla undervattenkamerans första trevande plask...
Mata mata blev besviken, rörelser nere i vattnet brukar annars oftast betyda mat!

Maskgroddjurens ryggrad syns oftast inte så bra genom akvarieglaset. Men i vattnet framträder den.

Kameran är ny och kräver lite mer övning innan det blir något. Scalaren här var mycket misstänksam men kikar ändå nyfiket fram.

Dagen därpå provas kameran i Victoriabassängen och de vackra påfågelciklidernas färgprakt kommer till sin rätt utan störande kalkprickar i glaset.

De var inte det minsta skygga utan var helt övertygade om att mina fingrar var någon ny slags mat och de biter ganska hårt!

En bild som visar hur fantastisk vår Victoriabassäng faktiskt är: genom glaset därnere syns Attenborough-salen, häruppe i Victoriasalen finns själva överdelen med den vackra växtligheten högt upp i tak och tvärs över ligger grannsalen Linné varifrån man också kan njuta av akvariet genom den enorma glasrutan. 23 000 liter stort är akvariet, inget man kan ha hemma i vardagsrummet precis...

Fiskarna simmar lugnt men vi som jobbar på Spånga har haft en intensiv vecka. Mycket planeras inför kommade kurser, djuren ska ha sitt, där detaljer som att den stora skogssköldpaddan Gandalf varje förmiddag får trava fritt i Fågelrummet (där hans viste leguanariet är beläget) och därigenom få utlopp för sin frustration att för ögonblicket vara separerad från sin två damer Greta och Gregoria, stäppvaranhonan Elza, som vi tidigare berättat om här, pysslas om extra och grisarna Mallan och Miniknorr fördes samman igen på neutral mark efter att Mallan varit lite hängig och vistats inne i Ladan. Mötet ledde ändå till slagsmål, när båda ville befästa sin rangställning... och aldrig är väl våra minigrisar så lika sina släktingar vildsvinen när de reser raggen, visar gaddarna och vrålar!

Två nya sköldpaddor har kläckts, denna gången av arten svartsköldpadda (Melanochelys trijuga therminalis) och de kan, precis som de fem små pelomedusorna, ses i Fågelrummet, lagom till:

ÖPPET HUS som äger rum på tisdag kväll, den 26 januari, klockan 17.30 - 20.00.

Frostig inledning på 2010

2010-01-15T13:18:00.009+01:00

Så här kallt har vi inte haft under så lång tid på väldigt länge. Det har gjort det dagliga jobbet utomhus oändigt mycket besvärligare. Alla vattenbaljor måste hackas loss, tömmas och fyllas med rent vatten flera gånger om dagen, frusna lås måste tinas upp och smörjas, det är besvärligt att ta sig fram med skottkärra i hagarna och så är det allmänt halt och huttrigt!

Men allt är inte svartvitt! Guldfasanen strålar i sina starka färger. Fast han längtar nog hem till Kina just nu...

Personalrummen har renoverats under julen och nu börjar det bli klart.

Här är djurinstruktörernas kontor. I stället för linoleummatta har vi nu klinkers. Det blir fint!

Vårt tillfälliga viste är nere i Kliniken och där går det knappt att ta sig fram längre. Därför får vi göra i ordning foderköket till veterinärbesöket som är på gång. Eleverna sitter och väntar. Det är deras sista dag hos oss och eftersom det var jullov mitt i deras praktik, får de vara med om två stycken veterinärdagar. På gott och ont - det är roligt när Gunnel Andersson kommer och finns alltid nytt att lära, men det är också mycket väntan och den tiden hade vi gärna haft för genomgångar om de djur de just jobbar med.

Det har varit så kallt att nymfkakaduorna - infravärmen till trots - har fått flytta in i Ladan. Vi börjar därnere och Gunnel går igenom dem.

Men det var också det enda därnere för denna gång. Tillbaka in i värmen och den tillfälliga "kliniken". Scheltopusiken Conrad (en kopparödleart som finns i medelhavstrakterna) får emellanåt besvär med sand i sina öron. Hon (jo, då, det är en hon, trots namnet!) var inte så villig att låta sig undersökas idag.

Med luppglasögonen går det lättare med pillgörat som kommer.

En smal sticka att rensa med.

Det ena örat var helt ok, men det andra var svullet och eländigt. Men det brukar gå att komma till rätta med.

Till sin hjälp hade Gunnel idag en veterinär från Sydamerika, tror det var Argentina. Cezar (reservation för hur han stavar sitt namn) håller just på att skaffa svensk veterinärlegitimation och kommer att bli klar framåt sommaren. Här undersöker de Elza, vår stäppvaranhona, som fortfarande är hängig, men på bättringsvägen. Hennes största problem är att hon är på tok för tjock och detta trots att hon äter mycket mindre än de andra två stäppvaranerna.

Lite gymnastik skadar inte! ;o)

Slutligen en koll på skäggagamhanen Torsten. Han har en ömmande fot, men det såg inte farligt ut alls. Undersökningen blev utan anmärkning förutom att hans tänder börjar bli rejält belagda med tandsten. Många reptiler byter tänder ofta, men inte skäggagamer. Eftersom de ändå blir runt 20 år, så hinner tandstenen i värsta fall ställa till stora problem. Så, då får vi väl börja borsta deras tänder, då!

Tack NP2B för tiden hos oss och fortsätt vara här jämt! Nu är vi utan elever två veckor och sedan är det dags att välkomna ND1.

Så kom då vintern till Spånga

2009-12-20T14:21:00.006+01:00

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Snön kom även detta år, efter alla regnveckor.

Kallt och vitt, men nymfkakaduorna fryser inte. Två långa inframvärmerör sörjer för den saken.

Hos fåglarna i friflygningen är det däremot bistrare, särskilt som de vill bada hela tiden, snö eller inte. Baljor får ersätta och de är upptagna hela tiden.

"Vad var det nu jag skulle göra? Något var det nog absolut... hm..."

Faverollehönsen har fått spatsera runt fritt i ladan en stor del av dagarna och de var för roliga hur de noga inspekterade alla de andra invånarna, undersökte varje box och blev helt förtjusta i den fantastiska golvbrunnen, där det gurglade djupt...

Eftersom snön gjorde att det inte gick att kratta i hagarna som vanligt, kunde denna grupp ägna sig åt förbättringar. Här har just en stege till faverollerna satts upp. Det är ett par elever som varit hos oss tidigare som gjort den i ämnet anläggningsteknik. Först nu har den fått sin plats.

Den här gruppen ordnade också ett fiffigt skydd mot drag åt grisen Mallan, som är inne i ladan pga hälta. Gummiduk i omlottremsor, fästade i ett trästycke, satte effektivt stopp för draget ut mot rastgården.

Ett foto genom den immiga fönsterraden bakom akvarierna: Malin hade tagit med sig ett par pulkor och här åker de nerför den branta backen bakom skolan. En belöning efter en dag av lite väntan - det var veterinärbesök och sådana dagar blir lite upp- och nervända.

Efter det traditionella minglet i Victoriasalen är det nu jullov - äntligen! Äntligen tycker i alla fall de flesta eleverna, särskilt de som haft många prov nu i slutänden och så även våra elever, som haft det kämpigt med de tidiga morgnarna. Sova.....! Men i övrigt har de haft det allra bäst, tror jag!

Allas vår Kalle får agera jultomte och med honom önskas alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR, och VÄLKOMNA TILLBAKA I JANUARI!

Bra jobbat på Spånga

2009-12-11T16:56:00.011+01:00

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Ännu en otroligt mörk och regnig vecka har passerat på Spånga. Det går inte en dag utan att det duggar eller spöregnar och det börjar kännas lite tröttsamt.

Vi ska få en ny matta på vårt kontor och har därför inrättat ett tillfälligt viste nere i kliniken. Där huserar också Emil, som inte kommer överens med de andra pionuspapegojorna. Vi är fodervärdar åt Emil och han kommer att flytta till en familj redan under veckan som kommer om de tycker om honom. Det gör de nog - han är väldigt trevlig och brukar vara ute med oss när vi sitter därnere.

En morgon kom en främmande liten kisse och hälsade på. De klotrunda ögonen kommer sig av att hon just fått syn på något så otroligt hemskt som en påfågel! Hon var en riktigt go ung katt men hon verkade lite bortkommen. På halsbandet stod ett telefonnummer som vi ringde. Tyvärr svarade ingen, men vi talade in ett meddelande så att ägarna visste var hon fanns. Vi har inga möjligheter att ta in djur på vift men när sen ägarna så småningom kom,visste de åtminstone ungefär var hon kunde tänkas hålla hus. Hon gjorde alltid så där, sa de dystert, kissens lokalsinne var lika med noll. Hoppas nu att de snabbt fick fatt i sin katt.

Den vädermässigt så mörka veckan lystes dock upp av de fantastiskt duktiga eleverna. Som de jobbade och glada och roliga och underbart trevliga var de ovanpå det. Här får illern rent i sitt hägn.

Mitt under storrengöringarna kom Owe Sandström in med en klass för att visa på typiska beteenden inom etologin. Han knökade in elever överallt - några fick stå fällda som fickknivar däruppe på loftet. Härinne visade han hur en kyckling och hennes ömma moder beter sig när de kommer ifrån varandra - de typiska pipen från kycklingen och inkallningskacklet från hönan är alltid lika spännande att se.

Ute i friflygningsvoljären placerade han faverolletuppen Favve XIII och visade hur en ny art härinne påverkar reviren. Stolt som den tupp Favve är hade han inga som helst problem att hävda sin storhet och både gäss och påfåglar jagades bort.

Det är inte bara i Ladugården eleverna får lida pin - alla avdelningar städas grundligt vareviga dag. Här i Fågelrummet är det nästan klart nu och skogsköldpaddan Gandalf, som fått vara med och ranta runt under tiden, lyfts nu tillbaka in i leguanariet av en av eleverna.

Fast... de lider inte pin så särskilt mycket. De trivs och har roligt och just den här trion får man mota hem närapå med våld på eftermiddagarna. Här har de ägnat ett par timmar efter skoldagens slut att tillverka fodersöksgrenar åt gojorna. De har borrat en massa hål, stoppat in fröer och annat och sen proppat igen varje hål med en kvist - klurigt men otroligt bra för fåglarna. Att först plocka bort kvisten för att sen nå godsaken är något inte alla klarar, åtminstone inte med en gång, men det är just det som är meningen.

Grenarna måste hängas stadigt, så att inga olyckor sker. Längst uppe till höger i bild studerar de tre vasapapegojorna alla förehavanden. Snart kan de börja leta!

En mörk nyhet från veckan är att minigrisen Mallan inte var dräktig trots allt - hon har precis brunstat om. Så... några julkultingar blir det tyvärr inte.

De elever vi har nu är sista halvan av Np2b och de hänger med fram till jul och dessutom några dagar efter jullovet. De kunde gärna ha varit kvar mycket mycket längre. Efter dem är vi elevfria några veckor och sen kommer naturvetarna (inriktning djurvård) på sin praktik. Det ska förstås också bli väldigt roligt.

Sting på Spånga

2009-11-27T13:05:00.008+01:00

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen.

Ett nytt moment har tillkommit för eleverna som gör sin interna praktik: handmatning av våra sötvattenstingrockor! Tidigare var det lite besvärligt att få i dem mat utan att cikliderna snodde den. Vi använde bland annat ett långt, långt rör som var mycket svårmanövrerat i den djupa bassängen.

Men det var då och mycket snabbt har båda rockor lärt sig när det vankas mat och glider då blixtsnabbt uppför glaset. Den stora honan är mycket glupsk och fläker sig delvis över kanten!

En räka vankas här och snabbt slukar hon den.

Lite försiktig måste man vara, en rocka kan krossa hårda musselskal, så något finger ska inte följa med in i den glada mån-munnen.

Hannen är ännu bra mycket mindre och det utnyttjar honan - puttar obesvärat ner honom. Men det är bara att locka över honom till en annan del av akvariekanten, så får han sin portion också.

Hanen har en stor hemipenis (det är den tvådelade som som ligger tätt mot stjärtfenan).

Så här ser honan ut. Så fort maten är slut verkar de förstå det och försvinner snabbt ner mot bottnen igen - dagens höjdpunkt är över!

Lite nostalgi på Spånga

2009-11-20T09:02:00.011+01:00

När jag, Hillevi, började på Spånga för ungefär fem år sedan, var lyckan fullkomlig och total! Den stora skolan renoverades just då och eleverna fick använda sig av St Jacoby i Vällingby under tiden. Men Djurhuset/djurparken gick ju inte att flytta, så vårt arbete pågick som vanligt, liksom de djuranknutna lektionerna och den interna praktiken. Så här skrev jag på min egen hemsida då:

"Denna första vecka vid Spånga Gymnasium har varit fantastisk! I två veckor ska jag vara på terrarieavdelningen och sen fortsätta i fågelavdelningen och sen "Ladan" (den lilla ladugården med kaniner, marsvin, illrar, chinchillor, får, getter, grisar, höns och ankor, påfåglar, pärlhöns, guldfasaner, brudänder och och och!)

Jag har lärt mig grundrutinerna i terrarieavdelningen och hur man instruerar gymnasieettorna. I fredags fick jag själv stå för instruktionen och det gick bra. "

Nog märks det att jag sprudlade av glädje!

Då fanns Elliot, glasögonkajmanen som numera bor på Parken Zoo i Eskilstuna, sedan han växt ur sin bassäng. Han låg ofta på sköldpaddornas sandhylla på morgnarna när vi öppnade terrarierummet. Hans efterföljare har flyttat till Hagaparken och vi får se vad som kommer härnäst.

En av de första bilderna jag tog var på de blåtungade skinkarna, i full färd med att sätta i sig av sallad, grönsaker och lite frukt.

"Bilden föreställer våra blåtungade skinkar. Det är en snäll och trevlig ödla med jättestor klarblå tunga som den skräms med. Benen är korta, så korta att den inte lyfter kroppen när den går utan glider som en orm. Att den knappt har en markerad hals förstärker ormintrycket. Skinkarna äter både grönt - gärna med någon söt frukt till - och animaliskt där snäckor är absoluta favoriten. Terrariet ska vara ökenmiljö med en fuktig del där skinken gärna gräver ner sig." Skrev jag då. Just nu har vi bara en skink, men letar efter en partner till den.

Nu väntar vi och hoppas att vår silvriga katt Tisslan ska bli dräktig. Senast vi hade kattungar var för fyra år sedan, då Kalle och hans två syskon helt otippat en morgon låg bredvid sin mamma Eufrat i korgen i köket. Veterinären hade sagt att hon inte var dräktig, bara tjock...

Eufrat finns inte längre och inte heller Tigris, akvariekatten, som hon kallades. Smeknamnet kom sig av att hon gärna låg och solade sig i ett gammalt akvarium, som numera står i Vilthörnan. Hon var Eufrats syster, men rätt så ilsk. Eufrat, däremot var mildheten själv. Den enda "floden" vi har kvar är Nilen, katten som ser ut som om hon svalt en fotboll.

Det var Owe Sandström som namngav Kalle - efter sig själv! Det var ett självklart beslut att behålla Kalle, särskilt som Elvis, den förra hankatten också gått ur tiden. Kalles två svarta syskon hittade goda hem de också. Alla som träffat Kalle vet vilket charmtroll han är och snällare katt finns nog inte.

Kattungarna fick ett eget bås, mysigt inredd med många sovplatser och trasmatta på golvet. Kalle var allra bäst på att roa sig på egen hand, med precis vad som helst. De två svarta syskonen höll sig mest till varandra, men Kalle var och är en mycket speciell katt.

På den här tiden såg rutinerna lite annorlunda ut. På tisdagarna gjordes helrent i alla kanin- och marsvinsbås rakt över disk, vare sig det behövdes eller inte. Totalt kaos rådde då!

Här har vi just fått en ny byggnad i fårhagen. Vi var lite ledsna över den, eftersom den tog plats på gräsets bekostnad. Men numera är det sk Nya Påfågelhuset - med öppning ut mot Friflygningsvoljären - en bra tillgång.

2006 skedde den största omvälvningen sedan Djurhusets tid uppe på vinden i stora skolan: en stor tillbyggnad som numera hyser Victoriasalen, Linnésalen, Attenboroughsalen, karantän, förråd och omklädningsrum färdigställdes. Idag känns det otroligt att ytterväggen låg precis bakom vårt kontor och att den enda skolsalen var Labbet.

Det var en jobbig tid, med ständiga pålarbeten, dunkanden och damm. Men även det tog slut så småningom och...

... här anas redan den färdiga Victoriasalen. Den enorma akvarierutan till 23-tonsbassängen ska just sänkas ner med hjälp av jättelika sugkoppar.

Ett livsfarligt arbete, där inget fick gå fel. Men det var ytterst nära att det gjorde det ändå. Rutan styrdes utifrån en kran på skolgården och killarna här inne hade walkie-talkiekommunikation med den föraren. De skulle säga till precis när glaset hamnat rätt. Just i det ögonblicket slutade kommunikationen att fungera!

En av byggarna fick springa gatlopp över alla cementkar (trillade in i ett också!) och hann i absolut sista sekund manuellt stoppa kranföraren. Annars hade det inte blivit roligt för dessa tre killar...

Från hjärtsnörp av det ena slaget till det andra: det är synd att vi inte har tokaygeckos längre. Vackra nattaktiva ödlor, vars läten låter som deras namn: "tokaaaaaaaaaaaaaaay". Jag hörde det bara en gång, man måste nämligen vara där sent på kvällen. Under dagarna satt de orörliga och tysta. Här har hanen just fått en fru. Äggen cementerade honan fast direkt på bergsväggen.

En av våra populäraste kaniner genom tiderna: den blåmantlade franska väduren Gulliver. Precis sån här var han - trivdes som allra bäst när han fick vräka ut sig i någons famn.

Han och Kalle blev godaste vänner dessutom. Nu finns inte Gulliver längre. Men Kalle finns och många, många djur därtill. På de här fem åren har väldigt mycket hänt och det i positiv riktning vad gäller hägn och miljöer, berikning och aktivering.

Och, det allra, allra bästa är att det fortfarande känns lika sprudlande roligt att jobba på Spånga!

Pyttigt från Spånga

2009-10-23T10:33:00.005+02:00

Det blir inget stor uppdatering denna vecka - mycket annat bildarbete som databasbilder och bildspel till gymnasiemässan ligger i vägen.

Men naturligtvis måste ni få se de underbart söta små sköldpaddsungarna, de helt nykläckta Pelusius castaneus, som var på gång när förra inlägget skrevs.

Pyttesmå, mindre än femkronor och den första tittade fram mitt på söndagen och sen följde de övriga i rask takt.

Med det önskas alla ett härligt höstlov!

Närbild på Spånga

2009-10-16T12:38:00.012+02:00

Som alltid är bilderna klickbara för full storlek. Återgå till bloggen genom att använda backpilen.

Höstveckorna ilar förbi så svindlande fort och snart är det redan dags för elevernas höstlov. Vi har just klarat av första halvan av Np2A, som varit hos oss under en treveckorsperiod. Det känns alltid lite tråkigt när de sen ger sig iväg - det har varit väldigt roligt att ha dem. Nåja, andra halvan och sen Np2B på det, kommer ju som fullgod ersättning. Förhoppningsvis kommer de som gjort sin praktik att ofta komma och hjälpa till eller bara umgås med djuren.

Jag provade ett makrobjektiv på några av våra djur. Kanske inte det lämpligaste valet om man vill få med djuret som helhet, men lite annorlunda och kul blir det. Vår leopardgeckohona visar här upp sina fint marmorerade ögon och den lätt kluvna tungan.

Majsormshonan blev väldigt nyfiken och hoppades nog att en god liten råtta skulle hoppa ur kameran. Nåja, hon fick som hon ville, eftersom det var dags för ormmatning strax därpå.

Vår lungfisk (Protopterus annectens annectens) har vuxit sig stor. Lungfisken är en fenomenal överlevare och klarar upp till ett år om vattnet den lever i torkar ut. Genom att gräva ner sig i lera och sen utsöndra ett slem som bildar en kokong runt fisken hindras avdunstningen och fisken kan invänta nästa regnperiod. Lungorna kommer nu till använding och fisken andas via ett litet hål i den hårda kokongen.

Våra sprutfiskar (Toxotes jaculator) bor i bräckvattenmiljö. De har en enastående förmåga att spruta upp vatten mot insekter ovanför ytan, så högt som upp till en meter. Insekten faller ner och vips, så har fisken fått sig ett mål mat.

En afrikansk hjälmad vändhalssköldpadda (Pelusius castaneus) kommer också nyfiket fram. Vi blev så glada häromdagen, då vi upptäckte att äggen från denna art som ligger i kläckaren faktiskt är befruktade. Det var länge sen vi hade pelomedusaungar.

Detta är Törnros! Han är vår nya unga bagge. Lugn som en filbunke är han och Henrietta kliar honom på bogen, ett favorit-kliställe!

Alla nya klövdjur som tas in sprutas med ett medel mot smittsam klövröta. Klövröta sprids lätt men när alla fårägare sköter denna detalj, kommer sjukdomen att försvinna. Vackert lila tossor får han, Törnros.

Sen kommer han att gå i karantän i en egen hage under tre veckor. Till sällskap får han det kastrerade bagglammet Gizmo.

De blev mycket nyfikna på varann, även om Gizmo först var lite olycklig över att vara ifrån tackorna i den andra hagen. Även Gizmo får sina klövar insmorda och Malin har dagen till ära satt på sig en mössa i samma färg som det medlet. ;o)

Till slut en bild från det nya leguanariet. Det uppskattas högeligen av de gulfotade sköldpaddorna. Honorna Greta och Gregoria kan komma undan hanen Gandalf för det mesta, men just här betäcks Greta med stor frenesi. Gandalf stånkar så att det hörs i hela fågelavdelningen - nästan lite pinsamt!

Inför Expo och den Stora Finalen

2009-10-04T10:30:00.015+02:00

Så var Np3B:s höstexpo i hamn och det har gått strålande bra, både inför och under själva visningarna.

Mitt i den intensiva förberedelseveckan kom skolborgarrådet Lotta Edholm på besök tillsammans med Ann-Katrin Åslund, andre vice ordförande i kommunstyrelsen i Stockholm stad. Läs om besöket på Lotta Edholms egen blogg: http://lottaedholm.wordpress.com/

En av eleverna guidade runt och här tittar de just på det nyss utbyggda leguanariet, inte riktigt färdigt. Skogssköldpaddorna ska snart flyttas upp igen, men leguanerna finns här redan.

Arbete pågår även under besöket: här tillverkas fågelleksaker.

I terrarierummet har alla småterrarier inretts på nytt och blivit så fina. Rosenskalbaggarna trivs.

Det stora ögonblicket kommer på fredagen: skogssköldpaddorna får flytta upp igen.

Mer än dubbelt så stort har de det nu och med en helt ny damm med avlopp och torvad dammduk. Det blev bästa bäst och Gandalf inviger den förtjust genom att intensivt uppvakta Gregoria. Greta, vår äldsta gulfoting - över 60 år - har redan tagit sig långt in i det nya området. Legunaerna är lite mer misstänksamma och håller sig ännu i den gamla delen.

Den här veckan var eleverna så snabba och duktiga med alla nödvändiga helrengöringar, att det fanns god tid till dekoreringar. Inne i ladugården doldes nät så här fint.

Som alltid blommar det fantastiskt på våra Expon. En av eleverna var planteringsansvarig och jobbade sig igenom hela uteanläggningen nästan helt på egen hand. Dessutom hade hon ordnat sponsring med snittblommor, en massa vackra buketter i höstfärger.

Så kom då helgen. Fantastiskt fint väder och många besökare. Alla bilder från helgen är tagna av Kristina Bylund.

Det första som möter besökaren utomhus är korphägnet och det väcker alltid intresse.

En och annan vild krabat hade också lånat sig till Expot. Den kommer givetvis tillbaka till samma plats den hämtades ifrån.

Servering ute på skolgården...

Försäljning av handgjorda smycken inne på skolan...

Och överallt besökare. De här pojkarna har precis fått syn på en av leguanerna.

För lite mindre barn fanns det en work shop-hörna, mycket populär.

Och stor lycka är det att få sitt ansikte målat!

Stor lycka gjorde också våra gästföreningar på plats. Tänk att få vara nära en sån här söt råtta!

Mycket tama och gosiga var de. Flera av våra elever har ofta uttryckt önskan att vi ska ha råttor i vår djurbesättning. Hm, det kan väl räcka med dem vi ibland får in vintertid i Friflygningen!

Den allra sötaste sömntuta...

... och titta här, vilken underbar liten afrikansk dvärgigelkott! Såna skulle vi gärna ha ett gäng av på Spånga, men utrymmeskraven är alldeles för stora, så det blir inget av med det tyvärr.

Illrar var också på besök, se vilken klar och vacker teckning denna har!

Nere i Ladan var vår egen Timon också populär.

Marsvinet Lusan verkar inte allt för missnöjd med att delta i Klapp- och kelhörnan.

En av höjdpunkterna är förstås Fiskadammen.

Inte bara Expoklassen jobbar inför och på expot. Framför allt tvåorna hjälper till och under själva helgen är de schemalagda på olika stationer. Här sitter några och äter en välförtjänt lunch.

En av sötvattenstingrockorna fascinerade, där den hasade sig uppför Viktoriabassängens två våningar höga glasruta.

Tuppen Favve den XIII var populär i Klapp- och kel.

Och så Pelle, gamla Pelle som är det snällaste i kaninväg man hitta.

Fåren lät sig gärna klappas och pysslas om. Så här på hösten finns det ju inga söta lamm, men det verkade inte bekomma besökarna.

Den lilla flickan har fått syn på den lilla nykläckta spitekycklingen...

I kliniken var det välbesökt hela tiden. De här eleverna hade nämligen kommit på mycket bra saker, som drog folk. Dels kunde man få prova operationskläder och dels prova på att lägga stygn. Inte många lugna stunder där!

Här får en flicka prova på att ge ett mjukisdjur en spruta!

Så några söta kaninungar: de är födda den 24 augusti. Morfar är vår löwekanin Vätte. Ronja, som är mamma bor nu hemma hos en av våra elever, Jeanette Löfgren i Np1B. Vi fick inga egna kaninungar denna höst och vilken tur då att Ronja hade fått egna små! Det blev fem stycken och vill man tinga någon, så är det bara att höra av sig till djurvårdsinstruktörerna, som förmedlar detta till Jeanette. Vi kommer att behålla en av ungarna hos oss. Kanske den som är på bild.

Den här var visst inte till salu... men väldigt söt med sin sobelfärg.

Två vita blev det också, men inte rödögda, utan de har morfar Vättes blå ögon.

Slutligen ett STORT TACK till PotPlant som åter sponsrat oss med mängder, MÄNGDER av växter, både inomhus och utomhus.

TACK OCKSÅ NP3B FÖR ATT NI GJORDE ETT SÅ FINT EXPO, MED EN MASSA NYTÄNKNADE OCH VÄLDIGT MYCKET BRA IDÉER!

Snuvigt

2009-10-02T08:27:00.003+02:00

Hej! Det har varit ett långt uppehåll pga lediga fredagar inför helgjobb och sen jobb på expofredagen. Uppdateringen som kommer blir därför ganska stor - det händer ju så mycket på Spånga. Om den kommer upp i dag, återstår dock att se eftersom en praktförkylning lagt lock på tillvaron just nu. Jag hoppas ändå få upp den, om inte annat under helgen. /Hillevi

Fullspäckat på Spånga!

2009-09-04T10:31:00.009+02:00

Hej! Den här veckan har snurrat förbi i en våldsam hastighet - det är full fart nu när alla lektioner har kommit igång och ett myller av elever finns precis överallt. Ettorna börjar finna sig tillrätta, liksom de nya PRIV-eleverna. Tvåorna har kommit in i ett lite lugnare tempo, fast inte vad gäller undervisningen - de har ett mycket hårt schema. Treorna, b-klassen, förbereder nu sitt Expo, som äger rum helgen den 26 och 27 september.

Hos djuren händer också saker hela tiden. Här ser ni ett ägg inne hos paret av grön anolisödla. Tre stycken finns där och skall upp till vår kläckare i "Barnkammaren".

Här har vi hanen.

Vi som jobbar med djuren börjar klockan sju varje morgon. Innan morgonmötet kvart över, hinner man göra en del småsaker på varje avdelning och dessutom gå en morgonrond och kontrollera att allt står bra till med djuren och hägnen. På varje ställe görs också speciella saker för varje veckodag. Fågelrummet sätter mungbönor, linser eller något annat grobart i blöt på måndagar. På torsdagen är groddarna färdiga att användas och ingår då i foderstaten hos fåglarna både inne och ute och även till exempelvis leguanerna. I terrarierummet hinner man backspola stora sköldpaddsbassängen före mötet, i ladan ge grönt till alla djuren, hö till fåren och mat till grisarna. Måndagar och torsdagar töms och rengörs dammen och den öppnas då direkt på morgonen också.

Dags för trimning igen på en av personalhundarna. Våra hundar används också en del i undervisningen i djursjukvård, t ex för att lära sig konsten att lägga ett tassbandage, lyssna på hjärta och lungor och sådant. Då är det ju fint om de är lite presentabla :o) och vilken tur att vi har duktiga elever som kan hjälpa till med detta!

Expot närmar sig alltså och vår stora blomstersponsor Pot Plant har redan kommit med en mängd växter. En del av dem står i fågelrummet. Det som ser ut som en kompakt vägg till höger om blommorna är vattenånga. De automatiska dysrarna (=små ventiler som sprutar ut små, små vattendroppar) sätts på 100% en stund innan storrengöringen börjar.

Här står ännu fler växter från Pot Plant - en hel massa palmer och de är ändå bara några av alla vi fick. Dessutom fantastiskt vackra vita orkidéer -tack Gunnar & Co på Pot Plant!

Jag passar på att titta in i den stora Victoriabassängen på 23 000 liter. Invånarna kommer nyfiket fram.

Silverdollarna - skivtetrorna - har vuxit till sig ordentligt sedan i våras. Då bodde de i ett akvarium uppe i "Barnkammaren". Namnet silverdollar kommer sig av att de dels är väldigt runda i sin kroppsform, men också att de blänker som silverpengar när de blixtsnabbt ändrar riktning.

Jag slår på blixten så att de stora påfågelsciklidernas vackra färger framträder.

Och se här, den största av våra två sötvattenstingrockor har hasat sig hela vägen uppför akvarieväggen och visar sitt "månansikte" och glada mun! Bakom den skymtar nedervåningens lektionssal, Attenboroughsalen. Vårt fina akvarium kan ses och upplevas från tre klassrum samtidigt!

Torsdagen den 27 augusti fick vi marsvinsungar nere i Ladan! Tre stycken, alla väldigt söta.

Ettorna, som har sin djurhusintroduktion de här första veckorna, tyckte självklart att det var extra kul med såna små troll. Och för marsvinsungarna själva är det mycket bra med så mycket hantering, de blir oblyga och tama.

Färgerna blev jättefina på de tre.

En av dem skiljer lite mer, med sitt ljusbruna huvud.

Hela innegruppen för dagen, i en omöjlig lokal för foto... mörka ytor och så skarpt solljus genom fönstren. Men så ser grupperna ut, fyra till maximalt sex stycken elever på varje ställe: där kan man tala om perfekt antal, jämfört med helklasser på uppåt 30 elever. Det skulle aldrig fungera hos oss. Små grupper gör att alla kan komma till sin rätt och ingen blir stående utan något att göra.

En av eleverna kommer in med en jättestor grön larv, tjock som ett finger. Det är en poppelsvärmarlarv och har troligen suttit i sälgen vi tar med varje dag till djuren. I vinter kommer den att förpuppa sig under markytan och sen i maj kläckas till en poppelsvärmare och mest synas mot tänd ytterbelysning under nätterna, som den nattfjäril den blir.

Vi har andra vilda invånare i Ladan också. Inte lika önskade, dock. Det var en av eleverna som upptäckte att gråsparvar hade byggt bo uppe över ett av våra takelement... och i snabb växeltrafik turades om att mata de ungar som kläckts där. Gråsparven är en art som gått ner starkt i antal och istället är det pilfinken som tagit över. På Spånga är då gråsparven sannerligen ingen hotad art, utan ett ganska stort problem för oss då de sätter i sig enorma mängder foder. Helt oblygt flyger de in i Ladan och stjäl från hönsen och ute i friflygningen lyfter stora svärmar när man kommer ut. De enda som tycker att det är toppen är våra honkatter Nilen och Tisslan. Även Kalle fångar sig en då och då, men oftast är han för lat för det. :o)

Spånga på Borås Djurpark

2009-08-21T20:00:00.016+02:00

I vanlig ordning är de flesta bilderna klickbara för större storlek, men finns också länkade till ett galleri - tryck bara på rubriken.

Fakta om djuren nedan baseras på Borås Djurparks egen fantastiskt fina guidebok, som vi fick några exemplar av.

Vilken dag! Torsdagen den 18 augusti halv åtta på morgonen vacklade fyra busslaster Spångaelever ut framför ingången till Borås Djurpark. Vacklade, skriver jag, för trötta var de... redan klockan två på natten hade resan börjat från Spånga Gymnasium. Numera ingår dessutom 50 minuters obligatorisk rast för busschauffören, vilket förlänger resan ytterligare.

Owe Sandström längst fram i en av bussarna, i full färd att informera eleverna.

En av de trötta... skor snörs på i halvsovande tillstånd.

Efter liten paus och samling i grupper, blir det återigen information av Owe, nu till alla över 200 deltagare samtidigt.

Resan hit är inte ett vanligt djurparksbesök, utan eleverna har arbetsuppgifter i form av hägnstudier och etologistudier, bland annat. Treorna basar över de andra. Det är priviligierat att komma på detta sätt - vi får se insidan av stallarna också, långt innan parken öppnar för övriga besökare. Savanndjuren är fortfarande inomhus och en av girafferna förser sig med barken från högt upphängda grenar.

Notera att höhäcken sitter uppe vid taket och den kommer man åt genom den lilla dörren där i hörnet. De är ju inte direkt kortväxta, baringogirafferna med sina nära 6 meter. Vikten på upp till 1500 kg imponerar rätt mycket den också.

I samma stallar huserade även de afrikanska stäppelefanterna, enormt mycket större än sina asiatiska släktingar. Här talar vi om en matchvikt på 4-7 ton! Att hägn och stallar kräver säkerhetsanordningar utöver det vanliga är därför ganska begripligt. Elefantskötaren här håller på med en av elefanthonornas tänder: varje dag måste de rengöras på henne eftersom gräs och bark har en tendens att fastna och ställa till problem. Daglig tillsyn av detta gör problemet hanterbart.

Varje morgon spolas elefanterna av ordentligt och särskilt då fötterna. Efteråt slängs en massa spån på deras ryggar - precis som de i det vilda själva gör, fast det då är sand och jord. De fem honorna, av vilken en fortfarande är en liten unge, rumlar sen lekfullt runt en stund. Hanen står i ett eget hägn. Även i naturen går handjuren för sig själva. Borås hane har dessutom lärt sig att det är väldigt kul att slänga sten på besökarna - sannerligen en hämnd! - och är därför inte med ute bland de andra på "savannen" heller, utan har ett eget utehägn.

Efter besöket i savannstallet går alla i ett ringlande tåg uppför berget, för att samlas på den högsta punkten. Här ska vi få vara med när de olika savanndjuren släpps ut, flock efter flock.

Först ut var bläsbockarna. I full karriär spränger de över den 23 000 kvadratmeter stora savannen. Detta till skillnad mot elandenatiloperna, tyvärr ej på bild, som inte bara är störst, utan också de långsammaste av antiloperna, maxfart är 40 km/h. I det vilda försvarar de sig därför mer med flocksammanhållning än genom flykt, vilket är ovanligt för antiloper.

Här har vi en Grants sebra i förgrunden. Denna är en underart till stäppsebran och i det vilda återfinns den på Östafrikas savanner. Som hos alla sebror är ränderna individuella, ingen är den andra exakt lik. Bakom sebran ser vi några av strutsarna, den svarta är hanen, de två andra honor. Med sina jätteögon på närmare 5 cm i diameter med fantastisk syn, kroppsstorlek på 2,5 meter och därutöver en enorm benstyrka som kan utdela dödande sparkar, är detta en fågelart att känna all respekt för. Ett enda av de enorma äggen motsvarar över 20 hönsägg!

De stora kafferbufflarna lever normalt i hjordar på upp till 1000 individer, som i sin tur är indelad i mindre grupper, och de försvarar sig genom sin storlek och sina enorma horn.

Så var det dags för elefanterna att komma ut. I bakgrunden ses girafferna beta från träden. För att tillgodose deras behov av detta, hängs "träd upp i träden", som en av eleverna uttryckte det.

Innan elefanterna släpps, får de göra några trick, allt för att aktivera dem - de tycker att det är roligt - och desstom skapar det en väldigt fin kontakt mellan skötarna och djuren.

De är verkligen enorma och väldigt vackra. Därför blir det några extra bilder, tror nog att jag blev lite förtjust i just dessa individer. De har dessutom ett fantastiskt hägn med denna savann, det är skillnad mot hur man höll elefanter förr.

Elefantmodern och hennes unge står vid vattnet. Hon har just fyllt sin snabel och dricker omväxlande som hon...

... svalkar av sin telning.

Så lämnar vi savannen och tittar runt bland en del av de övriga djuren. Överallt är eleverna grupperade och utför sina uppgifter och efterhand börjar också övriga besökare att komma och vandra runt. Dagen blir allt varmare, med en maxtemperatur på 28 grader - högsommarvärme mitt i en annars ganska kall augustivecka. Den vitkindade gibbonapan här svingar sig i sina rep. En hotad art, som normalt lever i regnskogen. Vitkindad gibbon lever i livslånga parförhållanden och får en unge - vid gynnsamma förhållanden - vartannat år. Den lever kvar med föräldrarna tills den blir könsmogen, vid 6-8 års ålder.

En sibirisk tiger har hittat ett "byte". Djurvårdarna anstränger sig stort med att gömma deras köttstycken och gigantiska märgben och denna tiger visade inte upp några av de stressymptom jag ofta noterat på andra ställen. I det vilda har tigerhanen enorma revir på upp till 1000 kvadratkilometer och då förstår man att de inte är lätta att ge en bra miljö i fångenskap. Genbanken av sibirisk tiger är nödvändig om arten ska räddas. Som alltid är det ändå till slut världen och verkligheten och människan i den som kan ändra och återskapa den miljö som alltmer förstörs. Att den sibiriska tigern dessutom i många länder anses ge hälsa och ökad potens, gör den extra hotad.

Hos lejonen var det lite annorlunda. Hanen ligger här visserligen avslappnad och mäktig... men...

... en av honorna vankar oroligt av och an, av och an. Se på de svällande spenarna. Hon har tre veckor gamla ungar.

Innanför väggen här finns de. Två timmar varje dag tas de ifrån henne och får sova själva inne. Detta är ingenting honan uppskattar.

Men söta var de, de tre små. De låg där i en snarkande hög och vaknade till lite då och då och bytte sovställning.

Många av besökarna såg bara ett tomt hägn och missade hörnet där de fanns. Långt in snusade de och det var svårt att få ljuset att räcka till för bilder. När de två timmarna gick mot slutet blev även hanen orolig och en gång slängde han rytande upp alla fyra tassar mot väggen: "öppna nu äntligen, då!"

Så var det till slut dags: tre djurvårdare hämtade varsin liten unge...

... och den sista visades upp lite extra för besökarna... och sen kunde mor och ungar återförenas bortom åskådarna.

Varmt var det som sagt och snart blev det lite mer av hattande fram och runt och dit och hit, kombinerat med långa vilopauser. Skornas sulor kändes brända och som vore de upptryckta i axlarna. Girafferna bekymrade sig föga utan gned halsar mot varandra och betade gräset i hägnkanten mot stigarna där vi stånkade oss fram. Arbetsuppgifterna var avklarade - rapportsammanställningarna blir hemarbete för eleverna och även de hade nu fria timmar att spendera där de ville. De som hade lyckats sova i bussarna ner var lite mer på språng än de som hållits vakna. Dessa låg i högar lite här och var, rätt halvdöda!

Här passerar vi ett hägn med svart sulawesimakak, som hör till familjen markattartade apor. Det var en ganska stor flock med vuxna och ungar i olika åldrar, som for fram bland träd, stenar och rep och verkade ha ganska roligt.

Visenterna var mäktiga: de är de största landjuren i Europa och väger upp till 1000 kg. De är nära släkt med amerikansk bison och har nu under sommaren kort päls. Vintertid är den lång och tät, för att skydda mot snö, is och kyla. Visenten är starkt hotad som art och ett stort samarbete mellan djurparker gör allt för att rädda denna stora bison.

Det allra finaste hägnet hade nog de afrikanska pälssälarna - en hel jättestor sjö hade de! De här öronsälarna (som hör till samma familj som sjölejonen) är den största arten bland pälssälarna.

Precis som sjölejon uppskattar de att lära sig konster och de visar emellanåt upp vad de kan på bryggan därborta.

I mellantiden simmar de och gråsälarna de delar sjö med omkring, dyker och hoppar plötsligt upp i samlad flock, nästan som tumlare.

Den här gynnaren - en gråsäl - njöt av att leka gubben i lådan rätt nära land.

Järvhägnet var också fint! De två därinne verkade trivas och ägnande stor tid att putsa sig och njutningsfullt rulla i grässluttningarna.

Den ljusare av de två smög sig på den andra och och var mycket nöjd med sig själv när den andra överraskades.

Bongoantilopen med sin vackra röda färg och fina randning är det första däggdjur man möter på väg in och sålunda även på väg ut och får därför avsluta kavalkaden från Borås Djurpark.

En massa andra djur finns där också, detta var bara en bråkdel. Noshörningar, orangutanger, gorillor, schimpanser, älg, ren, björn, lo, tvättbjörn, mängder av olika fåglar mm mm finns på Borås Djurpark, liksom även en stor samling svenska lantrasdjur, men en enda dag räcker inte för att hinna se allt. Parken har något som kallas för lejonkort, med vilket man kommer in hela året och det skulle nog behövas för att hinna med allt.

Sen återstod bara att fylla upp de fyra bussarna med nu mycket utmattade elever och därefter anträda den många timmar långa återfärden. En fantastisk utflykt var det och trots tröttheten i nuet kommer den att vara en viktig och givande del av det nya läsåret - mycket att lära av, anknyta till och jobba kring. Inte minst kommer många av eleverna göra praktik just här.

Vi på Spånga Gymnasium vill tacka för allt arbete personalen på Borås Djurpark lagt ner för att göra vårt besök så lyckat - TUSEN TACK!

Genbanksfår på Spånga

2009-08-14T11:14:00.014+02:00

Bilderna är klickbara. Använd backpilen för att återgå till bloggen.

Havsviks gård! Härifrån kommer våra får på Spånga, roslagsfåren på Raggarön utanför Östhammar. I sista stund räddades roslagsfåren från att försvinna som ras. Dessa härdiga får är speciella: de är mindre än många andra raser, tystare (fast på Spånga bräker de en hel del, men det beror på all uppmärksamhet de får där) samt så får de oftare enstaka lamm än tvillingar.

Gården ligger oerhört vackert längst ner på Raggarön, med havet bara ett stenkast bort. Fårens hagar är enorma och är nu också naturreservat med mycket intressant flora.

Fåren är inte de enda i denna Vår Herres Hage, de här små shetlandsponnierna och ett par fjordingar går här också.

Efter mycket letande hittade vi den fina fårflocken, ur vilken vi ska välja ut ett bagglamm till Spånga. Högst uppe i den hällmark som sen dramatiskt kastar sig ner i havet stod de, precis så tysta som sitt rykte.

Det var fantastiskt att se dem i en sån vacker miljö och snart var vi omvärvade av hela flocken på ca 20 djur.

Det här bagglammet är mycket likt Ragge, en av våra tidigare baggar - den snällaste man kan tänka sig. Han är en klar favorit. Ytterligare några ska vi däremot välja mellan, en skäckig är också väldigt fin.

Under vårt letade efter fårflocken, dök även denna varelse upp: dvärgåsnan Elsa.

Nyfiken, och med den mjukaste mule man kan tänka sig.

Men det egentliga uppdraget den här soliga sensommardagen var att hämta hem vår egen fårskock till Spånga. Alla 12, de sex tackorna och lika många lamm, var i strålande kondition, precis som de brukar. Helst hade vi nog låtit dem vara kvar längre. De andra fåren går kvar ute till november ungefär.

Knäckebrödspåsen var synnerligen intressant och det var inga problem att koppla dem. Nåja, alla utom Gnistra då förstås. Hon skulle på inga villkor följa med och det krävdes mycket list för att klara ut det hela på två personer, där den ena snärjdes in av alla koppel, fårskånkar och bufflande...

Hemma på Spånga så är det bra också, men gräset kommer nog att betas ner snabbt. Här har vi Tuva och Tova.

Den är vacker, växligheten på fårhusens tak och den har mått bra av allt regnande i juli.

Här är bilden på faverollekycklingarna Henrietta, Henritvåa och Henritrea som inte kom med förra gången. Nu är de installerade på Spånga och fann sig väl tillrätta med en gång. Tuppen är snäll och gammelhönan tycker som alla sura mostrar att de är ohyfsade.

Under tiden vi var och hämtade fåren hade myskanden Elvira kläckt fram sina små!

Nu så, är det alldeles strax dags för eleverna - nya som gamla - att invadera Spånga. På tisdag den 18/8 dyker de upp och på torsdagen åker allihop till Borås Djurpark. Nästa blogguppdatering kommer därför därifrån. Dock dröjer det till söndag tills bilder därifrån kommer upp. Vi ses!

Snart börjas det igen på Spånga!

2009-08-07T13:47:00.011+02:00

Hej, allihopa! Nu är det snart dags igen för ett nytt, händelserikt år på Spånga.Vi som jobbar här
har haft vår sommarledighet i omgångar och nu på måndag kommer vi att vara där allesammans igen. Under sommarmånaderna har en eller två av oss jobbat med sommarpersonal, några före detta treor, vars första jobb efter gymnasieåren blev just hos oss. Nog visade de vad de gick för alltid - det var underbart att komma tillbaka till ett Spånga lika välskött som under expotider. Ett kanonjobb har de gjort och det ska de ha allt beröm för.

När man varit ifrån sitt jobb under flera veckor, känns det smått överväldigande de första dagarna och efter några dagar undrar man om man egentligen fått något gjort överhuvudtaget. Nåja, blåsor i händerna talar ändå sitt tydliga språk, något måste ha åstadkommits...

En pilgiftsgroda letar ivrigt efter de sista bananflugorna. När de burkar flugorna bor i nästan är tomma, läggs hela byttan in. Det ser väl kanske inte så vackert ut, men är praktiskt och enkelt.

Nere i ladugården kläcktes fyra nya spitekycklingar i förrgår, onsdag. Fyra till, lite större, sprätter runt ute, tillsammans med tuppen och de fem övriga hönorna. Även faverollerna blir fler, tre hönkycklingar är på tillväxt hemma hos en av oss djurvårdare. Bloggen är besvärligare än vanligt idag, så det gick inte att lägga in en bild på dem i efterhand. Så Henrietta, Henritvåa och Henritrea får vänta tills nästa vecka.

Sötaste bilden den här gången måste vara på Sushi, den japanfärgade franska väduren, i full färd med att förebereda ett bo att föda sina ungar i.

Fadern har vi här och de två är som ler- och långhalm. Tyvärr måste vi snart dela på dem, så att Sushi inte blir omparad av Bossen direkt.

Nåja, några nytillskott kan nog tävla om "sötaste bilden". I torsdags kom det tre marsvinsungar till oss. Här en vit rexhona. Hon sökte sig genast till den övriga flocken och verkade trivas med en gång.

En tyvärr suddig bild, men detta är också en rexunge, en silveragouti och vit. Inte släkt med den lilla vita, så de kommer givetvis att bli ett par så småningom.

Den tredje är denna hane med en mycket speciell färgvariant. Alla svarta strån innehåller ett guldstänk, vilket kommer att utvecklas ännu mer när han blir vuxen. Resultatet blir en fantastisk metallicglans. Tryck på bilden för större storlek, där framgår det bättre. Han bor ihop med den andra hanen och det känns så skönt även hanarna har sällskap. Vi är så tacksamma för att säljaren ordnade även detta marsvin till oss och också skolade in det som sällskap till rexhanen - TACK!

Under sommaren har lilla chinchillaungen My vuxit till sig ordentligt. Det är hon som sitter högst upp. Oliver är mer intresserad av om kameran möjligtvis går att äta.

Återigen har en av myskandshonorna invaderat ett av duvredena. Här ligger hon på sina ägg och glor bistert mot alla som vågar sig i närheten.

Darwin däremot, håller en tidigare kull under uppsikt samtidigt som han gör det enda vettiga såna här varma dagar: ruskar ut vattnet ur fjädrarna efter det trettiotolfte doppet i dammen som just håller på att fyllas upp igen efter rengöringen.

Vi hade bra gärnat badat också, fast kanske inte just i ankdammen. Bada på ni alla som har möjlighet - sommaren dröjer kvar länge än! Vi hörs nästa vecka.

Sommarlov på Raggarön

2009-06-26T11:13:00.009+02:00

Äntligen blev det dags att åka upp med fåren till Raggarön. Vi jobbade på med morgonrutinerna på Spånga och kom iväg vid niotiden. Det är 15 mil dit ut, varav en hel del sträcka på smala, slingriga roslagsvägar. Över tre timmar tog färden...

Malin sitter uppflugen på en upp- och nervänd båt. I fårens glupska ögon är hennes mobil en skiva knäckebröd!

Det är en stor flock i år, tolv tackor och tolv lamm. Flasklammen tappade bort de andra ett tag - deras flockkänsla är större med människor och lite oroliga blev vi då för att det kanske inte skulle fungera med just dem. Obefogad oro, dock. Jenny, som har dem därute hos sig på ön, rapporterar om idyll. Fia och Torkel håller sig helt med de andra fåren och samtliga är formidabla gräsklippare - de vräker i sig av det goda betet. Särskilt uppskattat är gräset nere vid havskanten, det smakar lite salt pga av det bräckta vattnet.

Här har de hittat vägen ut till en slät liten klippklack utanför vassruggen. För tackorna är ju allt välbekant, det är lammen som är euforiska över allt det nya, stora och underbara.

Det var svårt att få flasklammet Fia att lyfta upp huvudet - hon blev alldeles stirrig av all mat, mat, mera mat! Det var en vacker dag därute, men lite blåsig också, vilket syns på Fias päls.

Mot väggen på den här boden brukar fåren köra race på kvällarna när det blivit svalare - så också denna sommar, rapporterade Jenny. I full karriär springer de emot väggen, kastar upp benen och tar avstamp där och rusar tillbaka. Om och om igen!

Hej, då Gambrinia och Gizmo och alla andra fåren och lammen - ha det det bästa sommarlov som tänkas kan!

Vi får hoppas att Gizmo inte tar efter sin mamma - förra året, när hon var lamm, var det hon som var maffialedare och ledde ut flocken på äventyr över hela Raggarö några gånger. Nu har hon lugnat ner sig, så vi får väl se!

På Spånga fångades glasögonkajmanerna in. De måste flytta eftersom de vuxit sig för stora för bassängen de bor i. Effektivt teamwork med snara, håv och snabbhet gjorde fångsten förvånansvärt enkel. Bilderna är tagna med mobil av Anna, en av sommarjobbarna.

Vi passade på att kolla kön. Här har vi en hane. Redan utifrån syns hemipenisarna bulla fram. Den andra kajmanen visade sig vara en tjej.

En kajman har oerhörd kraft i sina käkar, men bara till att slå ihop dem, inte att öppna. Så det räckte gott att linda ett mjukt lager wetrap (sådan plastig linda, som liksom hakar i sig själv) runt käken och fästa med en remsa silvertejp. Sedan for de två kajmanerna iväg till Norrtälje, där de ska tillbringa sommaren i en specialbyggd anläggning. I höst flyttar de in i Hagaparken.

Igår, torsdag, åkte nästan hela gruppen iväg med korpungarna till Eva Kirkegaard på Viltjouren, som i år ska slussa ut dem. På bilden ovanför syns hon vid ett av Spångas Djurexpon. Hon är med nästan varje gång och berättar om sin viktiga verksamhet. Ytterst få människor är så engagerade som hon när det gäller att hjälpa skadat vilt. Hennes viktigaste uppgift är att rehabilitera arter som starkt gått ner i antal, som t ex vissa ugglearter.

Här sitter en berguv och bligar strängt på besökarna. Foto: Henrietta Seward.

Och här, har man sett, en väldigt ny liten igelkottsunge! Foto: Henrietta Seward.

Så en avslutningsbild på Caroline. Den säger väl allt om oss på Spånga! :o)

TREVLIG SOMMAR!

Hoppas att alla får det fina vädret som är just nu, i alla fall lite då och då mellan regnskurarna!

GLAD MIDSOMMAR!

2009-06-18T18:03:00.013+02:00

GLAD MIDSOMMAR, alla! Denna vecka är fredagen ju vikt till firande av Sveriges regnigaste midsommarstång :o) och därmed alls icke till blogguppdaterande. Nästa fredag däremot, kommer en säsongsavslutning med bland annat kajmanfångst och fårsommarglädje! Väl mött!

Vardag på Spånga

2009-06-12T10:36:00.021+02:00

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek. Använd backpilen för att återgå till bloggen.

Fem av våra bagglamm kastrerades nyligen och bilder på detta finns ungefär i mitten av blogginlägget här. Därför en liten varning för starka bilder - scrolla förbi om du inte vill se!

Det har varit en intensiv period på Spånga. Mitt i allt har eleverna haft studentexamen och skolavslutning, men för oss som jobbar med djuren måste allt skötas ändå.

Det är dags för korparnas avmaskning. Fem dagar i rad får de medicin nersondad i krävan. Här en liten uppladdning inför dagens insats!

En efter en fångas de in, de sex korparna. Föräldrarna först.

Avmaskningsmedlet sprutas in i sonden som förs ner i krävan hos fågeln. Här är korphanen Grimner.

Därefter sprutas lite vanligt vatten igenom, så att inget av medicinen sitter kvar i sonden. Det är små mängder det rör sig om och det är därför extra viktigt att att allt följer med. Den här gången är det fjärde dagen korparna sondas. Första dagen är lite omständigare. Då måste alla korpar först vägas, dosen räknas ut och först därefter kommer sondningsmomenet. De övriga dagarna är det bara att tuta och köra på.

Här är en av ungarna. Den är märkt med en vit fläck på huvudet så den kan skiljas åt från sina syskon. Till skillnad mot en vuxen korp, som har mörkbruna ögon och kolsvart näbbhåla, har ungarna underbart grå ögon och är alldeles rosa i "munnen". Ungarna är nu så pass gamla att de mjuka, gula mungiporna nästan försvunnit. Hos de små ungarna gör dessa mjuka gångjärn att de kan gapa så stort att det nästan ser ut som om hela huvudet öppnas på mitten. Den som gapar störst, får mest mat.

Så till lammkastreringen. Fårveterinären dök upp sent omsider en eftermiddag och så satte alla förberedelser igång. De fem lammen ska komma in här Ladugårdens foderkök, men då ska alla instrument ligga framme, färdiga att användas.

Våra lamm är så nyfikna och sociala, att det inte var någon stor grej att komma in här.

Här har alla fem fått lugnande medel och ligger prydligt på rad.

Sen sätter det löpande bandet igång. En rakar, nästa tvättar, den tredje håller upp det högra bakbenet på lammet.

Snabbt jobbar veterinären sig igenom lammen - bedövningsmedel sprutas in på alla håll och kanter i fårtestiklarna.

OBS! De närmast följande bilderna kan vara lite otäcka.

Punghuden klipps upp (lammet känner ingenting, dels sover det, dels är alltså hela området här bedövat)...

och de stora testiklarna trycks fram...

... och dras ut, så att deras fäste nås.

Med gigantiska peanger snörs blodtillförseln av och testiklarna klipps bort. Peangerna får sedan sitta på ungefär i en kvart. Med det är det hela klart och alla lamm var kastrerade inom fem minuter - en mycket snabb veterinär, men så hade hon god hjälp av "det löpande bandet" - oss - också.

Slut på läskiga bilder!

Innan lammen vaknade till öronmärktes de också. Här vinglar Torkel lite förvirrat omkring.

Men det var inte värre än att alla mycket snart gav sig i kast med att sätta i sig hö.

Balansen kom tillbaka fort också och så var det hela i hamn. Alla lammen hade dessutom fått en dos smärtstillande vars verkan håller i i tre dagar, och gick sedan på en antibiotikabehandling i fem dagar.

Så till något helt annat. En av duvorna har lagt sina ägg på ett tokigt ställe, alldeles utanför ankhuset i stället för i någon av duvholkarna. Den här ungen lever farligt, eftersom den vita påfågeltuppen inte skulle dra sig för att norpa ungen om han fick en chans. Vi får lösa det hela med att sätta för ett skyddsgaller så länge.

Inne i Friflygningens barnkammare har alla ankungar nu ersatts av en påfågelhöna och hennes tre små. Där har de en trygg tillvaro, men nu börjar ungarna blir så stora att vi snart kan släppa ut dem.

Eleverna på Spånga är mångkunniga. Här ett foto genom glasrutan i tropikhusets foderkök ner mot kliniken. Trimning på gång.

Till slut en bild på Fia åt Matilda, som jobbar hos oss ofta och alltid ställer upp när det blir obekvämt och jobbigt. Lilla Fia är ett av våra två flasklamm. Nu har de slutat med sin lammnäring, men bandet till dem båda har blivit starkt. Matilda jobbade när Glimma lammade och stötte bort sitt ena lamm, Fia. (Eller Gullfia som hon heter i journalen, eftersom lammens första bokstav alltid ska vara samma som moderns.) Det var sen eftermiddag och Matilda visste sig ingen annan råd än att ta med sig lilla Fia hem till stadsvåningen, sätta på henne den minsta tänkbara lilla blöja och låta henne stanna där över första natten. Samtidigt fixade och ordnade hon med lammnäring och kom sedan varje sen kväll och såg till att Fia och det andra flasklammet Torkel även fick dia den viktiga råmjölken av tackan Tuva. Tuva ville inte acceptera Fia eller ens Torkel, som var det ena av hennes två lamm och de två blev därför sedan våra flasklamm på gott och ont. På gott eftersom det faktiskt är roligt att föda upp lamm med flaska och för att det var riktiga höjdpunkter för eleverna när de fick lära sig detta moment också. På ont eftersom det var en hel del merarbete, mycket extra tid och dessutom - oj, vad man fäster sig vid dem. Flasklammet Torkel hör till de nu kastrererade lammen och honom behåller vi eventuellt. Han, Gullfia och de andra lammen (förutom de bagglamm som sålts) kommer att gå på bete ute på Raggarön hela sommaren lång och sen hoppas vi hitta hem till dem också!

STUDENTEXAMEN 2009!

2009-06-05T12:48:00.007+02:00

Klicka på bilderna för att se dem i större format och använd sedan backpilen för att återgå.
Vill man, kan man också trycka på rubriken som då länkar till ett galleri, där bilderna är stora från början. Där är också några fler bilder med. Blogger är lite svårjobbad när man vill sätta in bilder i efterhand - då går det inte att klicka upp dem i storlek.

Studentexamen och utspring den 3:e juni 2009. En kall dag, blåsig och mulen, men precis lagom till att studenterna vällde nerför trappan vid tvåtiden, tittade solen fram och stannade sen resten av dagen.

Dessförinnan den stora studentlunchen ägt rum, där husmor Teresa och hela hennes kockstab bjöd på avocado med skagenröra och bröd till förrätt, oxfilé med rödvinssås, potatisgratäng, wokade grönsaker och fräsch sallad till huvudrätt och till efterätt glass med varm chokladsås och jordgubbar. Fantastiskt gott alltihop. I vanlig ordning var det tvåorna som serverade och det gjorde de skickligt och bra.

Efter det blev det stipendieutdelning i aulan och under tiden flockades allt mer folk ute på skolgården.

Stor trängsel och en massa förväntansfulla anhöriga.

En av de äldre mottagarna...

Glada studenter, men för oss som jobbar på Spånga känns det vemodigt - nu försvinner de ut i verkligheten där de förhoppningsvis kan rikta in sig på sina specialintressen. Bilderna får tala för sig själva.

Lycka till, allihop!

Könsbestämning av majsorm

2009-05-22T20:36:00.005+02:00

Trots att Djurhusbloggen egentligen skulle stå över denna vecka pga hemsidearbete, kan jag ändå inte låta bli att visa ett par bilder när vi könsbestämde majsormsungarna som kläcktes för ett par veckor sedan.

De är inte stora, som långa daggmaskar, bara, och riktigt fina och klara i färgerna.

Under några få veckor kan man lätt se skillnaden på hanar och honor genom att försiktigt rulla tummen över kloaken. Är det en hane, poppar hemipenisen fram som två uddar. Här är en hona och den bilden är med för att man ska få en storleksuppfattning av ormungarna.

Här, däremot har vi en hane.

Tja, nu var vi häruppe i barnkammaren, så en bild på lilla anolisungen kan också få hänga på. Han/hon har en bit kvar att växa till full storlek på ca 15 cm.

Apropå barnkammare, så hade ju ällingarna en sådan också. Men nu är de utsläppta i den stora friflygningsvoljären och simmar helt orädda omkring i dammen. Här är det myskanden Elvira med sin skock.

Ser ni de två små ällingarna, en brungul och en gräsandsälling? De är framkläckta i vår kläckare, men adopterades av de andra ankmammorna i barnkammaren. Mesta morsan blev faktiskt myskanden Elvira, trots att henns ällingar var så mycket större. Den brungula, Jocke, försvann mystiskt, men den andra, Tobbe klarade sig och ser rätt rolig ut ihop med sina så mycket större "syskon".

Och bara för att, så en liten avslutningsbild på något annat mycket litet... en dvärgvaktelkyckling som kläckts.

Bildkavalkad från vårens DJUREXPO

2009-05-14T16:19:00.025+02:00

Välkomna till en bildkavalkad från vårens stora djurexpo!

Alla expobilder är tagna av Kristina Bylund.

De två dagarna börjar med en noggrann genomgång. Vilka ska vara var och både ettor och tvåor är involverade i treornas expo.

Det finns många stationer och eleverna turas om att bemanna dem. Här plockas ett marsvin och en degu fram för att vara med i klapp- och kelhörnan.

Den lövade ladugården är så fin!

I terrarierummet är som alltid trångt - det finns så mycket intressant att stanna upp vid.

I fotohörnan kan man låta sig fotograferas med en reptil, om man är modig nog...

Nere i labbsalen finns gästföreningar. Gerbiler, hamstrar och illrar, kan man se här, bland annat.

Där samlades många nyfikna och intresserade.

Varje år tillverkas smycken av pärlor och fjädrar från våra fåglar. Den här klassen gjorde dessutom roliga kattleksaker.

Att få en ansiktsmålning hör till höjdpunkterna för de mindre barnen.

Titta vilken koncentration flickan visar!

I klapp- och kelhörnan fick den stora vädurskaninen Bossen vara med nästan hela tiden. Han är så tam och tillgiven och låg där i halmen och pöste gott.

Populär att klappa var även löwekaninen Vätte - så mjuk...

Och att få känna på en livs levande jättetupp är inte dumt det heller.

Faktum är att vår faverolletupp Favve den trettonde, var mest poppis av alla djuren därinne.

Och han låg där snällt och lät sig klappas precis som Bossen.

Ute på skolgården visades freestyle upp. Den formen av hundsport blir allt popolärare.

Inte bara Djurinstitutionen visade upp sig - hela skolan var öppen. NV-adventure hade byggt upp en base camp med tält och lägereld.

Någon gång mitt på dagen fick eleverna skynda sig till en välbehövlig lunchpaus. Mer än en kvart fick det däremot inte bli.

Alla stationer måste vara bemannade hela tiden, som här vid ponnyridningen. Den lille pojken har lite problem med sin hjälm!

Fiskdamm brukar alltid finnas, men nytt för den här gången var att barnen även fick pimpla glass.

Vad är nu detta? En uggla!

En harunge!

En fågelunge!

En ekorrunge!

Har ni sett!

Det är naturligtvis Eva Kirkegaard från Viltjouren som är här hos oss på nästan alla expon. Hon gör en stor insats, inte bara genom att ta hand om skadade vilda djur och rehabilitera dem, utan lika viktig är hennes roll att upplysa om att "den övergivna harungen" nästan aldrig är övergiven, utan endast gömd av sin mamma, som kommer och diar den en gång om dagen. Varje år "räddas" så många djurungar av välmenande människor helt i onödan - föräldrarna finns oftast i närheten.

Den mysigaste stunden för alla var nog hos alla lamm i fårhagen.

"Pappa, jag vill stanna här alltid!"

Fårens ull känns så annorlunda!

En bild som säger allt.

I Friflygningsvoljären väckte den spelande påfågeln Alfons stort intresse. Och han visade verkligen upp sig!

Alla ankungar i sin barnkammaravdelning var publikmagneter de också, så klart.

Att dela ut tipsrundelappar var visst en skojig uppgift! ;o)

Expoeleverna tyckte nog också att det var skönt att vila en stund.

En viss trötthet efter den långa, intensiva veckan kan anas.

Och då är det gott att innan slutstädningen...

... krama om en bamsig nallekanin!

Tack alla elever och särskilt NP3A, förstås, för detta otroligt fint genomförda EXPO!

TV: babyboom på Spånga

2009-05-06T11:21:00.004+02:00

Hej alla! Tryck på länken ovan om ni missade ABC:s tv-reportage den 5/5!

Välkomna till oss i helgen!

2009-05-05T19:29:00.013+02:00

Klicka på bilden för större storlek. För att återgå till bloggen, använd backpilen.

Nu är det dags för vårens stora Djurexpo. Klass NP3A visar vad de går för och även den övriga skolan satsar de här två dagarna, 9-10 maj. Välkomna till vår fina anläggning!

Återigen ett EXTRA STORT OCH VARMT TACK till vår växtsponsor PotPlant: vilka fantastiska blommor vi fått!

Fint besök på Spånga

2009-04-24T09:37:00.009+02:00

Bilderna är som alltid klickbara för större storlek. För att återgå till bloggen, använd backpilen.

En rätt intensiv vecka har det varit, med både repris på Öppet Hus och med väldigt mycket guidningar - helt rätt, det är ju den här tiden som det är roligast att se Djurhuset, med alla ungar som kläcks och föds i varje hörn. Vi hade också en grupp från Ryssland här i torsdags, långväga besök och jag tror att de uppskattade guideturen väldigt. Terrarieavdelningen var ju som alltid populär, men de blev också mycket förtjusta i vår iller Timon.

Som sagt, det föds och kläcks och här ligger en stolt pekinganka med sina tre ällingar, två som blir vita och en mörk.

Som alla små, var de väldigt nyfikna, men på säkert avstånd från kameran i trygghet bakom mamma.

Varje gång man passerar Stäppen i Fågelrummet, kommer Ejnar förhoppningsfullt fram. "Har du någon mat?" Kunde han, skulle han äta ihjäl sig....

Skäggagamungarna uppe i Barnkammaren växer också, och är väldigt söta. De äter små, små mjölmaskar och syrsor och även lite sallad och grönsaker. Som vuxna är är det mest sallad och grönt som gäller och ett par gånger i veckan insekter.

En chinchillaunge har vi också fått, igår låg den plötsligt där!

Ha en fin helg alla, vädret kommer att vara nästan sommarlikt!

Påfågelglans på Spånga

2009-04-17T08:22:00.004+02:00

Bilderna är som alltid klickbara för större storlek. För att återgå till bloggen, använd backpilen.

Hej! Denna vecka blir det ingen uppdatering, eftersom affischarbete upptar tiden som finns för Spångabloggen. Men passa på att svänga förbi och titta på våra två påfåglar - de visar upp sig som allra finast just nu!

Skäggagamungar på Spånga

2009-04-04T07:47:00.014+02:00

Bilderna är som alltid klickbara för större storlek. För att återgå till bloggen, använd backpilen.

Försenat, men nu kommer en uppdatering från veckan som gått. En felande sladd var problemet och även om det innebar en 20 mil tur- och returresa till Spånga, så fanns där ju en massa goa lamm som gjorde det hela mycket överkomligt!

Ser ni att ett av äggen är platt? När vi kom på morgonen var det något som stack ut ur det och vid nästa kontroll en liten stund senare var det alldeles tomt.

Den allra första av skäggagamungarna hade krupit ut!

Här överflyttad till ett terrarium och i skrivande stund vet jag att det kommit ytterligare minst tre stycken.

Lagom till påsk har den ruvande spitehönan kläckt fram 3 små kycklingar. Den öländska dvärghönan (spite=fläckig) ruvade också på två faverolleägg, men av dessa blev det tyvärr ingenting.

Alldeles nya är de små, äggtanden som de tagit sig igenom ägget med sitter fortfarande kvar på näbbspetsen.

Malin instruerar en av eleverna hur hon ska göra i ordning berikningsfodret till grisarna. Lite svårare var det, för instruktionerna måste ske på engelska, eftersom eleven är utbytesstudent från Nya Zeeland... och hur översätter man "halmknyte" nu igen...

Ladan-inne-eleverna kämpar på med helrengöring av kanin- och marsvinsbås. Kaos innan ordning. :o)

Pekingankan här ligger och ruvar på ägg inne i Gamla Påfågelshuset. Hon har jagats en del av de andra fåglarna och för att hon ska få lugn och ro, har vi stängt för nu.

Tingla når inte så bra upp till höhäcken än, men har löst problemet genom att helt sonika kliva upp i den i stället. Lammen börjar mer och mer nappa åt sig av det som tackorna äter. Nästa vecka är det dags för de första lammen att smaka kraftfoder också.

Familjen Annorlunda. Här är tackan Tuva som har två egna lamm, Den vita Tor och det svarta lammet med mycket vitt på, numera omdöpt till Torkel. Längst till höger står lilla Gull-Fia, som är Glimmas ena bortstötta lamm.. Tuva låter alla tre hänga på, men endast den vita Tor får lov att dia henne. Men de har sin nappflaska i hemmabåset och klarar den delen utmärkt själva. Den viktiga råmjölken har de fått i sig av Tuva under de första dagarna.

Även ute hänger de två udda lammen ihop med Tuva och Tor. Och då och då stjäl de till sig en slurk modersmjölk också.

Annars är det lammnäring som gäller. För eleverna var det roligt att lära sig även den delen och...

... detta var den absoluta höjdpunkten mitt på dagen i Ladan!

Se här! Majsormarna parar sig. Uppe i kläckaren ligger en klase ägg, men det kan bli fler så småningom.

En av kungsboorna. Detta är en av honorna och hon stryker sig nyfiket mot terrrarieglaset.

Ute i hagarna och i Friflygningen har våren kommit igång. Eleverna har gjort ett storartat jobb med att kratta undan allt som tills förra veckan var fastfruset - många kärror halm blev det. Här arrangeras stora sälgrenar bland nyditlagda stockar. Även en jättegren över dammen kom sedan till.

Avslutningsvis: en bild på något osynligt. När glasögonkajmanen blundar, tror den att ingen kan se den. Precis som små barn gör när de håller händerna för ögonen! Med den bilden och även den nedanför, med det dagliga pysslet med lammens välling - här mot vårblå himmel - önskar vi er alla Glad Påsk!

PS: En liten påsköveraskning blev det. I ett MMS från jobbet får vi veta att i morse fick även den sista tackan, Gambrinia, ett lamm - ett underbart sött lamm, svart med en massa, massa vitt på! (Zissie, du har alltså blivit "mormor"! ;o)

Tack, Anna, för det fina påsklammet!

Vimmel på Spånga

2009-03-27T12:38:00.018+01:00

Oj, vilken lammvecka det varit! Tio lamm har vi nu och här ovanför pysslar Tova om ett av sina tacklamm, lilla Tingla.

Syster heter Tingeling, så fin med sina mörka ögon till den vita ullen.

Elevernas favorit är nog ändå bagglammet Tore. Tuva är mamma till honom och ett vitt lamm. Att hon fick ett svart lamm också är intressant. Baggen Odin var vit, liksom Tuva och vit färg är dominant hos roslagsfåren. Tuva är följdaktligen heterozygot (bär på två olika varianter, alleler, av en gen). Tuva hade en svår lamning och hennes lamm hjälps nu på traven av oss genom stödmatning.

Nionde och tionde lammet blev Teklas helsvarta små, som kom i tisdags natt. De blev bagglamm båda. Alla tackor har fått tvillinglamm, något som är ovanligt för roslagsfår, som oftast får enstaka lamm. Endast 10% brukar få två, men i år verkar dubletterna produceras hos roslagsfåren överlag - massor av lamm har det blivit överallt.

De tidiga morgnar och sena nätter det innebär, när det är lammungar i varje hörn, bjuder också på nya upplevelser. Jenny hade tur en tidig morgon då hon fick bevittna en väsande kackerlacka (Gromphadorina portentosa) föda fram ett gäng telningar. Kameran fick inte vara med från början och det dåliga ljuset i det nedsläckta terrariet gav gryniga bilder. Men så här gick det till: Kackerlackan födde fram sina ungar, checkade av dem en efter en med sina antenner och lät dem sedan klättra upp på sin rygg. Därefter producerade hon en geléliknande massa som hon fäste vid en rot (den grönaktiga saken på toppen av stubben) och alla små vita kackerlacksbarn satte igång att äta av geléklumpen.

Efter denna startmåltid släpptes de sedan iväg på egna ben. Ingen av oss hade fått se detta fenomen tidigare. Kackerlackan är bra mycket mer än bara en stackars missförstådd insekt!

Eleverna från ND2 var duktiga och hann med mycket mer än rutiner redan på förmiddagen. Här kontrolleras marsvinen. Annars var det mest lammen som upptog tid, särskilt dem som vi stödmatar och det var nog det bästa inslaget för eleverna denna vecka.

Eleverna som var upp i terrarieavdelningen hade det varmt under veckan - väldigt varmt då det var något tillfälligt fel i uppvärmningssystemet. De hade nog gärna gjort som glasögonkajmanen här, svalkat av sig i någon av bassängerna.

Slutligen en bild på stackars, STACKARS Smulan, en av personalhundarna. Livmoderinflammation, operation och konvalescens någon vecka. Men kragen är fin!

Mer smått på Spånga

2009-03-20T10:56:00.012+01:00

Gnistras två lamm har vuxit till sig ordentligt på bara några dagar. Eventuellt har även Glimma lammat under natten, hon såg då verkligen ut att vara på gång igår, torsdag...

Som alla våra lamm har dessa två en förkärlek för detta hörn: betongklumpen invid ett av fårhusen. Tydligen är den väldigt skojig att skutta upp och ner på!

Korparna har börjat lägga ägg och som vanligt är boet mycket fint utformat, med en stomme av mjuka kvistar och sen fodrat med mossa, ull, halm och dun.

Igår kläcktes ett gäng dvärgvaktelkycklingar i Regnskogen! De är så små, så små, knappt större än humlor.

Väldigt svåra att få syn på också, kamouflagefärgade som de är.

Uppe i Barnkammaren är det annat på gång. En söt mus kikar nyfiket ut genom sin vanna och undrar vad som pågår.

Det som pågår är väntandet på att de 60 silverdollarna (Metynnis hypsauchen) ska släppas ut i sin tillväxtbalja. Vattentemperaturen måste utjämnas mellan påsvattnet och akvarievattnet de ska släppas in i och dessutom tillför man en del av akvarievattnet i påsarna, innan det är dags för fiskarna att simma ut.

Silverdollar måste man se från sidan, uppifrån ser de ut som vilken fisk som helst.

Nere i terrarierummet sker samma sak, fast här med humlafisk (Brachygobius xanthozona) som är en liten smörbult. Utmärkande för alla smörbultar är bukfenan. Den har omformats till en rund sugkopp och humlafisken kan genom den sätta sig fast på akvarieglas, rötter och växter. De blir inte särskilt stora, 4-5 cm och är mycket fredliga av sig. De är inte så snabba heller, så håller man dem i akvarier med kvickare fiskar, gäller det att se till att även smörbultarna hinner äta sig mätta.

Kameralinsen immade igen i det varma terrarierummet, men vad ni ser här är en klase majsormsägg. Majsormen (Pantherophis guttatus guttatus) kommer från sydöstra USA och ner mot Mexico. Förr trodde man att den vara ett skadedjur, som livnärde sig på majs (därav namnet) medan snoken ju tvärtom själv bekämpade skadedjuren, eftersom det just är möss som är huvudfödan.

Äggen placerades i det lätta fuktbevarande materialet värmeculit som blandats med vatten i viktförhållande 50/50. Det betyder en hel massa värmeculit och en liten aning vatten. När detta var klart flyttades äggen upp till äggklackaren i Barnkammaren. Där ligger även skäggagamsäggen, och nu ser man redan fostren röra sig! Om ett par veckor är det dags för de äggen att kläckas.

Ordningen är återställd hos majsormarna, endast vattenskålen ska fyllas. Sen är det frid och ro igen. Äggen bryr de sig inte det minsta om, men om någon av er gör det, håll gärna utkik på hemsidan under länken Djur och djurungar som finns här i marginalen - där får ni veta när äggen kläckts, både majsormens och skäggagamernas.

Lamm på Spånga

2009-03-15T19:00:00.002+01:00

Nu börjar de trilla ner och våren är nog på väg trots allt! Först ut var Gnistra, som i morse fick två jättefina bagglamm!

Väntan på Spånga

2009-03-06T11:05:00.006+01:00

När våren närmar sig, rusar tillvaron fram på Spånga och det märks även här i Djurhusbloggen. Mindre tid finns när en massa annat också ska hinnas med. Förra fredagen blev två av våra goffinkakaduor skåningar och under den transporten kunde inget nytt inlägg presenteras här, av förklarliga skäl. Numera delas även tiden för uppdatering med hemsidearbete, vilket också påverkat.

Annars är det fullt upp med allting annat också! Vi har ND2:or hos oss hela dagarna och det är väldigt roligt.
Mallan är ju förhoppningsvis dräktig och här är hon på väg ut i hagen. Vi passar på att kela med henne låta henne leta lite äppelbitar i foderköket.

Sån ser hon ut om magen nu och vi får nog vänta lite till innan kultingarna tittar fram.

Tekla, Tuva, Tova, Gnistra, Glimma och Gambrinia får sitt hösilage. Även de väntar lamm allihop, hoppas vi.

Skäggagamshonan Daga in action. Ser ni ägget som är på väg ut?

Gropen hon grävt fylls vartefter med skörden. Efteråt var hon ganska utmattad och fick b-vitamintillskott och nu mår hon som en prinsessa igen.

På torsdagen var det veterinärbesök igen och då konstaterades att även majsormshonan hade ägg, så det blir spännande att vänta ut.

Vi har också hunnit med att hämta mer fiskar, bland annat diskusar till Lilla Sydamerika-akvariet. Nästa vecka ska 60 skivtetror (silverdollar) hämtas, men de ska först få vistas uppe i "Barnkammaren" där de ska stå på tillväxt. Sedan ska de ner till den stora Victoriabassängen.

Vi har också fått fler klockgrodor, Anna från Parken Zoo i Eskilstuna kom med dem häromsistens.

Så står till här just nu och väntar gör vi som sagt. På djurungar, men också på att våren verkligen ska komma med sol och töande värme.

Snart sportlov på Spånga

2009-02-20T07:30:00.004+01:00

Bloggen uppdateras inte denna vecka pga av hemsidestudier. Men nästa vecka är det sportlov och vi önskar alla elever en skön, ledig vecka, så ses vi snart igen!

Äggdags på Spånga

2009-02-13T18:02:00.013+01:00

Förra veckan blev det ju ingen uppdatering, men som vanligt händer mycket. Återigen har Adventure hjälpt till att rengöra den stora Victoriabassängen. Tjejen som dök sa att att hon nu verkligen förstår hur fiskarna känner sig med alla nyfikna ögon utanför glaset... Tyvärr blev det inga bilder på dykningen denna gång. Vi hade också veterinärbesök och terrarierummet gicks igenom. Hela sköldpaddsbassängen och även de övriga sköldpaddorna undersöktes och de flesta övriga reptilerna. Här ovanför får stäppvaranhonan Elza ett extra tillskott av b-vitamin under huden efter en äggläggning häromdagen.

Denna vecka haft vår första elevvecka med N1, inriktning djurvård. Jättetrevligt har det varit och kommer säkert bli även följande veckor med resten av eleverna. Här håller en grupp på med att samla ihop kackerlackor som ska bli mat till stäppvaranerna. En obehaglig uppgift, tycker många, men med några illtjut här och där så gick det bra ändå.

En bild från ovan över regnskogen - vi har ett fönster i trappuppgången på vars nisch småfåglarna får sin mat. Det har blivit några kackerlackor i skopan nu.

Illern Timon får utgöra övergången ner till Ladan, även om vi snart ska upp till Tropikhuset igen. Här hänger han på en elevs axel - något han verkligen uppskattar!

Marsvinen ska bli fler och lunkaryamarsvinet Scoobydoo blir pappa till dem.

Två tjejer har fått flytta in och ska bo där ett tag, 40 dagar ungefär. Här blir Lusan uppvaktad. Hon är det marsvin som har högst rang i marsvinsflocken och bestämmer allt.

Det långhåriga marsvinet Spökan delar också halmbädd med Scooby. Förhoppningsvis blir det långhåriga ungar.

Utan minsta övergång är vi uppe i tropikhuset igen. Plötsligt var det nämligen någon som kom och hojtade att leguanhonan var nere på marken och grävde. Tänk, vad roligt det vore med leguanägg!

Uppe i "Barnkammarens" kläckare ligger redan skogsköldpaddsägg, svartsköldpaddsägg och även ägg från skäggagamen som ju lade sina förrförra veckan.

Leopardgeckohonan har återvänt upp till terrarierummet efter sin dvalning och skulle också vara färdig för parning och äggläggning så småningom. Men just nu har vi ingen hane, tyvärr.

Tillbaka i ladugården igen pågår det det evinnerliga görat med att tömma isbaljorna från friflygningen - åh vad vi längtar efter att det ska bli varmare och gå att använda fågeldammen igen. Inte minst ankorna och gässen önskar också detta - plask i baljorna är en klen ersätting för vattenrace i en damm. I bakgrunden spatserar Favve XIII runt, vår fina faverolletupp. Helrengöring i hönsbåsen är på gång och han får gärna vara utanför så länge.

Faveroller är en lugn hönsras, så han går där mest och småskrockar och undersöker varenda såpbubbla...

Det var meningen att han skulle få tillökning med ett par nya hönor nu i veckan, men det blev tyvärr inställt pga sjukdom - nu söker vi på ett annat ställe. Då blir de 1,3 - dvs en tupp och tre hönor - alldeles lagom. Sen kan vi kläcka fram fler själva.

Så en avslutningsbild på en mycket sur Tisslan. Hon hade gonat ner sig i ett av värpredena. Men nu är det så, en tupp i stallgången går väl an, men en katt bland hönsen, nej tack!

Snålt på Spånga

2009-02-06T15:43:00.002+01:00

Denna vecka är det snålt här med uppdatering. Fredagsjobb bland alla våra underbara djur är förklaringen. Och vet ni - roligare kan man nog inte ha! Mycket har hänt men mer om detta nästa vecka!

Hänt i veckan på Spånga

2009-01-30T17:39:00.010+01:00

En vecka utan elever har ångat förbi och det blir ytterligare en innan N1 inriktning djurvård kommer till oss. För oss djurvårdsinstruktörer är det en välkommen omväxling att få hugga i ordentligt själva. Sedan, när eleverna kommer igen, är DET lika kul.

En del har hänt i veckan. Galten Gorm har åkt till Furuviksparken på avelslån. Där ska han stanna några veckor. Johnny Persson på Furuvik kom med hästtransport och ormar... två kungsboaormar som skall flytta upp i terrarieavdelningen så snart karantäntiden är över. Våra aror kommer även de från Furuviksparken och det var väldigt roligt att se dessa gojors nyfikenhet och hälsningsceremonier när de kände igen Johnny. Bilden här ovanför är från ett annat sammanhang, men visar just detta beteende.

Gorm fick åka trälåda i hästtransporten och Johnny blev lite häpen över hur lätt det gick att lura in grisen där, med bara lite mat. Men... vägen till alla grisars hjärtan är ju just maten. :o)

Lilla chillatjejen Orion växer och är bedårande söt. I samma veva flyttade alla fyra chinchillahanar i torsdags och detta tack vare en elev i ettan som hittat nya lyckliga ägare. Elever är verkligen bra till allt! Nu kommer vi snart även att ha ett par nya faverollehönor, även detta tack vare en av eleverna i tvåan, som gjort praktik på ett ställe där just denna hönssort fanns. Annonser har inte gett napp, men nu vet vi - hör alltid med eleverna först! En massa tack, ni båda!

Kärt besök blev det av Loke och Anna i veckan. Anna arbetar numera på Djurkliniken Roslagstull och trivs väldigt bra. Det gör även Loke Grånäsa, även om han inte som hos oss har ett helt kontor att husera i.

En annan varelse tillbringade också veckan hos oss och han stal många hjärtan under vistelsen. Milou heter han, men fick också tillnamnet sergeant Troy på grund av sin stora likhet med en tidigare personalhund, Troja.

För rätt många veckor sedan försökte vi visa upp vår axolotl. Han var dock inte lika förtjust i att bli exponerad. Men nu har blygheten försvunnit och han är ofta framme vid akvarieglaset och kikar runt.

Nog är han riktigt, riktigt söt!

En av våra pilgiftsgrodor (Dendrobates auratus) inte bara sitter här för sittandets skull. Hon är just i färd med att lägga ur sig rom. Äggen plockar vi sedan upp och kläcker fram i skålar, allt för att de inte ska riskera att torka bort.

Kameran kinkade lite denna vecka, så en annan kul händelse fick förevigas med hjälp av mobilen. Skäggagamhonan Ester fick plötsligt väldigt bråttom att gräva en djup, djup grop.

Strax därpå låg där 16 ägg. Även dessa plockas ut och läggs i kläckningsmaskin uppe i "Barnkammaren".

Direkt efter den stora äggtömningen var Ester platt som en pannkaka, men det tog hon snabbt igen genom att formligen vräka i sig mat.

Och precis som hundar är avundsjuka på varandras märgben, så kom då genast de andra två skäggagamerna och var plötsligt väldigt hungriga de också...

En bra vecka har det varit och med orkidéblomman här hälsar vi Jenny tillbaka efter mammaledigheten. På måndag kommer hon och irländska vattenspanieln Tross och invaderar Spånga - det ska bli roligt!

Halt på Spånga

2009-01-23T09:43:00.011+01:00

Det har varit gråtrist väder ett tag. Sån tur att vi har färgstarka klickar på Spånga! De gröna anolisarna visar gärna upp sig och sitter nästan alltid tillsammans.

En av kajmanerna glider fram i Stora Sköldpaddsbassängen. Är det mat på gång, månne?

Matdags är det i alla fall för skäggagamerna. 90% av födan består av vegetabilier när det gäller vuxna djur, men några gånger i veckan serveras animalisk föda, här i form av en stor zophobaslarv.

De två andra skäggisarna smörjer också kråset, här med syrsor.

Det har inte bara varit gråväder, utan dessutom minusgrader, vilket gjort alla hagar till skridskobanor. Hos fåren har vi lagt ut träflis, men i Friflygningsvoljären halkar pärlhöns, ankor, gäss och påfåglar fram bäst de kan.

Det lilla hägnet bakom en av de vackra påfåglarna är däremot fyllt med flis och pärlhönsen har kommit på att det är ett bra ställe att "sandbada" på. Annars finns så här års sandbad uppställt i ett av husen.

Vår allra sista elevgrupp från naturbruksprogrammet för vårterminen halkar också fram. Storstädning av Gamla Påfågelshuset (vi har ett till, det heter följdaktligen Nya Påfågelshuset....)

stod på förmiddagens agenda.

Vi har tidigare berättat om grisarnas miljöberikning - hur de aktivt får böka fram mat ur kartonger, säckar, jordhögar etc och nu, när allt är fruset och glaserat av is, fyller en jättestor halmhög syftet som gömställe för maten.

Ett par i den sista Ladangruppen var särskilt kaninintresserade och inredde de två utehägnen för Strecket, den madagaskarfärgade dvärgväduren och Tacos, det viltblå blandrasen så otroligt fint och dessutom genomtänkt. Båda fick hopphinder - Strecket väljer den enkla vägen...under...

... men har stor glädje av de nästan labyrintartade stigarna som skapats med hjälp av stubbar och grankvistar.

Tacos, däremot, visar stora färdigheter som hoppkanin och han blev mycket förtjust över sitt hinder här.

Hej, vad det går. Om och om igen.

En av favoriterna inne i tropikariet är nog mjukskalsköldpaddan. Med sin fulsöta nuna charmar hon vem som helst. Här är hon på väg att hämta sig en nypa luft:

Såhär!

Vi har, förutom ungar av chinchilla, taggmus och stäppvaran, även överskott av vandrande pinnar emellanåt. En vuxen sådan blir över 15 cm med spröten inräknade. Kokongerna i taket här, tillhör dock bönsyrsor.

Här har vi små ungar av vandrade pinne, just dessa är omkring 3 cm långa, men sen växer de ganska fort. De tycker om sallad och blad av hallon och björnbär. Lite fuktighet i form av vatten, bäst genom att spraya med en sprutflaska, så de små inte drunknar och bostaden bör vara ett välventilerat terrarium.

Afrikanska jättesnäckor är finns också. De blir ungefär så stora som.... tja... ett äpple. :o) De äter också gärna sallad och grönt och kräver mycket luftfuktighet.

Se mer under "Djur och djurungar" på hemsidan!

Öppet Hus

2009-01-16T09:38:00.019+01:00

Hej i januarikylan! Denna vecka uppdateras inte bloggen pga helgjobb.

Men på tisdag, 20 januari klockan 17.30 - 20.00 har vi

ÖPPET HUS

- inte bara Djurinstitutionen, utan hela Spånga Gymnasium med alla dess program. Titta in på skolans hemsida och läs mer!

Stort tack till Potplant, som sponsrar Djurinstitutionen med fantastiska växter!

Januari på Spånga

2009-01-09T08:57:00.018+01:00

Så var det dags igen! Jul och nyår är överstökade och vi hoppas att alla elever har haft en skön och välbehövlig ledighet. Ni är så välkomna tillbaka!

Även under helger och lov händer det saker på Spånga, naturligtvis. Den här lilla krabaten, till exempel, passade på att kika fram under lovet. Det är en chinchillaunge som föddes på självaste Trettondagen. Den ska heta Orion efter en lite långsökt härledning från de tre vise männen som också kallas för Orion, stjärnbilden alltså. Det är fortfarande lite osäkert om ungen är en hona eller hane, men namnet platsar på vilket som.

En liten oemotståndlig stjärna är den hur som helst! Och titta, klättra lite kan den redan! En liten nyfödd chilla ser mest ut som små barns huvud-fotteckningar. Sen vänder det och en tid är det mest en stor rumpa som skuttar runt! :o)

Med särskild hälsning till en av våra elever: nya taggmusungar har fötts, kom och välj! :o)

En typisk foderköksvy. Till vänster har vi fårens lunchgiva: mixade morötter och äpplen, där mineraler tillsätts. Detta för att vi ska veta att de verkligen får i sig vad de behöver, bräkarna.

Till höger grisarnas "berikningsfoder". Det är detta vi ofta lägger in i kartonger eller gömmer under stubbar och lövhögar, allt för att grisarna ska få använda sin bökarinstinkt och må bra. För dagen är det squash och russin i blandningen.

Att ljuset långsamt vänder åter, märks mycket tydligt i friflygningsvoljären. Fåglarna börjar uppvakta varandra intensivt. Här utför myskänderna sin typiska parningsdans. De vickar kraftigt på halsarna och för huvudet bakåt mot ryggen och så tillbaka. Om och om igen.

Det syns bäst i verkligheten, eller på film. Roligt ser det ut i alla fall.

Sen får ju inte Darwin till det alldeles rätt alla gånger.........

Något han här själv kommer till insikt om, med guldfasanen som intresserad åskådare i bakgrunden.

En pärlhöna sitter högt uppe på en gren och begrundar den djupfrysta tillvaron. Det har varit några mycket kalla dagar och det blir skönt när det vänder. Dammen är frusen och det är ett ansträngade göra att hela dagarna se till att alla badbaljor är fyllda av vatten och inte is. Bakom syns Victoriasalens stora glasfönster - Spånga Djurhus vackraste rum.

Annat har också hänt under ledigheten. Några träd har beskurits, andra har tagits ner.

Ris ligger i mängder och måste forslas bort till en annan plats. Givetvis används allt, gnaggrenar, sittgrenar och somligt flisas. Träflis blir bra underlag i de vårleriga hagarna.

Uppe i tropikhuset är det onsdag just på bilden. Då ska alla sköldpaddor (12 stycken) håvas upp ur Sköldpaddsbassängen för att först solas på detta sätt och sedan fylls baljorna med vatten och de får sin köttranson. Till vänster, under gallren, ligger snappern. Han skulle klättra ur lådan utan denna säkerhetsanordning. De flesta av dessa sköldpaddor äter bara i vatten och för att underlätta rengöring utfodras de i baljorna. En av sköldpaddorna sätts tillbaka i dammen efter solandet. Hon vill inte äta i låda, men tar gärna emot köttbitarna i sin hemmiljö och naturligvis får det bli så.

Tråkigheter inträffar också. Rexmarsvinet Coke hade en juvertumör men fick vara med så länge han mådde bra. En dag var det dags att säga adjö. Han var så populär bland många, så nog blir han saknad.

Inte heller vår underbart goa roslagsbagge Odin får möta våren. Hans höftskada visade sig omöjlig att åtgärda. Det är tomt efter honom men så är livet med djur. Snart är våren här och många nya små djurungar kommer att födas. Det är alltid lika underbart!

Måste bara.... på Spånga

2008-12-20T16:40:00.004+01:00

Bilderna är klickbara.

Måste bara få visa en bild på en av våra nya invånare: korallfingergrodan (Pelodryas caerulea).

Det är en trädgroda från nordvästra Australien, södra Guinea och Indonesien som blir ca 10-15 cm. De förstorade tårna med sugkoppar gör den till en mycket god klättrare. Just nu har vi två korallfingergrodor, men vi kommer nog att att skaffa några till.

Snart jul på Spånga

2008-12-19T16:00:00.012+01:00

Bilderna är klickbara.

Men... ahhhh, vad är det som pågår? Stackars blåpannade gulvingade amasonpapegojan "Ettan" ser allt annat än glad ut. Men så farligt är det inte. Det är vår veterinär Gunnel Andersson från Djurkliniken Roslagstull som är här på sitt rondbesök. "Ettan" ska könstestas och därför behövs ett blodprov. Provet skickas sen till England, där analysen genomförs. Bästa stället att ta blod från en fågel är här på sidan av halsen, i jugularvenen. Man kan också göra ett enklare test, genom att ta en fjäder från fågeln, men den metoden är lite osäkrare, DNA från andra fåglar kan ha hamnat bland fjädrarna.

Sådär! Snabbt och smidigt var det avklarat och "Ettan" var färdig.

En ny majsormshona ska bo hos oss och här handlar inte blodprovet om könstest, utan det är helt enkelt ett vanligt allmänblodprov, för att kontrollera att djuret är friskt. Provet kan tas, som här, långt bak på kroppens undersida, eller direkt ur hjärtat.

Idag gicks en del av Ladandjuren igenom och här utsätts rexmarsvinet Coke för kontroll.

Katten Tisslan var mindre samarbetsvillig när det var hennes tur, men var helt ok hon också.

Nilen, katten som ser ut som om hon svalt en fotboll, befanns också må bra, förutom att hon blivit ännu tjockare...

En av eleverna visar upp illern Timon, frisk som en nötkärna han också.

När vi var klara i Ladan, hade Nilen tagit sin tillflykt hit, högt uppe på Nymfkakaduavoljären. Det säkra före det osäkra, alla gånger!

Grisarna får en något försenad lunchmat. I kartongerna finns tomater och gurka att böka fram bland en massa halm. Vi gör ofta så, gömmer maten lite, så att de får anstränga sig för att få fram den - ett bra sätt att berika den dagliga tillvaron. Fast idag borde kartongerna nog varit klädda med julklappspapper också...

... för det var sista dagen för eleverna innan jullovet. I vanlig ordning var det då mingel i Victoriasalen och många var där.

Owe Sandström, Spånga Djurinstitutions grundare, har tillsammans med en av de andra lärarna juldekorerat denna fantastiska lektionssal, med Victoriabassängens vattenfall porlande i bakgrunden och alla exotiska växter som inramning.

Inramad av grönska är även Anna. En glad Anna, som alltid. Men från nyår så ler hon från ett annat ställe än Djurhuset. Då hittar ni henne på Djurkliniken Roslagstull och vi kommer att sakna henne så oändligt mycket hos oss.

EN GOD JUL OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR ÖNSKAS ALLA!