Smått på och från Spånga

Så har vår första vecka med ettorna kommit och gått och det har fungerat jättebra. Det har vi djurvårdsinstruktörer tyckt och det har eleverna också, av utvärderingarna att döma. Tre sådana veckor till med halvklasser och sedan är det snart dags för treornas Expo! Pga av detta blir veckans uppdatering lite kortare, även annat skriveri måste hinnas med.


Nu har vi i alla fall öppnat innevoljärerna åt papegojorna. Varma dagar kan de fortfarande vistas ute dagtid, men för kallt får det inte bli i Fågelrummet, eftersom vi även har reptiler som sköldpaddor, leguaner och stäppvarander där.

Här här har vi en av ungarna till våra blåpannade gulvingade amasoner! I dag satt den plötsligt där på golvet i voljären och glodde stint på oss med sina kolsvarta ungfågelögon. Snart hoppar säkert även unge nummer två ut ur holken.

Lite mer fågel: ett par av de öländska dvärghönsen, våra genbankshöns av spitestam, har lagt sig att ruva. Efter 21 dagars ruvning kläcks förhoppningsvis ett antal dunbollar. Ordet "spite" betyder "fläckig" eller "blommig".

Se här! Någon som är nyfiken! Illern Timon är glad att eleverna har börjat - vår aktiva iller uppskattar högeligen att han är så populär. Mellan ruscherna sover han gott - en iller behöver sova minst 18 timmar per dygn. Däremellan är Timon desto lekfullare.

Här undersöker han sin Nina Ottoson-snurra. Godis läggs i håligheter och Timon måste komma på att han kan komma åt det genom att vrida skivorna åt olika håll.

För en liten, liten taggmus kan ibland världen te sig mycket stor! Den här ungen är bara några dagar gammal, men väldigt mycket mer utvecklad en en vanlig liten musunge. Taggmusen härstammar från Afrika och är nattaktiv.

En vuxen taggmus kan hoppa över en meter rakt upp i luften och den lilla ungen är inte bortkommen den heller. Klänga sig fast med de långa bakbenen för att ta sig ner från taket går alldeles utmärkt!

Det får bli allt för nu - väl mött nästa vecka!

Hänt i veckan på Spånga

Detta blir ett inlägg med få bilder, för antingen har motiven sprungit och gömt sig eller så har de knappt synts ändå. Eller så har de varit ARGA!

Men ändå - varje vecka händer det massor! Det viktigaste denna vecka var nog att alla elever återkommit, både gamla tvåor, urgamla treor och pinfärska ettor! Där fick kameran faktiskt vila med flit, någon ro ska de väl ändå ha, även eleverna.

För oss djurvårdsinstruktörer blev det en turbulent vecka. Vi har varit vana nu - ända sedan skolavslutningen - att det varit ganska tomt på folk på skolan. Bara vi och djuren. Men oj, vilket omkast det blir varje gång det börjas på igen! Och vet ni, det är underbart! Det är så roligt att återse de gamla eleverna och så spännande att träffa alla nya ettor. Undrar vad var och en av ER har att bidra med till det nya Spångaåret?!

Under torsdagen har tvåor från naturvetarprogrammet ägnat nästan hela dagen till att guida runt nya naturvetare med djurvårdarinriktning. Små grupper har de haft och det har inneburit att de fått gå igenom allt ungefär 8 gånger på alla stationer och vad vi hörde i förbifarten så var tvåorna väldigt duktiga och ettorna entusiastiska (och kanske aningen blyga också!).

Alla naturbrukselever, från nya ettor till (urgamla ;o)) treor, har däremot haft helt annat för sig just denna torsdag, vecka 34. De har åkt iväg till Kolmården på studiebesök. Det är tradition varje kursstart med ett djurparksbesök och detta innebär att att eleverna får göra tre såna resor under sin utbildning och då på olika parker varje gång, naturligtvis. Detta sammanvägt med praktik i flera veckor på djurparker under utbildningens gång, ger alla en god erfarenhetsbas.

Klockan 5.45 denna dag förväntas alla dessa elever vara glada och pigga när de äntrar bussarna vid Klarabergsviadukten! Nåja, allt eftersom morgonen framskrider känns det nog bättre, för att mycket snart bli en verkligt fin och minnesvärd dag.

Men det var torsdagen, det. Mycket annat har också hänt: våra vackra chokladciklider i den stora Victoriabassängen har fått yngel! Jätteroligt, tycker vi, för det är inte länge de vistats där. Vi flyttade över dem i våras och uppenbarligen passade det fiskarna alldeles utmärkt!

Så ser en chokladciklid ut och mamma ciklid vaktar sina yngel noga. De, däremot, är så små att det inte fastnar alls i kameran, tyvärr.

Mer som hänt: våra blåpannade gulvingade amasoner har ju två ungar i sin holk och nu har de börjat kika fram i hålet på holken! (Jaja, fast inte när kameran kommer fram.... - så lite till får ni vänta!)... Fina ser de ut i alla fall.

Detta är ungar från från en tidigare kull.


En riktigt rolig nyhet är att en av våra pärlhöns lagt sig att ruva! Det är inte det lättaste att få dem till detta - oftast sprätter de iväg sina ägg lite hur som helst och låter det vara bra med det, men äntligen har en av dem visat sina moderliga instinkter. Nu har har hönan två kycklingar hos sig - kanske och förhoppningsvis blir de fler - men vi går inte dit så ofta, inte mer än för att byta vatten och ge ny mat. För aj, vad ilsk hon blir. Och en pärlhöna klampar när hon är arg och en liten kyckling är verkligen just... liten.... Alltså ingen bild på henne och kycklingarna heller just nu. Fast så här ser en afrikansk hjälmpärlhöna ut:

De är väldigt roliga - extrema flockdjur som struttar runt som viktiga professorer. Ibland hakar de upp sig i sitt kacklande sammanhållandeläte och då önskar man att man kunde dra ut den där kontakten ur väggen!

Hjälmpärlhönsen härstammar alltså från Afrika och i flock är de fullt kapabla att fånga och nedlägga råttor till exempel. På huvudet har de en hård benkam, större på tuppar än på hönor. Goda att äta lär de också vara! Ja, hönsen, alltså. Inte kammarna!

Vad har vi gjort mer? Åh, ni skulle bara veta vad det ibland kan kosta på att vara djurvårdare! I fem-sexan, dvs den stora voljär där arorna och pionusarna bor, dit in har vi släpat ett helt träd! En stor lönn har med gemensamma Karl-Alfred-muskler tryckts igenom fullständigt omöjligt smala dörröppningar, krystats upp i horisontell position och slutligen fästs i kedjor från taket. Puh!

Med detta ( efter att samtliga innevoljärer fått nya grenar) så har fönstren öppnats och utevoljärerna blir nu valfri dagvistelse en tid framöver. Suck. Med detta inleds ju höstperioden, tyvärr, och signalerar att snart, snart är den underbara sommaren över. Fast... oj, vad kul fåglarna tyckte att det var att få komma in och kolla läget.

Sådan var veckan och månatligt veterinärbesök har vi haft dessutom. Terrarierummet gicks igenom och katten Nilens öga som sett lite illa ut kontrollerades. I det stora hela var allt i ypperlig kondition.

Nilen, som numera är äldsta katten och därmed Spångas Grand Old Lady. Kalle och Tisslan är bara fjösiga barnungar i jämförelse.

Nu börjas det igen på Spånga!

Välkomna tillbaka alla elever och alldeles särskilt välkomna ni nya ettor! Det ska bli så roligt att lära känna er, lära ut till er och, inte minst, lära av er.

I tisdags hämtade vi hem våra roslagsfår från sommarbetet ute på Raggarön, fårens födelseplats och hela denna lantras räddningsställe. Det är härute på Raggarön de allra sista roslagsfåren upptäcktes och bevarades. De från början endast ca 50 djuren har nu blivit flera hundra och återfinns över hela landet. Vi är stolta över att just våra får kommer direkt från ursprungsgården!

Ah, även på Spånga finns bete! Fåren såg välmående och nöjda ut efter sin underbara sommar. Extra krydda på sommarlovet hade vinterlammet Gambrinia ordnat: två gånger hade hon lockat med sig hela gruppen ut på egna äventyr i Raggaröns härliga natur. Så företagsamma har de inte varit tidigare - de har redan den mest underbara hage som någonsin kan tänkas, med stor skogsäng, ren skog och härlig strandäng. Men Gambrinia har varit udda från födseln, alltid ivrig att upptäcka nytt. Så... självklart hoppade hon över stängslet och fick så klart också med sig alla andra.

Rospiggarna är trevligt folk och de engagerade sig snällt i uppsamlandet av olydiga spångabräkare. En ladugård i närheten blev gott nattaviste och snart var de åter på plats där de skulle vara. En repris på rymningen blev det, men sedan har sommaren varit just så lugn och skön därute som den alltid är.

Hemma på Spånga var inte bara gräset gott. Träden måste beskäras, naturligtvis. Tekla sträcker sig så högt hon kan. När fåren kommer tillbaka måste en del göras. Dels måste vi samla in träckprov, så att eventuella parasiter kan behandlas, dels måste klövarna verkas och så till syvende och sist: en massa dokument måste fyllas i och skickas iväg. Transport från A till B kräver sitt papper, vistelseort under sommaren och vinterställe måste bekräftas osv.

Långt ifrån fårvärldens problem: två majsormsungar har kläckts! De är smala som daggmaskar, men ganska långa. Rätt arga också. Det måste man nog vara för att födas som så liten till en sån stor och främmande värld. De äter med god aptit båda två. Den ena har väldigt tydliga och klara färger, den andra är lite mörkare. Roligt!

Sommaren har gett mer på bonusfronten: äntligen har vi en ny faverolletupp! Han är mycket vacker och självmedveten och de två hönorna verkar faktiskt ganska nöjda!