Sommarlov på Raggarön

Äntligen blev det dags att åka upp med fåren till Raggarön. Vi jobbade på med morgonrutinerna på Spånga och kom iväg vid niotiden. Det är 15 mil dit ut, varav en hel del sträcka på smala, slingriga roslagsvägar. Över tre timmar tog färden...

Malin sitter uppflugen på en upp- och nervänd båt. I fårens glupska ögon är hennes mobil en skiva knäckebröd!

Det är en stor flock i år, tolv tackor och tolv lamm. Flasklammen tappade bort de andra ett tag - deras flockkänsla är större med människor och lite oroliga blev vi då för att det kanske inte skulle fungera med just dem. Obefogad oro, dock. Jenny, som har dem därute hos sig på ön, rapporterar om idyll. Fia och Torkel håller sig helt med de andra fåren och samtliga är formidabla gräsklippare - de vräker i sig av det goda betet. Särskilt uppskattat är gräset nere vid havskanten, det smakar lite salt pga av det bräckta vattnet.

Här har de hittat vägen ut till en slät liten klippklack utanför vassruggen. För tackorna är ju allt välbekant, det är lammen som är euforiska över allt det nya, stora och underbara.

Det var svårt att få flasklammet Fia att lyfta upp huvudet - hon blev alldeles stirrig av all mat, mat, mera mat! Det var en vacker dag därute, men lite blåsig också, vilket syns på Fias päls.

Mot väggen på den här boden brukar fåren köra race på kvällarna när det blivit svalare - så också denna sommar, rapporterade Jenny. I full karriär springer de emot väggen, kastar upp benen och tar avstamp där och rusar tillbaka. Om och om igen!

Hej, då Gambrinia och Gizmo och alla andra fåren och lammen - ha det det bästa sommarlov som tänkas kan!

Vi får hoppas att Gizmo inte tar efter sin mamma - förra året, när hon var lamm, var det hon som var maffialedare och ledde ut flocken på äventyr över hela Raggarö några gånger. Nu har hon lugnat ner sig, så vi får väl se!

På Spånga fångades glasögonkajmanerna in. De måste flytta eftersom de vuxit sig för stora för bassängen de bor i. Effektivt teamwork med snara, håv och snabbhet gjorde fångsten förvånansvärt enkel. Bilderna är tagna med mobil av Anna, en av sommarjobbarna.

Vi passade på att kolla kön. Här har vi en hane. Redan utifrån syns hemipenisarna bulla fram. Den andra kajmanen visade sig vara en tjej.

En kajman har oerhörd kraft i sina käkar, men bara till att slå ihop dem, inte att öppna. Så det räckte gott att linda ett mjukt lager wetrap (sådan plastig linda, som liksom hakar i sig själv) runt käken och fästa med en remsa silvertejp. Sedan for de två kajmanerna iväg till Norrtälje, där de ska tillbringa sommaren i en specialbyggd anläggning. I höst flyttar de in i Hagaparken.

Igår, torsdag, åkte nästan hela gruppen iväg med korpungarna till Eva Kirkegaard på Viltjouren, som i år ska slussa ut dem. På bilden ovanför syns hon vid ett av Spångas Djurexpon. Hon är med nästan varje gång och berättar om sin viktiga verksamhet. Ytterst få människor är så engagerade som hon när det gäller att hjälpa skadat vilt. Hennes viktigaste uppgift är att rehabilitera arter som starkt gått ner i antal, som t ex vissa ugglearter.

Här sitter en berguv och bligar strängt på besökarna. Foto: Henrietta Seward.

Och här, har man sett, en väldigt ny liten igelkottsunge! Foto: Henrietta Seward.

Så en avslutningsbild på Caroline. Den säger väl allt om oss på Spånga! :o)

TREVLIG SOMMAR!

Hoppas att alla får det fina vädret som är just nu, i alla fall lite då och då mellan regnskurarna!

GLAD MIDSOMMAR!

GLAD MIDSOMMAR, alla! Denna vecka är fredagen ju vikt till firande av Sveriges regnigaste midsommarstång :o) och därmed alls icke till blogguppdaterande. Nästa fredag däremot, kommer en säsongsavslutning med bland annat kajmanfångst och fårsommarglädje! Väl mött!

Vardag på Spånga

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek. Använd backpilen för att återgå till bloggen.

Fem av våra bagglamm kastrerades nyligen och bilder på detta finns ungefär i mitten av blogginlägget här. Därför en liten varning för starka bilder - scrolla förbi om du inte vill se!

Det har varit en intensiv period på Spånga. Mitt i allt har eleverna haft studentexamen och skolavslutning, men för oss som jobbar med djuren måste allt skötas ändå.

Det är dags för korparnas avmaskning. Fem dagar i rad får de medicin nersondad i krävan. Här en liten uppladdning inför dagens insats!

En efter en fångas de in, de sex korparna. Föräldrarna först.

Avmaskningsmedlet sprutas in i sonden som förs ner i krävan hos fågeln. Här är korphanen Grimner.

Därefter sprutas lite vanligt vatten igenom, så att inget av medicinen sitter kvar i sonden. Det är små mängder det rör sig om och det är därför extra viktigt att att allt följer med. Den här gången är det fjärde dagen korparna sondas. Första dagen är lite omständigare. Då måste alla korpar först vägas, dosen räknas ut och först därefter kommer sondningsmomenet. De övriga dagarna är det bara att tuta och köra på.

Här är en av ungarna. Den är märkt med en vit fläck på huvudet så den kan skiljas åt från sina syskon. Till skillnad mot en vuxen korp, som har mörkbruna ögon och kolsvart näbbhåla, har ungarna underbart grå ögon och är alldeles rosa i "munnen". Ungarna är nu så pass gamla att de mjuka, gula mungiporna nästan försvunnit. Hos de små ungarna gör dessa mjuka gångjärn att de kan gapa så stort att det nästan ser ut som om hela huvudet öppnas på mitten. Den som gapar störst, får mest mat.

Så till lammkastreringen. Fårveterinären dök upp sent omsider en eftermiddag och så satte alla förberedelser igång. De fem lammen ska komma in här Ladugårdens foderkök, men då ska alla instrument ligga framme, färdiga att användas.

Våra lamm är så nyfikna och sociala, att det inte var någon stor grej att komma in här.

Här har alla fem fått lugnande medel och ligger prydligt på rad.

Sen sätter det löpande bandet igång. En rakar, nästa tvättar, den tredje håller upp det högra bakbenet på lammet.

Snabbt jobbar veterinären sig igenom lammen - bedövningsmedel sprutas in på alla håll och kanter i fårtestiklarna.

OBS! De närmast följande bilderna kan vara lite otäcka.

Punghuden klipps upp (lammet känner ingenting, dels sover det, dels är alltså hela området här bedövat)...

och de stora testiklarna trycks fram...

... och dras ut, så att deras fäste nås.

Med gigantiska peanger snörs blodtillförseln av och testiklarna klipps bort. Peangerna får sedan sitta på ungefär i en kvart. Med det är det hela klart och alla lamm var kastrerade inom fem minuter - en mycket snabb veterinär, men så hade hon god hjälp av "det löpande bandet" - oss - också.

Slut på läskiga bilder!

Innan lammen vaknade till öronmärktes de också. Här vinglar Torkel lite förvirrat omkring.

Men det var inte värre än att alla mycket snart gav sig i kast med att sätta i sig hö.

Balansen kom tillbaka fort också och så var det hela i hamn. Alla lammen hade dessutom fått en dos smärtstillande vars verkan håller i i tre dagar, och gick sedan på en antibiotikabehandling i fem dagar.

Så till något helt annat. En av duvorna har lagt sina ägg på ett tokigt ställe, alldeles utanför ankhuset i stället för i någon av duvholkarna. Den här ungen lever farligt, eftersom den vita påfågeltuppen inte skulle dra sig för att norpa ungen om han fick en chans. Vi får lösa det hela med att sätta för ett skyddsgaller så länge.

Inne i Friflygningens barnkammare har alla ankungar nu ersatts av en påfågelhöna och hennes tre små. Där har de en trygg tillvaro, men nu börjar ungarna blir så stora att vi snart kan släppa ut dem.

Eleverna på Spånga är mångkunniga. Här ett foto genom glasrutan i tropikhusets foderkök ner mot kliniken. Trimning på gång.

Till slut en bild på Fia åt Matilda, som jobbar hos oss ofta och alltid ställer upp när det blir obekvämt och jobbigt. Lilla Fia är ett av våra två flasklamm. Nu har de slutat med sin lammnäring, men bandet till dem båda har blivit starkt. Matilda jobbade när Glimma lammade och stötte bort sitt ena lamm, Fia. (Eller Gullfia som hon heter i journalen, eftersom lammens första bokstav alltid ska vara samma som moderns.) Det var sen eftermiddag och Matilda visste sig ingen annan råd än att ta med sig lilla Fia hem till stadsvåningen, sätta på henne den minsta tänkbara lilla blöja och låta henne stanna där över första natten. Samtidigt fixade och ordnade hon med lammnäring och kom sedan varje sen kväll och såg till att Fia och det andra flasklammet Torkel även fick dia den viktiga råmjölken av tackan Tuva. Tuva ville inte acceptera Fia eller ens Torkel, som var det ena av hennes två lamm och de två blev därför sedan våra flasklamm på gott och ont. På gott eftersom det faktiskt är roligt att föda upp lamm med flaska och för att det var riktiga höjdpunkter för eleverna när de fick lära sig detta moment också. På ont eftersom det var en hel del merarbete, mycket extra tid och dessutom - oj, vad man fäster sig vid dem. Flasklammet Torkel hör till de nu kastrererade lammen och honom behåller vi eventuellt. Han, Gullfia och de andra lammen (förutom de bagglamm som sålts) kommer att gå på bete ute på Raggarön hela sommaren lång och sen hoppas vi hitta hem till dem också!

STUDENTEXAMEN 2009!

Klicka på bilderna för att se dem i större format och använd sedan backpilen för att återgå.
Vill man, kan man också trycka på rubriken som då länkar till ett galleri, där bilderna är stora från början. Där är också några fler bilder med. Blogger är lite svårjobbad när man vill sätta in bilder i efterhand - då går det inte att klicka upp dem i storlek.

Studentexamen och utspring den 3:e juni 2009. En kall dag, blåsig och mulen, men precis lagom till att studenterna vällde nerför trappan vid tvåtiden, tittade solen fram och stannade sen resten av dagen.

Dessförinnan den stora studentlunchen ägt rum, där husmor Teresa och hela hennes kockstab bjöd på avocado med skagenröra och bröd till förrätt, oxfilé med rödvinssås, potatisgratäng, wokade grönsaker och fräsch sallad till huvudrätt och till efterätt glass med varm chokladsås och jordgubbar. Fantastiskt gott alltihop. I vanlig ordning var det tvåorna som serverade och det gjorde de skickligt och bra.

Efter det blev det stipendieutdelning i aulan och under tiden flockades allt mer folk ute på skolgården.

Stor trängsel och en massa förväntansfulla anhöriga.



En av de äldre mottagarna...

Glada studenter, men för oss som jobbar på Spånga känns det vemodigt - nu försvinner de ut i verkligheten där de förhoppningsvis kan rikta in sig på sina specialintressen. Bilderna får tala för sig själva.

Lycka till, allihop!