fredag 29 januari 2010

Så. Datorhaveriet bemästrat.

En hel del av bilderna försvann dock, eftersom "datordöden" inträffade under överföringen. Dessa hann dock fastna.

Våra kungsboaormar ligger ofta ihopringlade, men ibland ser man deras enorma styrka, när de kan resa sig rakt upp som här. Lite på hugget är de - det är dags för mat snart.

Vår iller Timon kan också vara rätt ormlik ibland, illern har en makalöst vig kroppsbyggnad. Han kräver mycket aktivering under sin vakna tid och det får han. Strax ska han få leta katt-torrfoder i grisen Gorms nattbås - jättekul, tycker han.


Det är lätt att glädja med lite: detta sönderhackade äpple ligger inne hos vår öländska dvärghönor. Som de var misstänksamma först, men när EN vågade, vågade efterhand de andra också att hacka!

Vi fick tio pinfärska spitekycklingar i torsdags! "Spite" betyder fläckig och är ett annat namn på just öländsk dvärghöna. Den ömma modern heter Rosa-Lisa och detta är hennes första kull.

Leguanariet har ju blivit dubbelt så stort, och leguanerna har numera sina matskålar utplacerade lite här och var. Här är honan i full färd med att sätta i sig av maten. Eftersom allt är en aning rörigt just nu, pga ombyggnad, var det bara lilla kameran som fanns till hands och den lyckades inte riktigt... men OJ, vad hon svängde med maten!

Hanen stirrar avundsjukt innán han ger sig i kast med en annan skål.

På marken - bottenvåningen - får Gandalf, vår gulfotade skogssköldpadda, möta Greta, damen i hans drömmar...

Leguanariet finns i Fågelrummet och här ser ni våra goffinkakaduor Tuffa och Victor. De och alla andra tränas just nu att självmant gå in i transportbur. Ett sätt att minimera stress vid veterinärbesök mm. Just dessa två har lärt sig detta väldigt fort.
Vi har också en ny medarbetare, Joakim, som just nu är stationerad i Fågelavdelningen. Han är en "som dansar med vargar" och "talar med hästar" - han har en enastående förmåga att läsa djur.
Tack, Spånga Gymnasiums ledning, för att vi nu fått behålla honom på heltid!

fredag 22 januari 2010

Under ytan på Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Vecka 3 på Spånga har varit en vecka utan praktikelever i de olika avdelningarna. Ombyggnationerna fortgår och det är just nu lite bökigt här och var.

Men med lite extra skyddsmundering går det rätt bra i alla fall! ;o)

Som alltid har vi elever ändå som gärna hjälper till med alla olika göromål. Det tackar vi för! Det är dessutom något de själva har den allra största nytta av: de snappar upp en massa bonuskunskap, bidrar med sina egna färdigheter och så småningom blir de våra förlängda tentakler efter avslutad utbildning. Genom dem utökas kontaktnätet och utbytet av erfarenheter, till godo för alla.

Titeln syftade dock inte på det, utan på den lilla undervattenkamerans första trevande plask...
Mata mata blev besviken, rörelser nere i vattnet brukar annars oftast betyda mat!

Maskgroddjurens ryggrad syns oftast inte så bra genom akvarieglaset. Men i vattnet framträder den.

Kameran är ny och kräver lite mer övning innan det blir något. Scalaren här var mycket misstänksam men kikar ändå nyfiket fram.


Dagen därpå provas kameran i Victoriabassängen och de vackra påfågelciklidernas färgprakt kommer till sin rätt utan störande kalkprickar i glaset.

De var inte det minsta skygga utan var helt övertygade om att mina fingrar var någon ny slags mat och de biter ganska hårt!

En bild som visar hur fantastisk vår Victoriabassäng faktiskt är: genom glaset därnere syns Attenborough-salen, häruppe i Victoriasalen finns själva överdelen med den vackra växtligheten högt upp i tak och tvärs över ligger grannsalen Linné varifrån man också kan njuta av akvariet genom den enorma glasrutan. 23 000 liter stort är akvariet, inget man kan ha hemma i vardagsrummet precis...

Fiskarna simmar lugnt men vi som jobbar på Spånga har haft en intensiv vecka. Mycket planeras inför kommade kurser, djuren ska ha sitt, där detaljer som att den stora skogssköldpaddan Gandalf varje förmiddag får trava fritt i Fågelrummet (där hans viste leguanariet är beläget) och därigenom få utlopp för sin frustration att för ögonblicket vara separerad från sin två damer Greta och Gregoria, stäppvaranhonan Elza, som vi tidigare berättat om här, pysslas om extra och grisarna Mallan och Miniknorr fördes samman igen på neutral mark efter att Mallan varit lite hängig och vistats inne i Ladan. Mötet ledde ändå till slagsmål, när båda ville befästa sin rangställning... och aldrig är väl våra minigrisar så lika sina släktingar vildsvinen när de reser raggen, visar gaddarna och vrålar!

Två nya sköldpaddor har kläckts, denna gången av arten svartsköldpadda (Melanochelys trijuga therminalis) och de kan, precis som de fem små pelomedusorna, ses i Fågelrummet, lagom till:
ÖPPET HUS som äger rum på tisdag kväll, den 26 januari, klockan 17.30 - 20.00.

fredag 15 januari 2010

Frostig inledning på 2010

Så här kallt har vi inte haft under så lång tid på väldigt länge. Det har gjort det dagliga jobbet utomhus oändigt mycket besvärligare. Alla vattenbaljor måste hackas loss, tömmas och fyllas med rent vatten flera gånger om dagen, frusna lås måste tinas upp och smörjas, det är besvärligt att ta sig fram med skottkärra i hagarna och så är det allmänt halt och huttrigt!

Men allt är inte svartvitt! Guldfasanen strålar i sina starka färger. Fast han längtar nog hem till Kina just nu...

Personalrummen har renoverats under julen och nu börjar det bli klart.


Här är djurinstruktörernas kontor. I stället för linoleummatta har vi nu klinkers. Det blir fint!

Vårt tillfälliga viste är nere i Kliniken och där går det knappt att ta sig fram längre. Därför får vi göra i ordning foderköket till veterinärbesöket som är på gång. Eleverna sitter och väntar. Det är deras sista dag hos oss och eftersom det var jullov mitt i deras praktik, får de vara med om två stycken veterinärdagar. På gott och ont - det är roligt när Gunnel Andersson kommer och finns alltid nytt att lära, men det är också mycket väntan och den tiden hade vi gärna haft för genomgångar om de djur de just jobbar med.


Det har varit så kallt att nymfkakaduorna - infravärmen till trots - har fått flytta in i Ladan. Vi börjar därnere och Gunnel går igenom dem.

Men det var också det enda därnere för denna gång. Tillbaka in i värmen och den tillfälliga "kliniken". Scheltopusiken Conrad (en kopparödleart som finns i medelhavstrakterna) får emellanåt besvär med sand i sina öron. Hon (jo, då, det är en hon, trots namnet!) var inte så villig att låta sig undersökas idag.

Med luppglasögonen går det lättare med pillgörat som kommer.

En smal sticka att rensa med.

Det ena örat var helt ok, men det andra var svullet och eländigt. Men det brukar gå att komma till rätta med.

Till sin hjälp hade Gunnel idag en veterinär från Sydamerika, tror det var Argentina. Cezar (reservation för hur han stavar sitt namn) håller just på att skaffa svensk veterinärlegitimation och kommer att bli klar framåt sommaren. Här undersöker de Elza, vår stäppvaranhona, som fortfarande är hängig, men på bättringsvägen. Hennes största problem är att hon är på tok för tjock och detta trots att hon äter mycket mindre än de andra två stäppvaranerna.

Lite gymnastik skadar inte! ;o)

Slutligen en koll på skäggagamhanen Torsten. Han har en ömmande fot, men det såg inte farligt ut alls. Undersökningen blev utan anmärkning förutom att hans tänder börjar bli rejält belagda med tandsten. Många reptiler byter tänder ofta, men inte skäggagamer. Eftersom de ändå blir runt 20 år, så hinner tandstenen i värsta fall ställa till stora problem. Så, då får vi väl börja borsta deras tänder, då!

Tack NP2B för tiden hos oss och fortsätt vara här jämt! Nu är vi utan elever två veckor och sedan är det dags att välkomna ND1.