Is och snö på Spånga

Bilderna är klickbara för större storlek. Använd backpil för att återgå till bloggen.

Nu börjar det hända saker med all snö på Spånga... Vårt varma tropikhus skapar fantastiska istappar - vackra men farliga. Varje dag tas de bort men nästa dag ser det ut...

... så här igen! Detta är utanför regnskogen - fönstren är helt täckta av is.

Ladugårdsbyggnaden har platt tak och desto viktigare då att få bort snön. Förra veckan blev tropikhuset skottat - tur det med all snö som föll efteråt.

Högarna blev enorma. Den här "breda" gången skottade de upp åt oss efter tjat. Själv måste jag ta mig igenom på tvären...

Inte lätt att ta sig fram till utekaninenrna Strecket och Tacos. Nåja, dagen efter breddade våra duktiga elever passagen.

Se så små de är, babysköldpaddorna! Det är köttmatning på gång och då får de äta i en särskild låda för att inte smutsa ner sitt akvarium.

Tre pelomedusor (Pelusious castaneus) längst fram och så en svartsköldpaddunge (Melanochelys trijuga therminalis) uppe till höger.

Framför papegojornas holkar i Fågelrummet är enkla men ändamålsenliga skydd uppsatta. Det skapar lugn och fåglarna kan känna sig ostörda där bakom.

Blixten (hade den lilla nödkameran) skapar lustiga effekter i pionuspapegojans fjäderdräkt. Honan är inne i holken.

Den yngsta stäppvaranen smörjer kråset. Han är mycket rörlig och klättrar utan vidare upp på väggarna inne i stäpphägnet. Eleverna tycker att det är väldigt roligt att mata honom.

Pluto, den grekiska landsköldpaddhanen, drar sig inte för parningslekar mitt i maten... Han är rätt intensiv,vår Pluto, och vi brukar därför flytta upp honom till "Barnkammaren" emellanåt, där det finns ett i ordningsställt hägn. Men just nu huserar stäppvaranhonan Elza där.

Jag passerade foderköket i Ladan i ett ärende och se, där var det fullt av grisar! Mallan och Miniknorr var på vägning och visade att de hade precis lagom rultiga kroppshyddor.

Detta är Snurre! Han är vår nye chinchillahane, vackert viltgrå. Det är mycket svårt att introducera en ny chinchilla i en etablerad flock, så vi kommer att gå långsamt fram. Till att börja med ska han vänja sig vid miljön och dofterna. I den stora transportburen ligger spån och halm från honornas hägn.

En av honorna, Riff, får skutta runt i båset. Min känga var bra som sittplats.

Nyfiken är hon allt... Det röda kommer från en värmelampa. Vi har ganska svalt i Ladan - perfekt för chinchillor, men Snurre har bott inomhus i 21° och måste vänjas till lägre temperatur.

Sedan fick även Snurre skutta runt och känna dofterna efter honan. Också han gillade kängan!

Under veckan har vi varit på två fårpromenader. Det blev så populärt första gången att eleverna ville ha en repris. Dessutom var två av dem inte med vid det första tillfället. Såklart de fick sin vilja igenom!

En märklig syn på gatorna i Spånga! Många gjorde stora ögon när vi vandrade fram. Fårpromenaderna fyller flera syften. Dels ser vi hur fåren rör sig, om någon är halt, t ex och dessutom är det ett sånt bra tillfälle för fårgenomgångar. De ser runda ut, tackorna, men så är de dräktiga också. Baggen Törnros har gjort ett gott jobb. :o) Fårpromenaden avslutades sedan med att eleverna fick verka klövarna på ett par av tackorna: Gnistra och Glimma, och så lite prova-på-klippning med gammeldags fårsax.

Nästa vecka är det sportlov och sedan är det dags för andra halvan av N2D att göra praktik hos oss. Denna första halva var underbar att ha och så blir det nog alldeles säkert med resten av klassen också.

Ett särskilt tack till vår praktikant Patrik från årskurs 8: du klarade praktiken med mycket väl godkänt.

Chippat på Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Den här veckan har vi ND2 hos oss. De har varit väldigt duktiga - jättekul. Trots kylan och snön och de hållit humöret på topp.

Dessutom har vi en praktikant från årskurs 8, killen här på bilden. Det är mycket ovanligt att vi tar emot högstadieelever - det finns normalt inte utrymme för detta i vårt späckade schema. Men med det fina samarbetet vi nu har med Hästa gård i Akalla, varifrån vi numera köper all hö och halm, så gjordes detta undantag. En duktig elev, som håller jämna steg med gymnasietvåorna.

Idag är det en veterinärtorsdag, och efter lunch blir det bara mindre saker gjorda, i väntan på Gunnel Andersson. Här solas vår snappersköldpadda. Han är utbrytarkung nummer 1 och därför säkras lådan med fågelrumsgaller. Vår snapper har börjat gå på de andra, mindre vattensköldpaddorna i Sköldpaddsbassängen och kommer därför att flytta till Furuvik.

Nästan alla papegojpar har nu fått holkar insatta - vi väntar bara på en jättestor till arorna också. Här är det goffinkakaduorna Tuffa och Viktor som kikar fram. Alla som har fått en holk har redan varit inne och inspekterat den. Mer bilder om detta kommer en annan vecka, bland annat på vasapapegojorna, där honan alltid tappar fjädrarna på hjässan i häckningsfasen och den nakna skallen ändrar färg till djupgul...

Varför ska man sitta på stolar, när det finns klippor i klassrummet? ;o)

Sittmöjligheterna är inte så många utanför undervisningssalarna. På nedervåningen finns en del, men inte häruppe utanför terrarierummet och fågelrummet. Den hårda betongtrappan får duga i väntan på Gunnel-besöket... och även när hon är här. Alla elever får inte plats samtidigt.

En av våra rödörade teckensköldpaddor, Efva, har fått röta på sin buksköld och befinner sig under behandling. Här konstaterar Gunnel att ser mycket bättre ut, men behandlingen ska fortsätta tills allt är utläkt. En timme om dagen torrläggs Efva, röt-området lokalbehandlas och var tredje dag får hon antibiotika.

Stäppvaranen Elza har fått flytta till ett eget hägn under en tid. Hon har troligen många ägg i sig och behöver lugn och ro, för att kunna lägga dem.

Vår högstadiepraktikant lassar fram en av kungsboaormarna till Gunnel. På ormarna var det bara vanlig rutinkontroll. Till höger ses mjölksnoken Snoddas som väntar på sin tur.

Nere i Ladugården blev det chipmärkning av chinchillor och iller. Illern har ett segt, segt skinn och var svår att komma igenom med den grova chipmärkningskanylen. Ingen bild på det, för det var jag själv som höll honom. Chinchillorna, däremot, var inga problem alls.

Marsvinet Lusan har gått ner i vikt och prognosen är inte lysande. Hon är ganska gammal, den lilla före detta ledaren av marsvinsflocken, och jag blev ledsen...

Fast vi kommer så småningom att få nya ungar: de två hanarna har satts ihop med honor. En ren rex-kull kommer det att bli och två blandraser (eller pälsvarianter, som det egentligen är frågan om när det gäller marsvin).

Slutligen en bild på en pösig korallfingergroda. De är svåra att få syn på i bladverket, så jag blev glad när en elev hämtade mig när han fått syn på den. Vi har fyra stycken av denna grodart, men de är riktiga trollkarlar i konsten att gömma sig.

Nysigt, mysigt och nostagiskt på Spånga

Alla, nästan, går runt och är förkylda på ett eller annat sätt nu. Februari är en sådan månad, en nysningarnas transportsträcka till våren. Man skulle helst vilja bädda ner sig mjukt och varmt så som Tisslan och de andra två katterna Nilen och Kalle är experter på. Här har vår silverkatt hittat den för stunden tomma äppelkorgen. Mjukt och skönt och ändå är hon i händelsernas centrum. Andra favoritplatser är under värmelamporna som finns på flera ställen, bland annat över taggmössens terrarium. Värpredena är också platser där det rätt vad det är sticker ut en yrvaket kattansikte...

Varmt är det visserligen hos daggeckon i terrarierummet, men så värst bekvämt ser det inte ut att vara!

Skäggagamen Torsten är inte det minsta förkyld, däremot lite upprörd. Det syns på hans kolsvarta hals. Orsaken är att han just nu intensivt uppvaktar sina två honor. Huden under hakan mörknar, han knycker häftigt med huvudet upp och ner och visar på alla sätt att han är störst och vackrast av alla skäggagamer.

Den här pilgiftsgrodan ser lite arg ut där han sitter i en låda med "syrsbebisar", som vi säger. Småsyrsorna är dagens matalternativ till bananflugor.

Vi har bönsyrsor igen. Först var de två härinne, men de försökte äta upp varandra... så den ena av dem flyttades till Sydamerikaakvariet. Den här ser man lätt, den i Sydamerika är svårare att hitta eftersom hibiscusen som frodas där överensstämmer väldigt väl i färg och form med syrsan själv. Bönsyrsor är mycket rovlystna och maten består av bland annat svarta syrsor, nästan lika stora som dem själva. I taket hänger bönsyrsekokonger. När en sån öppnas kommer det ut hundratals små nya bönsyrsor.

**********************************************************************

Dags för en liten återblick igen från tiden före Djurhusbloggen. Denna episod är från 2006.

Ett rörande ögonblick. Det är nog det bästa jag fått se under tiden på Spånga. Den här nya ettan, Ted, känner albakakaduan Selma mycket väl. I flera år, innan hon kom till Spånga, bodde hon på Arken Zoo i Borås, där Ted jobbade. Hon var en vänlig, tillgänglig fågel som hela dagarna satt lös i affären och alla som ville kunde gå fram och prata med henne. En kort period innan Spånga tillbringade hon på ett annat ställe och råkade där ut för något som har fått henne att bli aggressiv mot killar/män. Även på Spånga har det inte gått att ha henne ihop med killarna i elevgrupperna - obönhörligt har hon satt näbben i varenda en, om än (oftast!) inte så förfärligt hårt.

Men Ted var ju från tiden innan och det kommer hon också ihåg! Hon kände definitivt igen honom och lyssnade på hans röst och lydde hans kommandon. Det är inte första gången Selma krupit in under hans tröja.

"Tittut! Här kommer jag!"

Glatt gurglande har Selma krupit genom tunneln.

Att de är vänner de här två, är inte att ta miste på. "Mamma" eller "Nanna" har vi trott att Selma säger. Ted menar att hon säger "lalla" och hon att det kommer genom att hon härmat ett barn som sjungit just "lallaala". Nå det spelar ju mindre roll vad hon säger - hon är så rolig när hon håller på.

Ted visslar och Selma dansar. Ett mycket fin stund och en upplevelse att få bevittna. Inte minst hur Selma visade att en kakadua inte glömmer bort den hon känt som sin vän en gång.

Selma har numera flyttat och fått en albakakaduapartner, men hon är en fågel man aldrig glömmer och särskilt inte scenen ovan.