Under ytan på Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Vecka 3 på Spånga har varit en vecka utan praktikelever i de olika avdelningarna. Ombyggnationerna fortgår och det är just nu lite bökigt här och var.

Men med lite extra skyddsmundering går det rätt bra i alla fall! ;o)

Som alltid har vi elever ändå som gärna hjälper till med alla olika göromål. Det tackar vi för! Det är dessutom något de själva har den allra största nytta av: de snappar upp en massa bonuskunskap, bidrar med sina egna färdigheter och så småningom blir de våra förlängda tentakler efter avslutad utbildning. Genom dem utökas kontaktnätet och utbytet av erfarenheter, till godo för alla.

Titeln syftade dock inte på det, utan på den lilla undervattenkamerans första trevande plask...
Mata mata blev besviken, rörelser nere i vattnet brukar annars oftast betyda mat!

Maskgroddjurens ryggrad syns oftast inte så bra genom akvarieglaset. Men i vattnet framträder den.

Kameran är ny och kräver lite mer övning innan det blir något. Scalaren här var mycket misstänksam men kikar ändå nyfiket fram.

Dagen därpå provas kameran i Victoriabassängen och de vackra påfågelciklidernas färgprakt kommer till sin rätt utan störande kalkprickar i glaset.

De var inte det minsta skygga utan var helt övertygade om att mina fingrar var någon ny slags mat och de biter ganska hårt!

En bild som visar hur fantastisk vår Victoriabassäng faktiskt är: genom glaset därnere syns Attenborough-salen, häruppe i Victoriasalen finns själva överdelen med den vackra växtligheten högt upp i tak och tvärs över ligger grannsalen Linné varifrån man också kan njuta av akvariet genom den enorma glasrutan. 23 000 liter stort är akvariet, inget man kan ha hemma i vardagsrummet precis...

Fiskarna simmar lugnt men vi som jobbar på Spånga har haft en intensiv vecka. Mycket planeras inför kommade kurser, djuren ska ha sitt, där detaljer som att den stora skogssköldpaddan Gandalf varje förmiddag får trava fritt i Fågelrummet (där hans viste leguanariet är beläget) och därigenom få utlopp för sin frustration att för ögonblicket vara separerad från sin två damer Greta och Gregoria, stäppvaranhonan Elza, som vi tidigare berättat om här, pysslas om extra och grisarna Mallan och Miniknorr fördes samman igen på neutral mark efter att Mallan varit lite hängig och vistats inne i Ladan. Mötet ledde ändå till slagsmål, när båda ville befästa sin rangställning... och aldrig är väl våra minigrisar så lika sina släktingar vildsvinen när de reser raggen, visar gaddarna och vrålar!

Två nya sköldpaddor har kläckts, denna gången av arten svartsköldpadda (Melanochelys trijuga therminalis) och de kan, precis som de fem små pelomedusorna, ses i Fågelrummet, lagom till:

ÖPPET HUS som äger rum på tisdag kväll, den 26 januari, klockan 17.30 - 20.00.

Frostig inledning på 2010

Så här kallt har vi inte haft under så lång tid på väldigt länge. Det har gjort det dagliga jobbet utomhus oändigt mycket besvärligare. Alla vattenbaljor måste hackas loss, tömmas och fyllas med rent vatten flera gånger om dagen, frusna lås måste tinas upp och smörjas, det är besvärligt att ta sig fram med skottkärra i hagarna och så är det allmänt halt och huttrigt!

Men allt är inte svartvitt! Guldfasanen strålar i sina starka färger. Fast han längtar nog hem till Kina just nu...

Personalrummen har renoverats under julen och nu börjar det bli klart.

Här är djurinstruktörernas kontor. I stället för linoleummatta har vi nu klinkers. Det blir fint!

Vårt tillfälliga viste är nere i Kliniken och där går det knappt att ta sig fram längre. Därför får vi göra i ordning foderköket till veterinärbesöket som är på gång. Eleverna sitter och väntar. Det är deras sista dag hos oss och eftersom det var jullov mitt i deras praktik, får de vara med om två stycken veterinärdagar. På gott och ont - det är roligt när Gunnel Andersson kommer och finns alltid nytt att lära, men det är också mycket väntan och den tiden hade vi gärna haft för genomgångar om de djur de just jobbar med.

Det har varit så kallt att nymfkakaduorna - infravärmen till trots - har fått flytta in i Ladan. Vi börjar därnere och Gunnel går igenom dem.

Men det var också det enda därnere för denna gång. Tillbaka in i värmen och den tillfälliga "kliniken". Scheltopusiken Conrad (en kopparödleart som finns i medelhavstrakterna) får emellanåt besvär med sand i sina öron. Hon (jo, då, det är en hon, trots namnet!) var inte så villig att låta sig undersökas idag.

Med luppglasögonen går det lättare med pillgörat som kommer.

En smal sticka att rensa med.

Det ena örat var helt ok, men det andra var svullet och eländigt. Men det brukar gå att komma till rätta med.

Till sin hjälp hade Gunnel idag en veterinär från Sydamerika, tror det var Argentina. Cezar (reservation för hur han stavar sitt namn) håller just på att skaffa svensk veterinärlegitimation och kommer att bli klar framåt sommaren. Här undersöker de Elza, vår stäppvaranhona, som fortfarande är hängig, men på bättringsvägen. Hennes största problem är att hon är på tok för tjock och detta trots att hon äter mycket mindre än de andra två stäppvaranerna.

Lite gymnastik skadar inte! ;o)

Slutligen en koll på skäggagamhanen Torsten. Han har en ömmande fot, men det såg inte farligt ut alls. Undersökningen blev utan anmärkning förutom att hans tänder börjar bli rejält belagda med tandsten. Många reptiler byter tänder ofta, men inte skäggagamer. Eftersom de ändå blir runt 20 år, så hinner tandstenen i värsta fall ställa till stora problem. Så, då får vi väl börja borsta deras tänder, då!

Tack NP2B för tiden hos oss och fortsätt vara här jämt! Nu är vi utan elever två veckor och sedan är det dags att välkomna ND1.

Så kom då vintern till Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!


Snön kom även detta år, efter alla regnveckor.

Kallt och vitt, men nymfkakaduorna fryser inte. Två långa inframvärmerör sörjer för den saken.

Hos fåglarna i friflygningen är det däremot bistrare, särskilt som de vill bada hela tiden, snö eller inte. Baljor får ersätta och de är upptagna hela tiden.

"Vad var det nu jag skulle göra? Något var det nog absolut... hm..."

Faverollehönsen har fått spatsera runt fritt i ladan en stor del av dagarna och de var för roliga hur de noga inspekterade alla de andra invånarna, undersökte varje box och blev helt förtjusta i den fantastiska golvbrunnen, där det gurglade djupt...

Eftersom snön gjorde att det inte gick att kratta i hagarna som vanligt, kunde denna grupp ägna sig åt förbättringar. Här har just en stege till faverollerna satts upp. Det är ett par elever som varit hos oss tidigare som gjort den i ämnet anläggningsteknik. Först nu har den fått sin plats.

Den här gruppen ordnade också ett fiffigt skydd mot drag åt grisen Mallan, som är inne i ladan pga hälta. Gummiduk i omlottremsor, fästade i ett trästycke, satte effektivt stopp för draget ut mot rastgården.

Ett foto genom den immiga fönsterraden bakom akvarierna: Malin hade tagit med sig ett par pulkor och här åker de nerför den branta backen bakom skolan. En belöning efter en dag av lite väntan - det var veterinärbesök och sådana dagar blir lite upp- och nervända.

Efter det traditionella minglet i Victoriasalen är det nu jullov - äntligen! Äntligen tycker i alla fall de flesta eleverna, särskilt de som haft många prov nu i slutänden och så även våra elever, som haft det kämpigt med de tidiga morgnarna. Sova.....! Men i övrigt har de haft det allra bäst, tror jag!

Allas vår Kalle får agera jultomte och med honom önskas alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR, och VÄLKOMNA TILLBAKA I JANUARI!

Bra jobbat på Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Ännu en otroligt mörk och regnig vecka har passerat på Spånga. Det går inte en dag utan att det duggar eller spöregnar och det börjar kännas lite tröttsamt.

Vi ska få en ny matta på vårt kontor och har därför inrättat ett tillfälligt viste nere i kliniken. Där huserar också Emil, som inte kommer överens med de andra pionuspapegojorna. Vi är fodervärdar åt Emil och han kommer att flytta till en familj redan under veckan som kommer om de tycker om honom. Det gör de nog - han är väldigt trevlig och brukar vara ute med oss när vi sitter därnere.

En morgon kom en främmande liten kisse och hälsade på. De klotrunda ögonen kommer sig av att hon just fått syn på något så otroligt hemskt som en påfågel! Hon var en riktigt go ung katt men hon verkade lite bortkommen. På halsbandet stod ett telefonnummer som vi ringde. Tyvärr svarade ingen, men vi talade in ett meddelande så att ägarna visste var hon fanns. Vi har inga möjligheter att ta in djur på vift men när sen ägarna så småningom kom,visste de åtminstone ungefär var hon kunde tänkas hålla hus. Hon gjorde alltid så där, sa de dystert, kissens lokalsinne var lika med noll. Hoppas nu att de snabbt fick fatt i sin katt.

Den vädermässigt så mörka veckan lystes dock upp av de fantastiskt duktiga eleverna. Som de jobbade och glada och roliga och underbart trevliga var de ovanpå det. Här får illern rent i sitt hägn.

Mitt under storrengöringarna kom Owe Sandström in med en klass för att visa på typiska beteenden inom etologin. Han knökade in elever överallt - några fick stå fällda som fickknivar däruppe på loftet. Härinne visade han hur en kyckling och hennes ömma moder beter sig när de kommer ifrån varandra - de typiska pipen från kycklingen och inkallningskacklet från hönan är alltid lika spännande att se.

Ute i friflygningsvoljären placerade han faverolletuppen Favve XIII och visade hur en ny art härinne påverkar reviren. Stolt som den tupp Favve är hade han inga som helst problem att hävda sin storhet och både gäss och påfåglar jagades bort.

Det är inte bara i Ladugården eleverna får lida pin - alla avdelningar städas grundligt vareviga dag. Här i Fågelrummet är det nästan klart nu och skogsköldpaddan Gandalf, som fått vara med och ranta runt under tiden, lyfts nu tillbaka in i leguanariet av en av eleverna.

Fast... de lider inte pin så särskilt mycket. De trivs och har roligt och just den här trion får man mota hem närapå med våld på eftermiddagarna. Här har de ägnat ett par timmar efter skoldagens slut att tillverka fodersöksgrenar åt gojorna. De har borrat en massa hål, stoppat in fröer och annat och sen proppat igen varje hål med en kvist - klurigt men otroligt bra för fåglarna. Att först plocka bort kvisten för att sen nå godsaken är något inte alla klarar, åtminstone inte med en gång, men det är just det som är meningen.

Grenarna måste hängas stadigt, så att inga olyckor sker. Längst uppe till höger i bild studerar de tre vasapapegojorna alla förehavanden. Snart kan de börja leta!

En mörk nyhet från veckan är att minigrisen Mallan inte var dräktig trots allt - hon har precis brunstat om. Så... några julkultingar blir det tyvärr inte.

De elever vi har nu är sista halvan av Np2b och de hänger med fram till jul och dessutom några dagar efter jullovet. De kunde gärna ha varit kvar mycket mycket längre. Efter dem är vi elevfria några veckor och sen kommer naturvetarna (inriktning djurvård) på sin praktik. Det ska förstås också bli väldigt roligt.

Sting på Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen.

Ett nytt moment har tillkommit för eleverna som gör sin interna praktik: handmatning av våra sötvattenstingrockor! Tidigare var det lite besvärligt att få i dem mat utan att cikliderna snodde den. Vi använde bland annat ett långt, långt rör som var mycket svårmanövrerat i den djupa bassängen.

Men det var då och mycket snabbt har båda rockor lärt sig när det vankas mat och glider då blixtsnabbt uppför glaset. Den stora honan är mycket glupsk och fläker sig delvis över kanten!

En räka vankas här och snabbt slukar hon den.

Lite försiktig måste man vara, en rocka kan krossa hårda musselskal, så något finger ska inte följa med in i den glada mån-munnen.

Hannen är ännu bra mycket mindre och det utnyttjar honan - puttar obesvärat ner honom. Men det är bara att locka över honom till en annan del av akvariekanten, så får han sin portion också.

Hanen har en stor hemipenis (det är den tvådelade som som ligger tätt mot stjärtfenan).

Så här ser honan ut. Så fort maten är slut verkar de förstå det och försvinner snabbt ner mot bottnen igen - dagens höjdpunkt är över!