lördag 20 december 2008

Måste bara.... på Spånga

Bilderna är klickbara.


Måste bara få visa en bild på en av våra nya invånare: korallfingergrodan (Pelodryas caerulea).
Det är en trädgroda från nordvästra Australien, södra Guinea och Indonesien som blir ca 10-15 cm. De förstorade tårna med sugkoppar gör den till en mycket god klättrare. Just nu har vi två korallfingergrodor, men vi kommer nog att att skaffa några till.

fredag 19 december 2008

Snart jul på Spånga

Bilderna är klickbara.

Men... ahhhh, vad är det som pågår? Stackars blåpannade gulvingade amasonpapegojan "Ettan" ser allt annat än glad ut. Men så farligt är det inte. Det är vår veterinär Gunnel Andersson från Djurkliniken Roslagstull som är här på sitt rondbesök. "Ettan" ska könstestas och därför behövs ett blodprov. Provet skickas sen till England, där analysen genomförs. Bästa stället att ta blod från en fågel är här på sidan av halsen, i jugularvenen. Man kan också göra ett enklare test, genom att ta en fjäder från fågeln, men den metoden är lite osäkrare, DNA från andra fåglar kan ha hamnat bland fjädrarna.


Sådär! Snabbt och smidigt var det avklarat och "Ettan" var färdig.

En ny majsormshona ska bo hos oss och här handlar inte blodprovet om könstest, utan det är helt enkelt ett vanligt allmänblodprov, för att kontrollera att djuret är friskt. Provet kan tas, som här, långt bak på kroppens undersida, eller direkt ur hjärtat.
Idag gicks en del av Ladandjuren igenom och här utsätts rexmarsvinet Coke för kontroll.

Katten Tisslan var mindre samarbetsvillig när det var hennes tur, men var helt ok hon också.

Nilen, katten som ser ut som om hon svalt en fotboll, befanns också må bra, förutom att hon blivit ännu tjockare...

En av eleverna visar upp illern Timon, frisk som en nötkärna han också.

När vi var klara i Ladan, hade Nilen tagit sin tillflykt hit, högt uppe på Nymfkakaduavoljären. Det säkra före det osäkra, alla gånger!

Grisarna får en något försenad lunchmat. I kartongerna finns tomater och gurka att böka fram bland en massa halm. Vi gör ofta så, gömmer maten lite, så att de får anstränga sig för att få fram den - ett bra sätt att berika den dagliga tillvaron. Fast idag borde kartongerna nog varit klädda med julklappspapper också...

... för det var sista dagen för eleverna innan jullovet. I vanlig ordning var det då mingel i Victoriasalen och många var där.

Owe Sandström, Spånga Djurinstitutions grundare, har tillsammans med en av de andra lärarna juldekorerat denna fantastiska lektionssal, med Victoriabassängens vattenfall porlande i bakgrunden och alla exotiska växter som inramning.

Inramad av grönska är även Anna. En glad Anna, som alltid. Men från nyår så ler hon från ett annat ställe än Djurhuset. Då hittar ni henne på Djurkliniken Roslagstull och vi kommer att sakna henne så oändligt mycket hos oss.
EN GOD JUL OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR ÖNSKAS ALLA!

fredag 12 december 2008

Iguana iguana på Spånga

Bilderna är klickbara

Det är dags för leguanerna att få bada. Her(r)mex och hans fru Frumex ;o) ska få plaska runt i den jättelika badbaljan en stund.
En av eleverna häller i lagom varmljummet vatten.

Anna hanterar leguanerna med handduk, både för att skydda sig själv och dem. Vassa tänder, skarpa klor och en piskande lång svans är inte att leka med. Leguanariet finns i Fågelavdelningen. Den lilla regnskogsmiljön härbergerar även de två stora skogssköldpaddorna Greta och Gregoria.

Innan badet vägs de också. Honan finns där i den blå lådan och vägde närmare sex kilo och hade ökat lite.


Här är hanen. Han är vackert blågrön och eleverna får känna på de stora porerna, femoralporerna, som är en av könskillnaderna.


Porerna avger ett sekret och hanen revirmarkerar genom att sekretet avsätts på de grenar han vilar på. Leguaner lever högt uppe bland regnskogens träd i Sydamerika och är fenomenala klättrare. De föredrar platser över vattendrag, för då kan de vid fara snabbt låta sig falla ner i vattnet och i rasande fart simma iväg med hjälp av den långa stjärten. Frambenen trycks då tätt emot kroppen, så att motståndet i vattnet blir minimalt.


Ytterligare en könskillnad: vid kloaken är hanen lite bulligare än honan, eftersom hemipenisen, det tvådelade könsorganet, ligger i fickor där.


Den täta raden av taggar på ryggen tittas igenom. De är inte vassa, utan väldigt böjliga. Vad vi kontrollerar är att inget gammalt öms sitter kvar (reptiler ömsar skinn vartefter de växer). Just vid taggarna och runt tårna kan ömset torka fast och strypa blodtillförseln. Resultatet då blir att taggen (eller tån) kan ramla av.


Se så långa tår de har! Mycket användbara att för att klättra och att försvara sig med, men de gör också leguanen sårbar, den kan lätt fastna eller bryta av en tå i någon av de många lederna.


I pannan, mellan de två ögonen, finns ytterligare ett öga. Det tredje ögat ser ödlan ingenting med, men där registreras skillnader i ljus. I det vilda, där årstider och ljusförhållandena är varierande, påverkas därmed bland annat produktionen av könshormoner


Leguanens kanske farligaste vapen: den stora munnen med de många sylvassa tänderna. Tänderna är små, men leguaner biter mycket hårt. Anna visar munnen genom att försiktigt dra i "haklappen". Denna lapp innehåller brosksträngar och leguanen kan därför fälla ut den ungefär som en solfjäder. En riktigt upphetsad eller arg leguan ser väldigt ståtlig ut, när haklappen är maximalt utfälld.


Trots denna kraftiga käft är leguanen helt växtätande. Blommor, blad och en del frukt ingår i dieten. Protein behöver den också, men även det måste vara av vegetabiliskt ursprung. Förr trodde man att unga leguaner behövde en viss del insekter, men nu vet man att så inte är fallet. Proteiner från djurriket ger istället njurskador hos legunaerna.


En glad Caroline och fascinerad Kickan speglas i Lilla Sydamerikaakvariet. Orsaken är den lilla hög rom, som fjärilsciklidhonan lagt på roten här. Både hanen och honan vaktar nu denna skatt mot alla andra fiskar i akvariet.



Så roligt om det skulle kläckas yngel!


HA EN FIN LUCIA OCH TREDJE ADVENT

fredag 5 december 2008

Knåpigt på Spånga

En stor del av tiden som eleverna har sin djurhuspraktik, går åt till att se till att de olika djuren får jobba lite för brödfödan och därmed aktiveras på ett för arten anpassat sätt. Grisar bökar i jorden och därför gömmer vi mycket av deras mat genom att gräva ner den, stoppa in den i ihopkrattade lövhögar, under stockar etc. Det handlar här om grönsaksbitar, fruktbitar och ibland nötter och liknande, i små mängder. Huvudfodret får de två gånger om dagen i skålar.

Gorm har stort besvär med att öppna den här påsen. Den är fylld med halm och lite gott i och sedan hårt ihopsurrad. Vi måste hela tiden öka svårighetsgraden. I början var en öppen kartong knepig nog, medan det nu krävs avancerade paket, gärna som ask i ask i ask...

Illern Timon får nytt i sin "aktiveringsavdelning". En massa grenar får uppborrade hål, där godis göms. Illrar klänger och klättrar bra, även om de inte kan jämföras med katter.

Apropå katter: Nilen surar ovanpå taggmössens akvarium. Sånt oväsen härinne av borrmaskinen! Flytta sig tänker hon inte ändå, värmelampan är alldeles för skön.

Taggmössen är vana och bekymrar sig inte nämnvärt. Snarare är de nyfikna över vad som pågår.

Den färdiga "skogen". Här kommer han att ha att göra ett bra tag, Timon. Fast först hade han ett stort sjå att samla ihop alla de fjädrar som också fanns instuckna här och var. För såna har han ett speciellt gömställe i sovavdelningen och han är väldigt noga med att det ska förbli så. Illrar är hamstrare - de måste vara det, eftersom de har ett mycket snabbt matsmältningssystem och inte klarar av att vara utan mat särskilt länge. Redan efter tre timmar börjar levern att påverkas. Tamillrar får ju sin mat utan mankemang, men hamstringsinstinkten finns kvar. Ger man Timon mat utanför buren, bär han alltid in den och gömmer på sina speciella ställen.

Annat än rutiner och berikningsprojekt hanns med: nymfkakadua- och undulatburen gicks igenom. Meningen var att fåglarna skulle ringmärkas också, men den rätta storleken på ringar var på upphällningen, så det får bli en annan dag. Journalerna kunde i alla fall uppdateras.

De är inte aggressiva, nymfarna, men gillar inte såna här undersökningar... därav handskar!

Vägningsprocedur i handduk... och för det mesta smet de inte.... :o)

Slutligen en liten bild på den söta kaninungen Ronja. Hon har fått flytta till en egen box nu, eftersom mamma Doris blev på tok för tjock av de pellets som den lilla behöver för att växa på sig.

fredag 28 november 2008

Snö på Spånga

Vintern kom - även till Spånga. Helgjobbet i nysnö kändes ovant och allt blev så bakvänt bökigt, i alla fall under lördagen. På söndagen, däremot, var vi redan inkörda i den nya, vita världen. Kaninen Strecket här ovanför, har ett varmt och skönt uppvärmt hus att gå in i, men föredrar att sitta uppe på gömslet utanför och inspektera allt det vita.


Vad ska ett ankhus härbergera, om inte en anka. I det här fallet myskanden Elvira. Hennes ällingar har tagit steget längre och gonar sig under värmelampan, som finns härinne.


Det är så synd att dammen fryser till. Än så länge kan ett hål spettas upp, men snart är det en massa ersättningsbaljor som gäller.


Myskandsdraken Darwin har redan insett vinterns faktum och lägger beslag på ett av vattentrågen. Det är en myt att myskankor inte badar. Sommartid, när denna andart säljs i parti och minut som mördarsnigelfrossare, påstås detta ofta i annonserna. Faktum är att myskänder älskar att bada, precis som alla andra andfåglar.


Ölandsgässen är förnärmade, de tycker inte om att klafsa runt i allt det vita, utan putsar sig oupphörligen.




Gnistra travar tappert runt i snön och verkar inte bekymra sig nämnvärt.



Tova föredrar ett av fårhusen. Varmt, upphalmat och väldigt mysigt! Vi halmar också fönsternischerna mot badhuset, som är hagens ena gräns. Där tycker fåren om att ligga och idissla, samtidigt som de intresserat kikar på alla badande människor innanför de stora fönstren!


Nu så fick han komma till, vår galt Gorm! Mallan blev högbrunstig under helgen och Gorm behövde inte truga det minsta! Om 3 månader, 3 veckor och 3 dagar har vi nog våra kultingar!


Det blev inte fler bilder än de som togs under helgen. Anledningen ser ni härovanför. Måndagen och de efterföljande dagarna bjöd på snöoväder i norra Uppland (där Djurhusbloggen snickras ihop) och mängderna var så omåttliga, över en meter, att det blev omöjligt att ta sig till jobbet.



Tur i oturen var då att alla dessa snömassor inte hamnade just i Spånga! Ett långsamt mobilt bredband pga av utslagen telefoni gör också bloggen lite svårhanterlig, hoppas ni har överseende med detta. Ha nu en riktigt mysig och fin första advent!

fredag 21 november 2008

Tomt var det här

Denna vecka uppdateras inte bloggen på grund av ledighet inför helgjobb.
Ha det bra i snön, så länge!

fredag 14 november 2008

Tittut på Spånga

Hej! Tittar ut gör väl inte cuoran här precis, men den visar upp sin buksköld (plastron) så fint.
Alla sammanfogade bitar har sina namn. Uppifrån och ner har vi gular-, humeral-, pectoral-, abdominal-, femoral- och till sist anal-sköldarna. Den sista har kanske ett mindre fint namn! :o)
Fast det finurliga med just cuorasköldpaddan, är "gångjärnet" på mitten av bukskölden (mellan pectoral och abdominal). Där kan den vika upp bukkölden mot ryggskölden fram och bak och blir - när den dragit in huvud, svans och ben - helt onåbar. Då är det nästan lögn att undersöka den!

Vika ihop skölden kan inte dessa två. Den övre gömmer sig genom att dra in huvudet rakt bakåt in mellan sköldarna och kallas för halsgömmare (cryptodir), medan den undre sköldpaddan kallas för halsvändare (pleurodir), den viker undan huvudet åt sidan in mellan sköldarna istället. Ryggskölden heter carapax, kanterna marginalsköldar. Skölddelen uppe vid ryggraden kallas vertebral och den nedanför pleural och nu får det verkligen räcka med namn!


Här har vi däremot någon som tittar ut! Skäggagamerna är mycket nyfikna av sig och registrerar minsta rörelse. Piggarna runt huvudet är ordentligt vassa.



Pilgiftsgrodorna är inte vassa någonstans och för att bli riktigt giftiga måste de äta en viss sorts myror vars gift sedan avsöndras ut genom grodans hud.



Tittar ut gör den blåtungade skinken också, fast på ett mycket högdraget sätt under sina tunga ögonlock!



Majsormshonan kikar ut från sitt lilla gömsle. Fint ihoprullad ligger hon därinne och notera att svansspetsen fortafarande är utanför!



En av kajmanerna kikar fram ihop med en sköldpadda. Kajmanerna flyttar snart till Furuviksparken - de börjar bli för stora för bassängen här.


Sen var visst något på gång ute också. Vi står uppe vid översta hagen.



Det är grisen Mallan som lockas ut, bort från sin dotter. Ett äpple fungerar fint som lockbete, även om hon var misstänksam eftersom så många stod utanför.


När en gris väl får upp farten går det undan!


Här har vi anledningen! Galten Gorm har kommit tillbaka efter att ha varit ute på avelslån och nu hoppas vi på kultingar till våren.



Mallan är inte negativ till uppvaktningen och kissmarkerar överallt. Däremot är hon inte i brunst riktigt än.


Gorm har därför inte så mycket för sina ivriga bestigningsförsök.



Gorm låtsas leta gömda grönsaksbitar i lövhögarna också, kanske så Mallan får vänja sig lite?



Verkar ha varit en väl fungerande strategi, för här har hon minsann gått in för att inspektera självaste sängkammaren! ;o)



Det är detta "Tittut!" som vi väntar oss till våren, i mars någon gång. Förra gången det begav sig var de sex kultingarna så här bedårande söta och en i högen är lilla Miniknorr, som vi ju valde att behålla.

Nu finns EN kaninunge kvar, lilla Ronja. Vill du tinga? Hon är född den 30/8 och är alltså 10 veckor. Kontakta Hillevi på Djurhuset. Fler djur hittar man på Spångas hemsida.