Chippat på Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Den här veckan har vi ND2 hos oss. De har varit väldigt duktiga - jättekul. Trots kylan och snön och de hållit humöret på topp.

Dessutom har vi en praktikant från årskurs 8, killen här på bilden. Det är mycket ovanligt att vi tar emot högstadieelever - det finns normalt inte utrymme för detta i vårt späckade schema. Men med det fina samarbetet vi nu har med Hästa gård i Akalla, varifrån vi numera köper all hö och halm, så gjordes detta undantag. En duktig elev, som håller jämna steg med gymnasietvåorna.

Idag är det en veterinärtorsdag, och efter lunch blir det bara mindre saker gjorda, i väntan på Gunnel Andersson. Här solas vår snappersköldpadda. Han är utbrytarkung nummer 1 och därför säkras lådan med fågelrumsgaller. Vår snapper har börjat gå på de andra, mindre vattensköldpaddorna i Sköldpaddsbassängen och kommer därför att flytta till Furuvik.

Nästan alla papegojpar har nu fått holkar insatta - vi väntar bara på en jättestor till arorna också. Här är det goffinkakaduorna Tuffa och Viktor som kikar fram. Alla som har fått en holk har redan varit inne och inspekterat den. Mer bilder om detta kommer en annan vecka, bland annat på vasapapegojorna, där honan alltid tappar fjädrarna på hjässan i häckningsfasen och den nakna skallen ändrar färg till djupgul...

Varför ska man sitta på stolar, när det finns klippor i klassrummet? ;o)

Sittmöjligheterna är inte så många utanför undervisningssalarna. På nedervåningen finns en del, men inte häruppe utanför terrarierummet och fågelrummet. Den hårda betongtrappan får duga i väntan på Gunnel-besöket... och även när hon är här. Alla elever får inte plats samtidigt.

En av våra rödörade teckensköldpaddor, Efva, har fått röta på sin buksköld och befinner sig under behandling. Här konstaterar Gunnel att ser mycket bättre ut, men behandlingen ska fortsätta tills allt är utläkt. En timme om dagen torrläggs Efva, röt-området lokalbehandlas och var tredje dag får hon antibiotika.

Stäppvaranen Elza har fått flytta till ett eget hägn under en tid. Hon har troligen många ägg i sig och behöver lugn och ro, för att kunna lägga dem.

Vår högstadiepraktikant lassar fram en av kungsboaormarna till Gunnel. På ormarna var det bara vanlig rutinkontroll. Till höger ses mjölksnoken Snoddas som väntar på sin tur.

Nere i Ladugården blev det chipmärkning av chinchillor och iller. Illern har ett segt, segt skinn och var svår att komma igenom med den grova chipmärkningskanylen. Ingen bild på det, för det var jag själv som höll honom. Chinchillorna, däremot, var inga problem alls.

Marsvinet Lusan har gått ner i vikt och prognosen är inte lysande. Hon är ganska gammal, den lilla före detta ledaren av marsvinsflocken, och jag blev ledsen...

Fast vi kommer så småningom att få nya ungar: de två hanarna har satts ihop med honor. En ren rex-kull kommer det att bli och två blandraser (eller pälsvarianter, som det egentligen är frågan om när det gäller marsvin).

Slutligen en bild på en pösig korallfingergroda. De är svåra att få syn på i bladverket, så jag blev glad när en elev hämtade mig när han fått syn på den. Vi har fyra stycken av denna grodart, men de är riktiga trollkarlar i konsten att gömma sig.

Nysigt, mysigt och nostagiskt på Spånga

Alla, nästan, går runt och är förkylda på ett eller annat sätt nu. Februari är en sådan månad, en nysningarnas transportsträcka till våren. Man skulle helst vilja bädda ner sig mjukt och varmt så som Tisslan och de andra två katterna Nilen och Kalle är experter på. Här har vår silverkatt hittat den för stunden tomma äppelkorgen. Mjukt och skönt och ändå är hon i händelsernas centrum. Andra favoritplatser är under värmelamporna som finns på flera ställen, bland annat över taggmössens terrarium. Värpredena är också platser där det rätt vad det är sticker ut en yrvaket kattansikte...

Varmt är det visserligen hos daggeckon i terrarierummet, men så värst bekvämt ser det inte ut att vara!

Skäggagamen Torsten är inte det minsta förkyld, däremot lite upprörd. Det syns på hans kolsvarta hals. Orsaken är att han just nu intensivt uppvaktar sina två honor. Huden under hakan mörknar, han knycker häftigt med huvudet upp och ner och visar på alla sätt att han är störst och vackrast av alla skäggagamer.

Den här pilgiftsgrodan ser lite arg ut där han sitter i en låda med "syrsbebisar", som vi säger. Småsyrsorna är dagens matalternativ till bananflugor.

Vi har bönsyrsor igen. Först var de två härinne, men de försökte äta upp varandra... så den ena av dem flyttades till Sydamerikaakvariet. Den här ser man lätt, den i Sydamerika är svårare att hitta eftersom hibiscusen som frodas där överensstämmer väldigt väl i färg och form med syrsan själv. Bönsyrsor är mycket rovlystna och maten består av bland annat svarta syrsor, nästan lika stora som dem själva. I taket hänger bönsyrsekokonger. När en sån öppnas kommer det ut hundratals små nya bönsyrsor.

**********************************************************************

Dags för en liten återblick igen från tiden före Djurhusbloggen. Denna episod är från 2006.

Ett rörande ögonblick. Det är nog det bästa jag fått se under tiden på Spånga. Den här nya ettan, Ted, känner albakakaduan Selma mycket väl. I flera år, innan hon kom till Spånga, bodde hon på Arken Zoo i Borås, där Ted jobbade. Hon var en vänlig, tillgänglig fågel som hela dagarna satt lös i affären och alla som ville kunde gå fram och prata med henne. En kort period innan Spånga tillbringade hon på ett annat ställe och råkade där ut för något som har fått henne att bli aggressiv mot killar/män. Även på Spånga har det inte gått att ha henne ihop med killarna i elevgrupperna - obönhörligt har hon satt näbben i varenda en, om än (oftast!) inte så förfärligt hårt.

Men Ted var ju från tiden innan och det kommer hon också ihåg! Hon kände definitivt igen honom och lyssnade på hans röst och lydde hans kommandon. Det är inte första gången Selma krupit in under hans tröja.

"Tittut! Här kommer jag!"

Glatt gurglande har Selma krupit genom tunneln.

Att de är vänner de här två, är inte att ta miste på. "Mamma" eller "Nanna" har vi trott att Selma säger. Ted menar att hon säger "lalla" och hon att det kommer genom att hon härmat ett barn som sjungit just "lallaala". Nå det spelar ju mindre roll vad hon säger - hon är så rolig när hon håller på.

Ted visslar och Selma dansar. Ett mycket fin stund och en upplevelse att få bevittna. Inte minst hur Selma visade att en kakadua inte glömmer bort den hon känt som sin vän en gång.

Selma har numera flyttat och fått en albakakaduapartner, men hon är en fågel man aldrig glömmer och särskilt inte scenen ovan.

Så. Datorhaveriet bemästrat.

En hel del av bilderna försvann dock, eftersom "datordöden" inträffade under överföringen. Dessa hann dock fastna.

Våra kungsboaormar ligger ofta ihopringlade, men ibland ser man deras enorma styrka, när de kan resa sig rakt upp som här. Lite på hugget är de - det är dags för mat snart.

Vår iller Timon kan också vara rätt ormlik ibland, illern har en makalöst vig kroppsbyggnad. Han kräver mycket aktivering under sin vakna tid och det får han. Strax ska han få leta katt-torrfoder i grisen Gorms nattbås - jättekul, tycker han.

Det är lätt att glädja med lite: detta sönderhackade äpple ligger inne hos vår öländska dvärghönor. Som de var misstänksamma först, men när EN vågade, vågade efterhand de andra också att hacka!

Vi fick tio pinfärska spitekycklingar i torsdags! "Spite" betyder fläckig och är ett annat namn på just öländsk dvärghöna. Den ömma modern heter Rosa-Lisa och detta är hennes första kull.

Leguanariet har ju blivit dubbelt så stort, och leguanerna har numera sina matskålar utplacerade lite här och var. Här är honan i full färd med att sätta i sig av maten. Eftersom allt är en aning rörigt just nu, pga ombyggnad, var det bara lilla kameran som fanns till hands och den lyckades inte riktigt... men OJ, vad hon svängde med maten!

Hanen stirrar avundsjukt innán han ger sig i kast med en annan skål.

På marken - bottenvåningen - får Gandalf, vår gulfotade skogssköldpadda, möta Greta, damen i hans drömmar...

Leguanariet finns i Fågelrummet och här ser ni våra goffinkakaduor Tuffa och Victor. De och alla andra tränas just nu att självmant gå in i transportbur. Ett sätt att minimera stress vid veterinärbesök mm. Just dessa två har lärt sig detta väldigt fort.

Vi har också en ny medarbetare, Joakim, som just nu är stationerad i Fågelavdelningen. Han är en "som dansar med vargar" och "talar med hästar" - han har en enastående förmåga att läsa djur.

Tack, Spånga Gymnasiums ledning, för att vi nu fått behålla honom på heltid!

Under ytan på Spånga

Bilderna är klickbara. Använd backpil för att återgå till bloggen. Respektera copyright!

Vecka 3 på Spånga har varit en vecka utan praktikelever i de olika avdelningarna. Ombyggnationerna fortgår och det är just nu lite bökigt här och var.

Men med lite extra skyddsmundering går det rätt bra i alla fall! ;o)

Som alltid har vi elever ändå som gärna hjälper till med alla olika göromål. Det tackar vi för! Det är dessutom något de själva har den allra största nytta av: de snappar upp en massa bonuskunskap, bidrar med sina egna färdigheter och så småningom blir de våra förlängda tentakler efter avslutad utbildning. Genom dem utökas kontaktnätet och utbytet av erfarenheter, till godo för alla.

Titeln syftade dock inte på det, utan på den lilla undervattenkamerans första trevande plask...
Mata mata blev besviken, rörelser nere i vattnet brukar annars oftast betyda mat!

Maskgroddjurens ryggrad syns oftast inte så bra genom akvarieglaset. Men i vattnet framträder den.

Kameran är ny och kräver lite mer övning innan det blir något. Scalaren här var mycket misstänksam men kikar ändå nyfiket fram.

Dagen därpå provas kameran i Victoriabassängen och de vackra påfågelciklidernas färgprakt kommer till sin rätt utan störande kalkprickar i glaset.

De var inte det minsta skygga utan var helt övertygade om att mina fingrar var någon ny slags mat och de biter ganska hårt!

En bild som visar hur fantastisk vår Victoriabassäng faktiskt är: genom glaset därnere syns Attenborough-salen, häruppe i Victoriasalen finns själva överdelen med den vackra växtligheten högt upp i tak och tvärs över ligger grannsalen Linné varifrån man också kan njuta av akvariet genom den enorma glasrutan. 23 000 liter stort är akvariet, inget man kan ha hemma i vardagsrummet precis...

Fiskarna simmar lugnt men vi som jobbar på Spånga har haft en intensiv vecka. Mycket planeras inför kommade kurser, djuren ska ha sitt, där detaljer som att den stora skogssköldpaddan Gandalf varje förmiddag får trava fritt i Fågelrummet (där hans viste leguanariet är beläget) och därigenom få utlopp för sin frustration att för ögonblicket vara separerad från sin två damer Greta och Gregoria, stäppvaranhonan Elza, som vi tidigare berättat om här, pysslas om extra och grisarna Mallan och Miniknorr fördes samman igen på neutral mark efter att Mallan varit lite hängig och vistats inne i Ladan. Mötet ledde ändå till slagsmål, när båda ville befästa sin rangställning... och aldrig är väl våra minigrisar så lika sina släktingar vildsvinen när de reser raggen, visar gaddarna och vrålar!

Två nya sköldpaddor har kläckts, denna gången av arten svartsköldpadda (Melanochelys trijuga therminalis) och de kan, precis som de fem små pelomedusorna, ses i Fågelrummet, lagom till:

ÖPPET HUS som äger rum på tisdag kväll, den 26 januari, klockan 17.30 - 20.00.

Frostig inledning på 2010

Så här kallt har vi inte haft under så lång tid på väldigt länge. Det har gjort det dagliga jobbet utomhus oändigt mycket besvärligare. Alla vattenbaljor måste hackas loss, tömmas och fyllas med rent vatten flera gånger om dagen, frusna lås måste tinas upp och smörjas, det är besvärligt att ta sig fram med skottkärra i hagarna och så är det allmänt halt och huttrigt!

Men allt är inte svartvitt! Guldfasanen strålar i sina starka färger. Fast han längtar nog hem till Kina just nu...

Personalrummen har renoverats under julen och nu börjar det bli klart.

Här är djurinstruktörernas kontor. I stället för linoleummatta har vi nu klinkers. Det blir fint!

Vårt tillfälliga viste är nere i Kliniken och där går det knappt att ta sig fram längre. Därför får vi göra i ordning foderköket till veterinärbesöket som är på gång. Eleverna sitter och väntar. Det är deras sista dag hos oss och eftersom det var jullov mitt i deras praktik, får de vara med om två stycken veterinärdagar. På gott och ont - det är roligt när Gunnel Andersson kommer och finns alltid nytt att lära, men det är också mycket väntan och den tiden hade vi gärna haft för genomgångar om de djur de just jobbar med.

Det har varit så kallt att nymfkakaduorna - infravärmen till trots - har fått flytta in i Ladan. Vi börjar därnere och Gunnel går igenom dem.

Men det var också det enda därnere för denna gång. Tillbaka in i värmen och den tillfälliga "kliniken". Scheltopusiken Conrad (en kopparödleart som finns i medelhavstrakterna) får emellanåt besvär med sand i sina öron. Hon (jo, då, det är en hon, trots namnet!) var inte så villig att låta sig undersökas idag.

Med luppglasögonen går det lättare med pillgörat som kommer.

En smal sticka att rensa med.

Det ena örat var helt ok, men det andra var svullet och eländigt. Men det brukar gå att komma till rätta med.

Till sin hjälp hade Gunnel idag en veterinär från Sydamerika, tror det var Argentina. Cezar (reservation för hur han stavar sitt namn) håller just på att skaffa svensk veterinärlegitimation och kommer att bli klar framåt sommaren. Här undersöker de Elza, vår stäppvaranhona, som fortfarande är hängig, men på bättringsvägen. Hennes största problem är att hon är på tok för tjock och detta trots att hon äter mycket mindre än de andra två stäppvaranerna.

Lite gymnastik skadar inte! ;o)

Slutligen en koll på skäggagamhanen Torsten. Han har en ömmande fot, men det såg inte farligt ut alls. Undersökningen blev utan anmärkning förutom att hans tänder börjar bli rejält belagda med tandsten. Många reptiler byter tänder ofta, men inte skäggagamer. Eftersom de ändå blir runt 20 år, så hinner tandstenen i värsta fall ställa till stora problem. Så, då får vi väl börja borsta deras tänder, då!

Tack NP2B för tiden hos oss och fortsätt vara här jämt! Nu är vi utan elever två veckor och sedan är det dags att välkomna ND1.