Den här underbara nunan tillhör vår mjukskalssköldpadda. Hon är bra mycket större än hannen, som var med här i bloggen för några veckor sedan. Underbart fulsöt är hon! Hannen flyttade förresten till ett annat tropikhus förra veckan, tillsammans med den stora gulfotade skogssköldpaddan Gandalf. Den senare hade, förutom att förhoppningsvis bidragit till att Gretas och Gregorias ägg blivit befruktade, gjort ett storartat jobb med att riva ner allt i sitt regnskogsterrarium...
Onsdag är köttmatardag. Somliga av våra sköldpaddsarter äter bara kött, och då får de detta ett par gånger i veckan. Andra är till stor del växtätare, med inslag av kött i dieten. Varje sköldpadda får sin uppvägda mängd och det är lite pyssel med allas skålar.
I sköldpaddsbassängen finns 12 stycken att fiska upp i lådor. För att få fram alla måste man gå in i det stora aquaterrariet från baksidan och leta i alla skrymslen. När de sen ligger i sina lådor passar vi på att sola dem också. Under tio minuter sitter de under en kvartslampa och får i sig välbehövlig mängd UV-ljus. Av solljuset bildar kroppen D3-vitamin som i sin tur gör att kalket i maten kan tas upp ordentligt.
Snappern brukar vilja förse sig med mer kött än han ska ha, så även han hamnar i en låda under matningen. Han är stor och inte den snällaste av våra sköldpaddor. Han gjorde ett riktigt utfall under fotograferandet och Annies min var obetalbar. Tyvärr förbjöd hon mig att lägga upp den skojiga bilden!
Det här huvudskelettet av en leopardmal fann vi när sköldpaddorna fiskades upp.
Kajmanerna luras undan med lite mat när infångandet av sköldpaddorna pågår. 
Så till något helt annat. Till midsommar ska korpungarna flytta upp till Järvzoo för att där omskolas till frihet, så som sker varje år. Innan de åker avmaskas hela korpfamiljen mot gapmask. Det är en otrevlig parasit som lägger ägg i krävan vilka sen hostas upp, sväljs ner i magsäcken och sedan tas upp i blodet genom tarmväggen. De vuxna maskarna lever i luftvägarna och är mycket irriterande för värddjuret. Med avmaskning två gånger per år får vi bort parasiterna.
Fem dagar i rad fångas korparna in och sondas. Sonden förs in till krävan, för att vi ska vara säkra på att ingen av korparna spottar ut medicinen när vi vänder ryggen till.
Avslutningsvis sprutar vi igenom sonden med lite vanligt vatten. Mängden medicin är så liten, att för mycket annars skulle sitta kvar i röret.
Så med detta säger vi "hej till publiken!" för denna gång och önskar alla korpungarna lycka till!
