De är inte stora, som långa daggmaskar, bara, och riktigt fina och klara i färgerna.
Under några få veckor kan man lätt se skillnaden på hanar och honor genom att försiktigt rulla tummen över kloaken. Är det en hane, poppar hemipenisen fram som två uddar. Här är en hona och den bilden är med för att man ska få en storleksuppfattning av ormungarna.
Här, däremot har vi en hane.
Tja, nu var vi häruppe i barnkammaren, så en bild på lilla anolisungen kan också få hänga på. Han/hon har en bit kvar att växa till full storlek på ca 15 cm.
Apropå barnkammare, så hade ju ällingarna en sådan också. Men nu är de utsläppta i den stora friflygningsvoljären och simmar helt orädda omkring i dammen. Här är det myskanden Elvira med sin skock.
Ser ni de två små ällingarna, en brungul och en gräsandsälling? De är framkläckta i vår kläckare, men adopterades av de andra ankmammorna i barnkammaren. Mesta morsan blev faktiskt myskanden Elvira, trots att henns ällingar var så mycket större. Den brungula, Jocke, försvann mystiskt, men den andra, Tobbe klarade sig och ser rätt rolig ut ihop med sina så mycket större "syskon".
Och bara för att, så en liten avslutningsbild på något annat mycket litet... en dvärgvaktelkyckling som kläckts.