DJURHUSBLOGGEN: Sommarlov på Raggarön

Äntligen blev det dags att åka upp med fåren till Raggarön. Vi jobbade på med morgonrutinerna på Spånga och kom iväg vid niotiden. Det är 15 mil dit ut, varav en hel del sträcka på smala, slingriga roslagsvägar. Över tre timmar tog färden...

Malin sitter uppflugen på en upp- och nervänd båt. I fårens glupska ögon är hennes mobil en skiva knäckebröd!

Det är en stor flock i år, tolv tackor och tolv lamm. Flasklammen tappade bort de andra ett tag - deras flockkänsla är större med människor och lite oroliga blev vi då för att det kanske inte skulle fungera med just dem. Obefogad oro, dock. Jenny, som har dem därute hos sig på ön, rapporterar om idyll. Fia och Torkel håller sig helt med de andra fåren och samtliga är formidabla gräsklippare - de vräker i sig av det goda betet. Särskilt uppskattat är gräset nere vid havskanten, det smakar lite salt pga av det bräckta vattnet.

Här har de hittat vägen ut till en slät liten klippklack utanför vassruggen. För tackorna är ju allt välbekant, det är lammen som är euforiska över allt det nya, stora och underbara.

Det var svårt att få flasklammet Fia att lyfta upp huvudet - hon blev alldeles stirrig av all mat, mat, mera mat! Det var en vacker dag därute, men lite blåsig också, vilket syns på Fias päls.

Mot väggen på den här boden brukar fåren köra race på kvällarna när det blivit svalare - så också denna sommar, rapporterade Jenny. I full karriär springer de emot väggen, kastar upp benen och tar avstamp där och rusar tillbaka. Om och om igen!

Hej, då Gambrinia och Gizmo och alla andra fåren och lammen - ha det det bästa sommarlov som tänkas kan!

Vi får hoppas att Gizmo inte tar efter sin mamma - förra året, när hon var lamm, var det hon som var maffialedare och ledde ut flocken på äventyr över hela Raggarö några gånger. Nu har hon lugnat ner sig, så vi får väl se!

På Spånga fångades glasögonkajmanerna in. De måste flytta eftersom de vuxit sig för stora för bassängen de bor i. Effektivt teamwork med snara, håv och snabbhet gjorde fångsten förvånansvärt enkel. Bilderna är tagna med mobil av Anna, en av sommarjobbarna.

Vi passade på att kolla kön. Här har vi en hane. Redan utifrån syns hemipenisarna bulla fram. Den andra kajmanen visade sig vara en tjej.

En kajman har oerhörd kraft i sina käkar, men bara till att slå ihop dem, inte att öppna. Så det räckte gott att linda ett mjukt lager wetrap (sådan plastig linda, som liksom hakar i sig själv) runt käken och fästa med en remsa silvertejp. Sedan for de två kajmanerna iväg till Norrtälje, där de ska tillbringa sommaren i en specialbyggd anläggning. I höst flyttar de in i Hagaparken.

Igår, torsdag, åkte nästan hela gruppen iväg med korpungarna till Eva Kirkegaard på Viltjouren, som i år ska slussa ut dem. På bilden ovanför syns hon vid ett av Spångas Djurexpon. Hon är med nästan varje gång och berättar om sin viktiga verksamhet. Ytterst få människor är så engagerade som hon när det gäller att hjälpa skadat vilt. Hennes viktigaste uppgift är att rehabilitera arter som starkt gått ner i antal, som t ex vissa ugglearter.