Så var det dags för den årliga djurparksresan. Tre sådana blir det för eleverna på Np-programmet, en för varje årskurs. Förra året var vi i Borås och denna gång ställdes kosan till Parken Zoo i Eskilstuna.
Sådan här tur hade vi med vädret! Hela förmiddagen hällregnade det men när man blivit genomblöt och inte kan bli mer dränkt, tja... då gör det inte så mycket längre. Dock var det ju inte precis kameraväder heller, tyvärr.* * *
Vi hälsades välkomna av djurparkschefen Helena Olsson. Hon berättade om syftet och målsättningarna just för Parken Zoo - den lilla djurparken som inte kan expandera i storlek eftersom den ligger inne i Eskilstuna. I stället har man inriktat sig på svårt utrotningshotade djurarter och med det visa och lära besökarna att ingen kan göra allt men alla kan göra något för att hjälpa till att rädda miljöer och djurarter. Utöver allt arbete med bevarande av hotade djurarter, lägger man ner mycket tid på berikning och stimulans för djurparksdjuren, något som vi fick se många exempel på under dagen.
Vi hälsades välkomna av djurparkschefen Helena Olsson. Hon berättade om syftet och målsättningarna just för Parken Zoo - den lilla djurparken som inte kan expandera i storlek eftersom den ligger inne i Eskilstuna. I stället har man inriktat sig på svårt utrotningshotade djurarter och med det visa och lära besökarna att ingen kan göra allt men alla kan göra något för att hjälpa till att rädda miljöer och djurarter. Utöver allt arbete med bevarande av hotade djurarter, lägger man ner mycket tid på berikning och stimulans för djurparksdjuren, något som vi fick se många exempel på under dagen.
Anna Åkerholm (till vänster) arbetar sedan många år som djurvårdare på Parken Zoo. Hon har även varit hos oss på Spånga under närmare ett år. Hon offrade sin lediga dag och lät PRIV-eleverna besöka de gigantiska galapagos-sköldpaddorna. I små grupper om fem personer fick vi gå in till dem. Natten har de tillbringat inne i hyddan - nätterna börjar bli kalla nu. De är så stora, och ändå är de långt ifrån färdigväxta, berättade Anna. De är inte särskilt aggressiva, men på grund av storleken måste man ändå vara försiktig - utan vidare kan de knipsa av ett finger.
Ett foto i förbifarten: detta är en mushjort! Inte större än en liten katt - men se på de nätta klövarna! Den är en nattaktiv idisslare från sydostasien och är starkt hotad genom att dess miljö förstörs.
En trädleopard låg där en trädleopard ska. Denna märkliga leopard är en slags blandning av de stora och de små kattdjuren. Den hör hemma i Borneo och på Sumatra och jagar ofta genom att låta sig falla ner på bytesdjuren från en trädgren och kan därmed klara av att döda större byten än den skulle kunna genom att jaga ifatt dem. Trädleoparden har större huggtänder (för sin storlek) och större gap än alla andra kattdjur. Den tar även fisk.
Vidhandad gibbon. De och släktingarna vitkindad gibbon får sina naturliga miljöer allt mer begränsade. En stor orsak till detta är palmoljetillverkningen. Genom att anlägga enorma plantager av oljepalmer skövlas regnskogen i en hisnande takt. Man förbereder dessutom planteringarna genom att bränna marken, vilket har skapat katastrofala, otyglade bränder i en miljö som sällan drabbas av sådana på naturlig väg. Palmerna odlas också med stora mängder gift. Efterfrågan på palmolja ökar för varje dag och det är här man kan hjälpa till. Ofta, ofta, när det står vegetabiliskt fett på matförpackningarna, rör det sig om palmolja. En så vanlig produkt som cornflakes innehåller palmolja. Bra alternativ är rapsolja och solrosolja. På 30 år har gibbonaporna minskat med 80 procent.
Dvärgflodhästarna är inte större än grisar men precis som sina större släktingar är de rätt ilskna av sig. I det vilda tillbringar de dagarna i vatten och går upp för att beta på nätterna.
Från det lilla till det stora: 3 meter långa komodovaraner. Honan här uppvaktas så intensivt att det trafikdödade rådjuret en bit bort - maten - helt saknar intresse. Förutom att "bytesdjuren" inte delas, det får varanerna sköta själva, så får de ofta jaga efter dem också, man drar runt bytet för att så långt som möjligt efterlikna deras naturliga jagande. Komodovaraner är nog mest kända för sin saliv - ett bett orsakar svåra infektioner och ofta blodförgiftning. Intressant är också att de är mycket läraktiga och svarar bra på t ex klickerträning! Det finns endast runt 3000 komodovaraner kvar och området kring Komodoöarna skyddas intensivt mot tjuvjakt.
Drillen är akut utrotningshotad (mer än schimpanser och gorillor!) pga regnskogsskövling i Afrika och tjuvjakt. Den jagas mycket för köttets skull som anses mycket gott. Den är släkt med babianer och mandriller. Här visar hanen - som kan bli upp till 3 gånger större än honan - upp sina imponerande huggtänder. Den spektakulära bakdelen med sina rosa och blå färger väcker uppseende.
Fridsammare är kapybaran här. Detta är världens största gnagare, stor som en tjock gris och den är släkt med marsvinet, som också det kommer från Sydamerika. Här på Parken Zoo finns en flock på flera djur.
De vackra flamingosarna väcker alltid uppmärksamhet, där de går fritt.
Lagom till lunchen började regnet att avta. Vi fick väldigt god mat med fint dukade bord - tack!
Efter lunchen fick vi vara med och se när jättemyrsloken lockades fram. Den kommer från Sydamerika och är hotad pga av att dess födosöksområden minskar i takt med att jordbruket växer. Dessutom är den mycket långsam och blir därmed ett lätt offter för skogsbränder. Myrsloken med sin långa nos, kan endast öppna munnen en cm! Ur denna mun kan den 60 cm långa tungan snabbt arbeta sig igenom sönderrivna myrstackar. Djurvårdaren här har lite flytande honung som myrsloken fått korn på.
Under tiden passar en tapir på att försöka gå in i myrslokens hus.
På framtassarna har myrsloken tre långa, vassa klor som den använder för att gräva fram ätbart med. Detta gör den också mycket farlig - den kan riva ihjäl en människa och har också stor "kramstyrka". Men, som sagt är den långsam, så de som arbetar med detta djur, vet ju hur de ska agera.
Surikaterna är underbara djur! Här har alla i flocken uppmärksammat ett flygplan. De är nog ganska vana - alla tittar spänt, men ingen flyr. Normalt sett är det en eller ett par surikater som vaktar åt resten av familjen utifrån en högt belägen utsiktspunkt. Så fort han uppmärksammar någon fara, kan de andra söka skydd.
Det fanns ungar, och de hade mest roligt hela tiden!
Här har vi en flock rödbukade lemurer. De finns bara på Madagaskar och är utrotningshotade som alla lemurer, pga skogskövlingen. Skillnad mellan hane och hona är bland annat de vita partierna under ögonen hos hanen. Notera ders lilla unge på ryggen av mamma. Den satt knappt still en sekund utan klängde runt i full fart på grenarna och då med god hjälp av sin långa svans som nästan fungerar som en hand. 
Ett par gånger behagade den hålla sig stilla...Sedan hände det sig som så att dagen slutade som den började... med hällregn.
* * *
Parken Zoo har många djur, alla i sina "världsdelar" och överallt med god information. Denna gång blev det dock lite som det blev med bilder, just pga av vädret. Vi fick t ex följa med en guide till olika djurungar där en av de intressantaste var den lilla ungen hos sumatratigern. Modern är 13 år, en mycket hög ålder för en tiger och hon har aldrig tidigare fått ungar. Men så kom hon till Eskilstuna och vips blev hon dräktig. Det talar också för att miljön är stimulerande. Sandkatterna hade också ungar där föräldrarna hämtade byten och gav dem - inga matskålar här inte. I förbifarten såg vi hur en djurvårdare svängde med ett fiskespö in över pallaskatternas hägn - i änden av linan fanns mat - allt för att stimulera den naturliga jakten.
Även om ytorna är mindre på Parken Zoo än på t ex Borås djurpark, tog en hel dags gående och stående på krafterna. Regndränkta och trötta elever borde väl vara sura elever? Inte då! Så här bra humör hade de flesta efter den långa, intressanta dagen!* * *
Stort tack till personalen på Parken Zoo.
