Nu börjas det igen på Spånga!

Välkomna tillbaka alla elever och alldeles särskilt välkomna ni nya ettor! Det ska bli så roligt att lära känna er, lära ut till er och, inte minst, lära av er.

I tisdags hämtade vi hem våra roslagsfår från sommarbetet ute på Raggarön, fårens födelseplats och hela denna lantras räddningsställe. Det är härute på Raggarön de allra sista roslagsfåren upptäcktes och bevarades. De från början endast ca 50 djuren har nu blivit flera hundra och återfinns över hela landet. Vi är stolta över att just våra får kommer direkt från ursprungsgården!

Ah, även på Spånga finns bete! Fåren såg välmående och nöjda ut efter sin underbara sommar. Extra krydda på sommarlovet hade vinterlammet Gambrinia ordnat: två gånger hade hon lockat med sig hela gruppen ut på egna äventyr i Raggaröns härliga natur. Så företagsamma har de inte varit tidigare - de har redan den mest underbara hage som någonsin kan tänkas, med stor skogsäng, ren skog och härlig strandäng. Men Gambrinia har varit udda från födseln, alltid ivrig att upptäcka nytt. Så... självklart hoppade hon över stängslet och fick så klart också med sig alla andra.

Rospiggarna är trevligt folk och de engagerade sig snällt i uppsamlandet av olydiga spångabräkare. En ladugård i närheten blev gott nattaviste och snart var de åter på plats där de skulle vara. En repris på rymningen blev det, men sedan har sommaren varit just så lugn och skön därute som den alltid är.

Hemma på Spånga var inte bara gräset gott. Träden måste beskäras, naturligtvis. Tekla sträcker sig så högt hon kan. När fåren kommer tillbaka måste en del göras. Dels måste vi samla in träckprov, så att eventuella parasiter kan behandlas, dels måste klövarna verkas och så till syvende och sist: en massa dokument måste fyllas i och skickas iväg. Transport från A till B kräver sitt papper, vistelseort under sommaren och vinterställe måste bekräftas osv.

Långt ifrån fårvärldens problem: två majsormsungar har kläckts! De är smala som daggmaskar, men ganska långa. Rätt arga också. Det måste man nog vara för att födas som så liten till en sån stor och främmande värld. De äter med god aptit båda två. Den ena har väldigt tydliga och klara färger, den andra är lite mörkare. Roligt!

Sommaren har gett mer på bonusfronten: äntligen har vi en ny faverolletupp! Han är mycket vacker och självmedveten och de två hönorna verkar faktiskt ganska nöjda!

Sommar på Spånga

Eleverna har sommarlov och semester har även vi djurvårdsinstruktörer. Fast inte alla samtidigt, förstås. Och djuren måste ha sitt varje dag, lov eller inte. Under sommaren jobbar därför extrapersonal, oftast tidigare elever. De kan sitt Spånga!

Saker och ting händer även under elevfria dagar. Här har en del av våra nya fiskar till den stora Victoriabassängen kommit. I hinkarna finns 500 små nättetror som väntar på att flytta in.

Först måste det ske en temperaturutjämning, så de får ligga i sina påsar i hinkar med vatten som långsamt fylls på med "Victoriavatten".

När det är dags att flytta över dem, förs de varsamt över i en håv, så att det vattnet de kommit i inte ska blandas med bassängens vatten - detta för att undvika eventuell smitta.

Hoppsan! De nyfikna små tetrorna tar sig ända ner till bottnen och märker inte stingrockan som ligger på lur. Några stycken hinner rockan sätta i sig, innan de upptäcker faran.

Så här ser stingrockan ut underifrån - som en glad måne! Den största av våra två brukar ta sig uppför glaset så här, och sedan halka ner som en pannkaka. Det ser roligt ut!

Påfågelcikliderna var också nyfikna på de små nykomlingarna, men lät dem vara i fred.

Majsormen Tequila kikar in i kameran. Nu är något på gång igen...

Kungsboan här är vår största orm just nu, när vår gamla tigerpyton flyttat till Furuvik.

Mjölksnoken är väldigt mycket mindre - en vänlig kelgrisorm.

Vår nya tigerpyton växer och växer. Slutstorleken på en tigerpyton kan vara upp till fem, sex meter. Dit har vår pyton rätt många centimetrar kvar! Den här är inte lika snäll som våra majsormar och mjölksnok. Därför hanteras den bäst med hjälp av en ormkrok.

Så till skälet för ormexposén: Var tredje månad behandlas de förebyggande mot kvalster.

Sprutan ges under huden, på ormens övre tredjedel.

Korpungarna åkte iväg till Järvzoo i veckan. Rätt missnöjda över transportburarna var de...

Soliga och varma sommardagar kommer landsköldpaddorna ut i sin beteshage. Den till höger om vattenfatet heter Astrid. Hon är runt 70 år gammal. I sin sköld har hon borrade hål. Förr visste man inte bättre, utan tyckte att det var en bra idé att fästa en kedja direkt i skölden, och sedan ha sköldpaddan fastbunden i trädgården. Att det ungefär är lika trevligt som att borra rakt in i ryggraden, var det ingen som begrep.

Här sitter vår kaninunge André och gråter. Eller... så tvättar han sig. :o) Han var ute på sommarlån, men så blev familjen allergisk och nu är han åter på Spånga. Han är en underbar kanin, som är väldigt social. Eftersom han inte längre kan vara tillsammans med mamma och systrar - könsmogen som han hunnit bli - så får han ofta vara med oss under morgonrutinerna i Ladan. Nyfiket skuttar han runt och undersöker allt.

Se så fin han är! Och är det någon som gärna vill låna hem honom under sommaren - hör av er!

Ölandsgässlingarna börjar bli stora. I höst flyttar de till en annan uppfödare. Ölandsgäss är eftertraktade och det brukar aldrig vara några problem att sälja dem.

Fast än så länge ser pappa Greven till att ingen kommer för nära!

Hej då, Gorm! Ha en riktigt skön sommar i dina beteshagar på Spånga och se till att bli riktigt bortskämd.
Hej då, Mallan. Det gäller även dig och Miniknorr. Vräk er i solskenet och njut!

Och till sist - hejdå Kalle och Tisslan (och Nilen, var du nu håller hus) och Tisslan, retas inte så med Kalle hela tiden!

Djurhusbloggen gör nu ett uppehåll några sommarveckor, men sen blir det FULL FART PÅ SPÅNGA igen! Trevlig sommar!

Sköldpaddigt på Spånga

Den här underbara nunan tillhör vår mjukskalssköldpadda. Hon är bra mycket större än hannen, som var med här i bloggen för några veckor sedan. Underbart fulsöt är hon! Hannen flyttade förresten till ett annat tropikhus förra veckan, tillsammans med den stora gulfotade skogssköldpaddan Gandalf. Den senare hade, förutom att förhoppningsvis bidragit till att Gretas och Gregorias ägg blivit befruktade, gjort ett storartat jobb med att riva ner allt i sitt regnskogsterrarium...

Onsdag är köttmatardag. Somliga av våra sköldpaddsarter äter bara kött, och då får de detta ett par gånger i veckan. Andra är till stor del växtätare, med inslag av kött i dieten. Varje sköldpadda får sin uppvägda mängd och det är lite pyssel med allas skålar.

I sköldpaddsbassängen finns 12 stycken att fiska upp i lådor. För att få fram alla måste man gå in i det stora aquaterrariet från baksidan och leta i alla skrymslen. När de sen ligger i sina lådor passar vi på att sola dem också. Under tio minuter sitter de under en kvartslampa och får i sig välbehövlig mängd UV-ljus. Av solljuset bildar kroppen D3-vitamin som i sin tur gör att kalket i maten kan tas upp ordentligt.

Snappern brukar vilja förse sig med mer kött än han ska ha, så även han hamnar i en låda under matningen. Han är stor och inte den snällaste av våra sköldpaddor. Han gjorde ett riktigt utfall under fotograferandet och Annies min var obetalbar. Tyvärr förbjöd hon mig att lägga upp den skojiga bilden!

Det här huvudskelettet av en leopardmal fann vi när sköldpaddorna fiskades upp.

Kajmanerna luras undan med lite mat när infångandet av sköldpaddorna pågår.

Så till något helt annat. Till midsommar ska korpungarna flytta upp till Järvzoo för att där omskolas till frihet, så som sker varje år. Innan de åker avmaskas hela korpfamiljen mot gapmask. Det är en otrevlig parasit som lägger ägg i krävan vilka sen hostas upp, sväljs ner i magsäcken och sedan tas upp i blodet genom tarmväggen. De vuxna maskarna lever i luftvägarna och är mycket irriterande för värddjuret. Med avmaskning två gånger per år får vi bort parasiterna.

Fem dagar i rad fångas korparna in och sondas. Sonden förs in till krävan, för att vi ska vara säkra på att ingen av korparna spottar ut medicinen när vi vänder ryggen till.

Avslutningsvis sprutar vi igenom sonden med lite vanligt vatten. Mängden medicin är så liten, att för mycket annars skulle sitta kvar i röret.

Så med detta säger vi "hej till publiken!" för denna gång och önskar alla korpungarna lycka till!

Studentexamen på Spånga!

Torsdagen den 29 maj 2008 var det dags för Spånga Gymnasiums studentexamen.

Tal, sång, spex, prisutdelning och en fantastisk trerätters middag föregick utspringet.

Kvart över två skulle de äntligen komma ut... och skolgården glödde av högsommarhetta och förväntansfulla släktingar.

Klass efter klass sprang nerför trappan och det var lögn att få se dem genom havet av skyltar...

Några ställde dock snällt upp så här istället. Sofia, Anna-Lotta och Signe.

Anna, precis efter utspringet - helt dignande av blommor.

Niclas fick jag upp på Energiplattformen för en bild - tack!

Den mest skyltförsedda var nog Nathalie. Flera storskyltar och ett helt gäng mindre (de rosa) som tillsammans bildade ett budskap.

Ida och Linnea poserar glatt i väntan på att det ska bli dags att ta sig upp på flaket.

Gizela, Carolina, Josefine och Anna är redan på plats.

Snart är hela flaket fullastat. Motorerna startar. Musiken dånar.

Kim, med sitt stora leende, alltid lika glad.

Spångas somrigaste studenter på väg. Åh, vad vi kommer att sakna er alla. Kom och hälsa på ofta - snälla - och LYCKA TILL MED ALLT!

Hårigt på Spånga

Snart kommer lite bilder från årets studentexamen. Tills dess en hårig parentes! Detta är vårt lunkaryamarsvin Scooby-Doo. I sommarvärmen är sån päls inte så särskilt skön!

Vilket så klart genast råddes bot på. :o)