Men ändå - varje vecka händer det massor! Det viktigaste denna vecka var nog att alla elever återkommit, både gamla tvåor, urgamla treor och pinfärska ettor! Där fick kameran faktiskt vila med flit, någon ro ska de väl ändå ha, även eleverna.
För oss djurvårdsinstruktörer blev det en turbulent vecka. Vi har varit vana nu - ända sedan skolavslutningen - att det varit ganska tomt på folk på skolan. Bara vi och djuren. Men oj, vilket omkast det blir varje gång det börjas på igen! Och vet ni, det är underbart! Det är så roligt att återse de gamla eleverna och så spännande att träffa alla nya ettor. Undrar vad var och en av ER har att bidra med till det nya Spångaåret?!
Under torsdagen har tvåor från naturvetarprogrammet ägnat nästan hela dagen till att guida runt nya naturvetare med djurvårdarinriktning. Små grupper har de haft och det har inneburit att de fått gå igenom allt ungefär 8 gånger på alla stationer och vad vi hörde i förbifarten så var tvåorna väldigt duktiga och ettorna entusiastiska (och kanske aningen blyga också!).
Alla naturbrukselever, från nya ettor till (urgamla ;o)) treor, har däremot haft helt annat för sig just denna torsdag, vecka 34. De har åkt iväg till Kolmården på studiebesök. Det är tradition varje kursstart med ett djurparksbesök och detta innebär att att eleverna får göra tre såna resor under sin utbildning och då på olika parker varje gång, naturligtvis. Detta sammanvägt med praktik i flera veckor på djurparker under utbildningens gång, ger alla en god erfarenhetsbas.
Men det var torsdagen, det. Mycket annat har också hänt: våra vackra chokladciklider i den stora Victoriabassängen har fått yngel! Jätteroligt, tycker vi, för det är inte länge de vistats där. Vi flyttade över dem i våras och uppenbarligen passade det fiskarna alldeles utmärkt!
Så ser en chokladciklid ut och mamma ciklid vaktar sina yngel noga. De, däremot, är så små att det inte fastnar alls i kameran, tyvärr.
Mer som hänt: våra blåpannade gulvingade amasoner har ju två ungar i sin holk och nu har de börjat kika fram i hålet på holken! (Jaja, fast inte när kameran kommer fram.... - så lite till får ni vänta!)... Fina ser de ut i alla fall.
Detta är ungar från från en tidigare kull.En riktigt rolig nyhet är att en av våra pärlhöns lagt sig att ruva! Det är inte det lättaste att få dem till detta - oftast sprätter de iväg sina ägg lite hur som helst och låter det vara bra med det, men äntligen har en av dem visat sina moderliga instinkter. Nu har har hönan två kycklingar hos sig - kanske och förhoppningsvis blir de fler - men vi går inte dit så ofta, inte mer än för att byta vatten och ge ny mat. För aj, vad ilsk hon blir. Och en pärlhöna klampar när hon är arg och en liten kyckling är verkligen just... liten.... Alltså ingen bild på henne och kycklingarna heller just nu. Fast så här ser en afrikansk hjälmpärlhöna ut:
De är väldigt roliga - extrema flockdjur som struttar runt som viktiga professorer. Ibland hakar de upp sig i sitt kacklande sammanhållandeläte och då önskar man att man kunde dra ut den där kontakten ur väggen!
Hjälmpärlhönsen härstammar alltså från Afrika och i flock är de fullt kapabla att fånga och nedlägga råttor till exempel. På huvudet har de en hård benkam, större på tuppar än på hönor. Goda att äta lär de också vara! Ja, hönsen, alltså. Inte kammarna!
Vad har vi gjort mer? Åh, ni skulle bara veta vad det ibland kan kosta på att vara djurvårdare! I fem-sexan, dvs den stora voljär där arorna och pionusarna bor, dit in har vi släpat ett helt träd! En stor lönn har med gemensamma Karl-Alfred-muskler tryckts igenom fullständigt omöjligt smala dörröppningar, krystats upp i horisontell position och slutligen fästs i kedjor från taket. Puh!
Med detta ( efter att samtliga innevoljärer fått nya grenar) så har fönstren öppnats och utevoljärerna blir nu valfri dagvistelse en tid framöver. Suck. Med detta inleds ju höstperioden, tyvärr, och signalerar att snart, snart är den underbara sommaren över. Fast... oj, vad kul fåglarna tyckte att det var att få komma in och kolla läget.
Sådan var veckan och månatligt veterinärbesök har vi haft dessutom. Terrarierummet gicks igenom och katten Nilens öga som sett lite illa ut kontrollerades. I det stora hela var allt i ypperlig kondition.
Nilen, som numera är äldsta katten och därmed Spångas Grand Old Lady. Kalle och Tisslan är bara fjösiga barnungar i jämförelse.
