Bland de nya djuren återfinns ett par av jamaicansk anolis. Väldigt fin är hannen här med sina taggar på ryggen. Än så länge bor han i vår karantän, men kommer snart att flytta upp till ödlelängan i terrarierummet.
Hans tilltänkta ser lite skabbig ut för tillfället, men det beror på att hon just ömsar skinn. Så fort en reptil växer, blir det gamla skinnet för litet och måste bytas ut.
Terrarierummet är ett populärt tillhåll för eleverna, och särskilt ormarna drar till sig intresset. En av de nya ettorna har åtagit sig uppgiften att göra vår tigerpyton mer tillgänglig. Varje dag plockar han fram ormen och sitter med den en stund. Störst risk att bli biten är när man vill ta ut ormen från dess trygga, välkända tillvaro och därför används ormkroken.
Han vet vad han håller på med, den här killen som hemma har egna kungsboaormar. Lugn som en filbunke och långsamma rörelser. Då går det bra.
Kroken har fullgjort sin uppgift och tigerpyton får slingra sig över armen. Kroppsvärmen upplever reptilen som mycket behaglig och var den aningen sur innan, så har det gått över nu.
Den är så vacker och klar i teckningen, vår ännu lilla tigerpyton, och med den här träningen kommer den också snart att vara tam som en lammunge.
Majsormarna, här honan, har aldrig visat några aggressiva tendenser. Hårt slingrar hon sig runt handleden på eleven här - en säregen känsla!
Den allra vänligaste av våra ormar är nog mjölksnoken. Han heter Snoddas och är otroligt len i skinnet.
Många tror att en orm känns kall och hal att hålla i och inget kan vara mer fel. Istället är ormen behagligt torr och den blir väldigt snart uppvärmd av ytan den slingrar på, vilket gör ormhantering till en härligt pirrande upplevelse.
Ladandjuren är också mysiga. Här har vi just en genomgång av marsvin och Coke får finna sig i att bli vänd och vriden på. Och... han kuttrar förtjust på marsvins sätt.Fler nya djur har kommit, men mer om det nästa vecka.
