Snö på Spånga

Vintern kom - även till Spånga. Helgjobbet i nysnö kändes ovant och allt blev så bakvänt bökigt, i alla fall under lördagen. På söndagen, däremot, var vi redan inkörda i den nya, vita världen. Kaninen Strecket här ovanför, har ett varmt och skönt uppvärmt hus att gå in i, men föredrar att sitta uppe på gömslet utanför och inspektera allt det vita.

Vad ska ett ankhus härbergera, om inte en anka. I det här fallet myskanden Elvira. Hennes ällingar har tagit steget längre och gonar sig under värmelampan, som finns härinne.

Det är så synd att dammen fryser till. Än så länge kan ett hål spettas upp, men snart är det en massa ersättningsbaljor som gäller.

Myskandsdraken Darwin har redan insett vinterns faktum och lägger beslag på ett av vattentrågen. Det är en myt att myskankor inte badar. Sommartid, när denna andart säljs i parti och minut som mördarsnigelfrossare, påstås detta ofta i annonserna. Faktum är att myskänder älskar att bada, precis som alla andra andfåglar.

Ölandsgässen är förnärmade, de tycker inte om att klafsa runt i allt det vita, utan putsar sig oupphörligen.

Gnistra travar tappert runt i snön och verkar inte bekymra sig nämnvärt.

Tova föredrar ett av fårhusen. Varmt, upphalmat och väldigt mysigt! Vi halmar också fönsternischerna mot badhuset, som är hagens ena gräns. Där tycker fåren om att ligga och idissla, samtidigt som de intresserat kikar på alla badande människor innanför de stora fönstren!

Nu så fick han komma till, vår galt Gorm! Mallan blev högbrunstig under helgen och Gorm behövde inte truga det minsta! Om 3 månader, 3 veckor och 3 dagar har vi nog våra kultingar!

Det blev inte fler bilder än de som togs under helgen. Anledningen ser ni härovanför. Måndagen och de efterföljande dagarna bjöd på snöoväder i norra Uppland (där Djurhusbloggen snickras ihop) och mängderna var så omåttliga, över en meter, att det blev omöjligt att ta sig till jobbet.

Tur i oturen var då att alla dessa snömassor inte hamnade just i Spånga! Ett långsamt mobilt bredband pga av utslagen telefoni gör också bloggen lite svårhanterlig, hoppas ni har överseende med detta. Ha nu en riktigt mysig och fin första advent!

Tomt var det här

Denna vecka uppdateras inte bloggen på grund av ledighet inför helgjobb.
Ha det bra i snön, så länge!

Tittut på Spånga

Hej! Tittar ut gör väl inte cuoran här precis, men den visar upp sin buksköld (plastron) så fint.
Alla sammanfogade bitar har sina namn. Uppifrån och ner har vi gular-, humeral-, pectoral-, abdominal-, femoral- och till sist anal-sköldarna. Den sista har kanske ett mindre fint namn! :o)
Fast det finurliga med just cuorasköldpaddan, är "gångjärnet" på mitten av bukskölden (mellan pectoral och abdominal). Där kan den vika upp bukkölden mot ryggskölden fram och bak och blir - när den dragit in huvud, svans och ben - helt onåbar. Då är det nästan lögn att undersöka den!

Vika ihop skölden kan inte dessa två. Den övre gömmer sig genom att dra in huvudet rakt bakåt in mellan sköldarna och kallas för halsgömmare (cryptodir), medan den undre sköldpaddan kallas för halsvändare (pleurodir), den viker undan huvudet åt sidan in mellan sköldarna istället. Ryggskölden heter carapax, kanterna marginalsköldar. Skölddelen uppe vid ryggraden kallas vertebral och den nedanför pleural och nu får det verkligen räcka med namn!

Här har vi däremot någon som tittar ut! Skäggagamerna är mycket nyfikna av sig och registrerar minsta rörelse. Piggarna runt huvudet är ordentligt vassa.

Pilgiftsgrodorna är inte vassa någonstans och för att bli riktigt giftiga måste de äta en viss sorts myror vars gift sedan avsöndras ut genom grodans hud.

Tittar ut gör den blåtungade skinken också, fast på ett mycket högdraget sätt under sina tunga ögonlock!

Majsormshonan kikar ut från sitt lilla gömsle. Fint ihoprullad ligger hon därinne och notera att svansspetsen fortafarande är utanför!

En av kajmanerna kikar fram ihop med en sköldpadda. Kajmanerna flyttar snart till Furuviksparken - de börjar bli för stora för bassängen här.

Sen var visst något på gång ute också. Vi står uppe vid översta hagen.

Det är grisen Mallan som lockas ut, bort från sin dotter. Ett äpple fungerar fint som lockbete, även om hon var misstänksam eftersom så många stod utanför.

När en gris väl får upp farten går det undan!

Här har vi anledningen! Galten Gorm har kommit tillbaka efter att ha varit ute på avelslån och nu hoppas vi på kultingar till våren.

Mallan är inte negativ till uppvaktningen och kissmarkerar överallt. Däremot är hon inte i brunst riktigt än.

Gorm har därför inte så mycket för sina ivriga bestigningsförsök.

Gorm låtsas leta gömda grönsaksbitar i lövhögarna också, kanske så Mallan får vänja sig lite?

Verkar ha varit en väl fungerande strategi, för här har hon minsann gått in för att inspektera självaste sängkammaren! ;o)

Det är detta "Tittut!" som vi väntar oss till våren, i mars någon gång. Förra gången det begav sig var de sex kultingarna så här bedårande söta och en i högen är lilla Miniknorr, som vi ju valde att behålla.

Nu finns EN kaninunge kvar, lilla Ronja. Vill du tinga? Hon är född den 30/8 och är alltså 10 veckor. Kontakta Hillevi på Djurhuset. Fler djur hittar man på Spångas hemsida.

Gruvligt på Spånga

Lovet är över och Halloween också. Fast pumporna är så gruvligt fina att de får stå kvar ett tag till!

Tillbaka i vardagen får eleverna lära sig hantera chipavläsare och att ringmärka fåglar.

Ölandsgässen är tunga och kan slå rejält med sina stora vingar. Det gäller att hålla dem på rätt sätt. Chipavläsarens nummer jämförs med numret i journalen.

Ett par av gässen har tappat sina ringar, så nu får de en ny sort som rullas på ungefär som en nyckelring.

Inne i Ladanköket ska pärlhönsen chipas. Först kontrolleras numret på etiketten mot avläsaren.

Den gruvligt stora otäcka chipmärkaren kontrolleras också mellan varje märkning.

På fåglar läggs chipet i bröstmuskulaturen som finns på var sida om bröstbenet. Detta är långt på pärlhöns. Anna visar. Området där nålen ska in tvättas noga.

Nålen med chipet är väldigt grov, men fåglarna knystar inte. Avslutningsvis kontrollerar man igen med chipavläsaren att numret överensstämmer med etikettens, innan den klistras in i journalen.

Några tvåor som inte är hos oss just nu har ändå invaderat Ladan. De arbetar med ett projekt om kaninaktivering. En massa saker har tillverkats och köpts in och prövas ut på alla kaniner. Tacos här blev oerhört förtjust i gallerkulan med grönsaker som trillar fram när han puttar på den.

Stimulerande miljöer byggs upp. De bidrar verkligen med något bra, de här eleverna!

En egenhändigt tillverkad variant av Nina-Ottoson-snurra. Kaninen måste komma på att den först ska lyfta av träklossarna. När eleverna är klara med sin undersökning, kommer vi att få behålla en hel del av sakerna. Jätteroligt!

Malin borrar sig igenom ett pärlhönsägg med stort besvär. Pärlornas ägg är otroligt hårda och borren vevar runt, runt och blir nästan överhettad. Ägget ska ingå i en utställning på Gymnasiemässan nästa vecka.

Fortfarande har vi två kaninungar kvar. De blir bara sötare och sötare, med sin svarta färg och sitt gråa fluff runt hals och rumpa. Tinga gärna! De är en hane och en hona. Kontakta Hillevi på Djurhuset. (Frukten och grönsakerna är bara rekvisita till bilden, förstås)

Höstmys på Spånga

Eleverna har höstlov och förhoppningsvis har de det lika bra och mysigt som Spångadjuren! Här kommer Mallan och Miniknorr ut från sin inbäddade vrå i Ladan. De gräver ner sig djupt i halmen på kvällarna och det tar en stund innan alla strån fladdrat bort.

Fast de vet att i utehagen finns en massa kul att göra - leta fram godis under stora lövhögar till exempel. Och skulle de vilja snarka middag, så har även det lilla utehuset en skön och varm grislampa tänd.

En sådan har katterna också fått, en alldeles egen. Förut la de beslag på bland annat taggmössens burtak, där också en värmelampa finns. Nu har utrymmet under trappan blivit en härlig katthörna. Tisslan njuter och spinner som bara katter kan.