Gorm har stort besvär med att öppna den här påsen. Den är fylld med halm och lite gott i och sedan hårt ihopsurrad. Vi måste hela tiden öka svårighetsgraden. I början var en öppen kartong knepig nog, medan det nu krävs avancerade paket, gärna som ask i ask i ask...
Illern Timon får nytt i sin "aktiveringsavdelning". En massa grenar får uppborrade hål, där godis göms. Illrar klänger och klättrar bra, även om de inte kan jämföras med katter. 
Apropå katter: Nilen surar ovanpå taggmössens akvarium. Sånt oväsen härinne av borrmaskinen! Flytta sig tänker hon inte ändå, värmelampan är alldeles för skön.
Taggmössen är vana och bekymrar sig inte nämnvärt. Snarare är de nyfikna över vad som pågår.
Den färdiga "skogen". Här kommer han att ha att göra ett bra tag, Timon. Fast först hade han ett stort sjå att samla ihop alla de fjädrar som också fanns instuckna här och var. För såna har han ett speciellt gömställe i sovavdelningen och han är väldigt noga med att det ska förbli så. Illrar är hamstrare - de måste vara det, eftersom de har ett mycket snabbt matsmältningssystem och inte klarar av att vara utan mat särskilt länge. Redan efter tre timmar börjar levern att påverkas. Tamillrar får ju sin mat utan mankemang, men hamstringsinstinkten finns kvar. Ger man Timon mat utanför buren, bär han alltid in den och gömmer på sina speciella ställen.
Annat än rutiner och berikningsprojekt hanns med: nymfkakadua- och undulatburen gicks igenom. Meningen var att fåglarna skulle ringmärkas också, men den rätta storleken på ringar var på upphällningen, så det får bli en annan dag. Journalerna kunde i alla fall uppdateras.
De är inte aggressiva, nymfarna, men gillar inte såna här undersökningar... därav handskar!
Vägningsprocedur i handduk... och för det mesta smet de inte.... :o)
Slutligen en liten bild på den söta kaninungen Ronja. Hon har fått flytta till en egen box nu, eftersom mamma Doris blev på tok för tjock av de pellets som den lilla behöver för att växa på sig. 