Vilken Doris!

Egentligen skulle det dröja lite till med uppdatering från Spånga - helgjobb innebär ledig fredag, den tid som annars kan ägnas något åt Djurhusets nyheter. Men detta gick inte att låta bli:

Detta är Doris, vår fina viltfärgade dvärgvädur. Som tur var, struntade hon fullkomligt i det faktum att en vädur ska ha hängande öron och följdaktligen ser hon ut som en äkta vildkanin.

Hon struntade i annat också, som att föda sina ungar i därtill avsedd bolåda inne i boxen. Så hemlighetsfull var hon, att vi trodde att hon "gått tom", dvs inte blivit dräktig. Istället grävde hon i största tysthet ut ett gångsystem i uteboxen och en dag för några veckor sedan upptäcktes lite päls på sanden. Åh, vilken luring! Hon hade fött sina ungar ute!


Idag, söndagen den 21 september, var det dags för fyra stycken 3 veckor gamla minimaler att våga sig fram på riktigt. Förra veckan sågs de dia någon gång, och sedan har den ömma modern omsorgsfullt grävt ner de sina igen.

Den jordigaste av dem alla! Men snart otroligt nyfiken och pigg på att undersöka den Stora Världen.

Gångsystemet var utgrävt på äkta kaninvis, med ingångshålet långt ifrån själva bohålan, som i sig låg efter en sidogång. Två uppgångshål och en massa andra gångar därtill, hade skapat en stor kaninlägenhet. Bohålan själv, var mjukt stoppad med mamma Doris ull. Nu kan tunnlarna användas till lek och de små skuttar upp och ner som gubben i lådan.

Den överraskningen, du Doris, var inte dålig! Och således finns nu fyra underbart söta blandrasungar mellan dvärgvädur (med käcka öron!) och löwe-kanin att tinga. De liknar nog sin pappa Vätte mest. De heter Vittra, Jordi (gissa vilken!) Ronda och Troll. Tre av dem är mest svarta med mer eller mindre vitt i pannan och så den viltfärgade sobel. Hör av dig till Hillevi på Djurhuset om du är intresserad. Leveransklara är de vecka 43.

Förberedelser inför DJUREXPO

Tyvärr blir det ingen uppdatering denna vecka - all tid och energi går till vårt fantastiska Djurexpo, som äger rum den 27 och 28 september. Ni kommer väl?! Mer information finner ni på skolans hemsida.

Landat på Spånga

Nu är de i hamn. Landat har både några nya djur och ettorna. Andra veckan hos oss på Djurhuset märks det redan att eleverna börjar känna sig som hemma. Personligheter framträder och de börjar ta för sig. Precis som det ska vara.

Bland de nya djuren återfinns ett par av jamaicansk anolis. Väldigt fin är hannen här med sina taggar på ryggen. Än så länge bor han i vår karantän, men kommer snart att flytta upp till ödlelängan i terrarierummet.

Hans tilltänkta ser lite skabbig ut för tillfället, men det beror på att hon just ömsar skinn. Så fort en reptil växer, blir det gamla skinnet för litet och måste bytas ut.

Terrarierummet är ett populärt tillhåll för eleverna, och särskilt ormarna drar till sig intresset. En av de nya ettorna har åtagit sig uppgiften att göra vår tigerpyton mer tillgänglig. Varje dag plockar han fram ormen och sitter med den en stund. Störst risk att bli biten är när man vill ta ut ormen från dess trygga, välkända tillvaro och därför används ormkroken.

Han vet vad han håller på med, den här killen som hemma har egna kungsboaormar. Lugn som en filbunke och långsamma rörelser. Då går det bra.

Kroken har fullgjort sin uppgift och tigerpyton får slingra sig över armen. Kroppsvärmen upplever reptilen som mycket behaglig och var den aningen sur innan, så har det gått över nu.

Den är så vacker och klar i teckningen, vår ännu lilla tigerpyton, och med den här träningen kommer den också snart att vara tam som en lammunge.

Majsormarna, här honan, har aldrig visat några aggressiva tendenser. Hårt slingrar hon sig runt handleden på eleven här - en säregen känsla!

Den allra vänligaste av våra ormar är nog mjölksnoken. Han heter Snoddas och är otroligt len i skinnet.

Många tror att en orm känns kall och hal att hålla i och inget kan vara mer fel. Istället är ormen behagligt torr och den blir väldigt snart uppvärmd av ytan den slingrar på, vilket gör ormhantering till en härligt pirrande upplevelse.

Ladandjuren är också mysiga. Här har vi just en genomgång av marsvin och Coke får finna sig i att bli vänd och vriden på. Och... han kuttrar förtjust på marsvins sätt.

Fler nya djur har kommit, men mer om det nästa vecka.

Smått på och från Spånga

Så har vår första vecka med ettorna kommit och gått och det har fungerat jättebra. Det har vi djurvårdsinstruktörer tyckt och det har eleverna också, av utvärderingarna att döma. Tre sådana veckor till med halvklasser och sedan är det snart dags för treornas Expo! Pga av detta blir veckans uppdatering lite kortare, även annat skriveri måste hinnas med.


Nu har vi i alla fall öppnat innevoljärerna åt papegojorna. Varma dagar kan de fortfarande vistas ute dagtid, men för kallt får det inte bli i Fågelrummet, eftersom vi även har reptiler som sköldpaddor, leguaner och stäppvarander där.

Här här har vi en av ungarna till våra blåpannade gulvingade amasoner! I dag satt den plötsligt där på golvet i voljären och glodde stint på oss med sina kolsvarta ungfågelögon. Snart hoppar säkert även unge nummer två ut ur holken.

Lite mer fågel: ett par av de öländska dvärghönsen, våra genbankshöns av spitestam, har lagt sig att ruva. Efter 21 dagars ruvning kläcks förhoppningsvis ett antal dunbollar. Ordet "spite" betyder "fläckig" eller "blommig".

Se här! Någon som är nyfiken! Illern Timon är glad att eleverna har börjat - vår aktiva iller uppskattar högeligen att han är så populär. Mellan ruscherna sover han gott - en iller behöver sova minst 18 timmar per dygn. Däremellan är Timon desto lekfullare.

Här undersöker han sin Nina Ottoson-snurra. Godis läggs i håligheter och Timon måste komma på att han kan komma åt det genom att vrida skivorna åt olika håll.

För en liten, liten taggmus kan ibland världen te sig mycket stor! Den här ungen är bara några dagar gammal, men väldigt mycket mer utvecklad en en vanlig liten musunge. Taggmusen härstammar från Afrika och är nattaktiv.

En vuxen taggmus kan hoppa över en meter rakt upp i luften och den lilla ungen är inte bortkommen den heller. Klänga sig fast med de långa bakbenen för att ta sig ner från taket går alldeles utmärkt!

Det får bli allt för nu - väl mött nästa vecka!

Hänt i veckan på Spånga

Detta blir ett inlägg med få bilder, för antingen har motiven sprungit och gömt sig eller så har de knappt synts ändå. Eller så har de varit ARGA!

Men ändå - varje vecka händer det massor! Det viktigaste denna vecka var nog att alla elever återkommit, både gamla tvåor, urgamla treor och pinfärska ettor! Där fick kameran faktiskt vila med flit, någon ro ska de väl ändå ha, även eleverna.

För oss djurvårdsinstruktörer blev det en turbulent vecka. Vi har varit vana nu - ända sedan skolavslutningen - att det varit ganska tomt på folk på skolan. Bara vi och djuren. Men oj, vilket omkast det blir varje gång det börjas på igen! Och vet ni, det är underbart! Det är så roligt att återse de gamla eleverna och så spännande att träffa alla nya ettor. Undrar vad var och en av ER har att bidra med till det nya Spångaåret?!

Under torsdagen har tvåor från naturvetarprogrammet ägnat nästan hela dagen till att guida runt nya naturvetare med djurvårdarinriktning. Små grupper har de haft och det har inneburit att de fått gå igenom allt ungefär 8 gånger på alla stationer och vad vi hörde i förbifarten så var tvåorna väldigt duktiga och ettorna entusiastiska (och kanske aningen blyga också!).

Alla naturbrukselever, från nya ettor till (urgamla ;o)) treor, har däremot haft helt annat för sig just denna torsdag, vecka 34. De har åkt iväg till Kolmården på studiebesök. Det är tradition varje kursstart med ett djurparksbesök och detta innebär att att eleverna får göra tre såna resor under sin utbildning och då på olika parker varje gång, naturligtvis. Detta sammanvägt med praktik i flera veckor på djurparker under utbildningens gång, ger alla en god erfarenhetsbas.

Klockan 5.45 denna dag förväntas alla dessa elever vara glada och pigga när de äntrar bussarna vid Klarabergsviadukten! Nåja, allt eftersom morgonen framskrider känns det nog bättre, för att mycket snart bli en verkligt fin och minnesvärd dag.

Men det var torsdagen, det. Mycket annat har också hänt: våra vackra chokladciklider i den stora Victoriabassängen har fått yngel! Jätteroligt, tycker vi, för det är inte länge de vistats där. Vi flyttade över dem i våras och uppenbarligen passade det fiskarna alldeles utmärkt!

Så ser en chokladciklid ut och mamma ciklid vaktar sina yngel noga. De, däremot, är så små att det inte fastnar alls i kameran, tyvärr.

Mer som hänt: våra blåpannade gulvingade amasoner har ju två ungar i sin holk och nu har de börjat kika fram i hålet på holken! (Jaja, fast inte när kameran kommer fram.... - så lite till får ni vänta!)... Fina ser de ut i alla fall.

Detta är ungar från från en tidigare kull.


En riktigt rolig nyhet är att en av våra pärlhöns lagt sig att ruva! Det är inte det lättaste att få dem till detta - oftast sprätter de iväg sina ägg lite hur som helst och låter det vara bra med det, men äntligen har en av dem visat sina moderliga instinkter. Nu har har hönan två kycklingar hos sig - kanske och förhoppningsvis blir de fler - men vi går inte dit så ofta, inte mer än för att byta vatten och ge ny mat. För aj, vad ilsk hon blir. Och en pärlhöna klampar när hon är arg och en liten kyckling är verkligen just... liten.... Alltså ingen bild på henne och kycklingarna heller just nu. Fast så här ser en afrikansk hjälmpärlhöna ut:

De är väldigt roliga - extrema flockdjur som struttar runt som viktiga professorer. Ibland hakar de upp sig i sitt kacklande sammanhållandeläte och då önskar man att man kunde dra ut den där kontakten ur väggen!

Hjälmpärlhönsen härstammar alltså från Afrika och i flock är de fullt kapabla att fånga och nedlägga råttor till exempel. På huvudet har de en hård benkam, större på tuppar än på hönor. Goda att äta lär de också vara! Ja, hönsen, alltså. Inte kammarna!

Vad har vi gjort mer? Åh, ni skulle bara veta vad det ibland kan kosta på att vara djurvårdare! I fem-sexan, dvs den stora voljär där arorna och pionusarna bor, dit in har vi släpat ett helt träd! En stor lönn har med gemensamma Karl-Alfred-muskler tryckts igenom fullständigt omöjligt smala dörröppningar, krystats upp i horisontell position och slutligen fästs i kedjor från taket. Puh!

Med detta ( efter att samtliga innevoljärer fått nya grenar) så har fönstren öppnats och utevoljärerna blir nu valfri dagvistelse en tid framöver. Suck. Med detta inleds ju höstperioden, tyvärr, och signalerar att snart, snart är den underbara sommaren över. Fast... oj, vad kul fåglarna tyckte att det var att få komma in och kolla läget.

Sådan var veckan och månatligt veterinärbesök har vi haft dessutom. Terrarierummet gicks igenom och katten Nilens öga som sett lite illa ut kontrollerades. I det stora hela var allt i ypperlig kondition.

Nilen, som numera är äldsta katten och därmed Spångas Grand Old Lady. Kalle och Tisslan är bara fjösiga barnungar i jämförelse.