Fem av våra bagglamm kastrerades nyligen och bilder på detta finns ungefär i mitten av blogginlägget här. Därför en liten varning för starka bilder - scrolla förbi om du inte vill se!
Det har varit en intensiv period på Spånga. Mitt i allt har eleverna haft studentexamen och skolavslutning, men för oss som jobbar med djuren måste allt skötas ändå.
Det är dags för korparnas avmaskning. Fem dagar i rad får de medicin nersondad i krävan. Här en liten uppladdning inför dagens insats!
En efter en fångas de in, de sex korparna. Föräldrarna först.
Avmaskningsmedlet sprutas in i sonden som förs ner i krävan hos fågeln. Här är korphanen Grimner. 
Därefter sprutas lite vanligt vatten igenom, så att inget av medicinen sitter kvar i sonden. Det är små mängder det rör sig om och det är därför extra viktigt att att allt följer med. Den här gången är det fjärde dagen korparna sondas. Första dagen är lite omständigare. Då måste alla korpar först vägas, dosen räknas ut och först därefter kommer sondningsmomenet. De övriga dagarna är det bara att tuta och köra på.
Här är en av ungarna. Den är märkt med en vit fläck på huvudet så den kan skiljas åt från sina syskon. Till skillnad mot en vuxen korp, som har mörkbruna ögon och kolsvart näbbhåla, har ungarna underbart grå ögon och är alldeles rosa i "munnen". Ungarna är nu så pass gamla att de mjuka, gula mungiporna nästan försvunnit. Hos de små ungarna gör dessa mjuka gångjärn att de kan gapa så stort att det nästan ser ut som om hela huvudet öppnas på mitten. Den som gapar störst, får mest mat.
Så till lammkastreringen. Fårveterinären dök upp sent omsider en eftermiddag och så satte alla förberedelser igång. De fem lammen ska komma in här Ladugårdens foderkök, men då ska alla instrument ligga framme, färdiga att användas.
Våra lamm är så nyfikna och sociala, att det inte var någon stor grej att komma in här.
Här har alla fem fått lugnande medel och ligger prydligt på rad.
Sen sätter det löpande bandet igång. En rakar, nästa tvättar, den tredje håller upp det högra bakbenet på lammet.
Snabbt jobbar veterinären sig igenom lammen - bedövningsmedel sprutas in på alla håll och kanter i fårtestiklarna.
OBS! De närmast följande bilderna kan vara lite otäcka.
Punghuden klipps upp (lammet känner ingenting, dels sover det, dels är alltså hela området här bedövat)...
och de stora testiklarna trycks fram...
... och dras ut, så att deras fäste nås.
Med gigantiska peanger snörs blodtillförseln av och testiklarna klipps bort. Peangerna får sedan sitta på ungefär i en kvart. Med det är det hela klart och alla lamm var kastrerade inom fem minuter - en mycket snabb veterinär, men så hade hon god hjälp av "det löpande bandet" - oss - också.Slut på läskiga bilder!
Innan lammen vaknade till öronmärktes de också. Här vinglar Torkel lite förvirrat omkring.
Men det var inte värre än att alla mycket snart gav sig i kast med att sätta i sig hö.
Balansen kom tillbaka fort också och så var det hela i hamn. Alla lammen hade dessutom fått en dos smärtstillande vars verkan håller i i tre dagar, och gick sedan på en antibiotikabehandling i fem dagar.
Så till något helt annat. En av duvorna har lagt sina ägg på ett tokigt ställe, alldeles utanför ankhuset i stället för i någon av duvholkarna. Den här ungen lever farligt, eftersom den vita påfågeltuppen inte skulle dra sig för att norpa ungen om han fick en chans. Vi får lösa det hela med att sätta för ett skyddsgaller så länge.
Inne i Friflygningens barnkammare har alla ankungar nu ersatts av en påfågelhöna och hennes tre små. Där har de en trygg tillvaro, men nu börjar ungarna blir så stora att vi snart kan släppa ut dem.
Eleverna på Spånga är mångkunniga. Här ett foto genom glasrutan i tropikhusets foderkök ner mot kliniken. Trimning på gång.
Till slut en bild på Fia åt Matilda, som jobbar hos oss ofta och alltid ställer upp när det blir obekvämt och jobbigt. Lilla Fia är ett av våra två flasklamm. Nu har de slutat med sin lammnäring, men bandet till dem båda har blivit starkt. Matilda jobbade när Glimma lammade och stötte bort sitt ena lamm, Fia. (Eller Gullfia som hon heter i journalen, eftersom lammens första bokstav alltid ska vara samma som moderns.) Det var sen eftermiddag och Matilda visste sig ingen annan råd än att ta med sig lilla Fia hem till stadsvåningen, sätta på henne den minsta tänkbara lilla blöja och låta henne stanna där över första natten. Samtidigt fixade och ordnade hon med lammnäring och kom sedan varje sen kväll och såg till att Fia och det andra flasklammet Torkel även fick dia den viktiga råmjölken av tackan Tuva. Tuva ville inte acceptera Fia eller ens Torkel, som var det ena av hennes två lamm och de två blev därför sedan våra flasklamm på gott och ont. På gott eftersom det faktiskt är roligt att föda upp lamm med flaska och för att det var riktiga höjdpunkter för eleverna när de fick lära sig detta moment också. På ont eftersom det var en hel del merarbete, mycket extra tid och dessutom - oj, vad man fäster sig vid dem. Flasklammet Torkel hör till de nu kastrererade lammen och honom behåller vi eventuellt. Han, Gullfia och de andra lammen (förutom de bagglamm som sålts) kommer att gå på bete ute på Raggarön hela sommaren lång och sen hoppas vi hitta hem till dem också! 