Så här kallt har vi inte haft under så lång tid på väldigt länge. Det har gjort det dagliga jobbet utomhus oändigt mycket besvärligare. Alla vattenbaljor måste hackas loss, tömmas och fyllas med rent vatten flera gånger om dagen, frusna lås måste tinas upp och smörjas, det är besvärligt att ta sig fram med skottkärra i hagarna och så är det allmänt halt och huttrigt!
Men allt är inte svartvitt! Guldfasanen strålar i sina starka färger. Fast han längtar nog hem till Kina just nu...
Personalrummen har renoverats under julen och nu börjar det bli klart.
Här är djurinstruktörernas kontor. I stället för linoleummatta har vi nu klinkers. Det blir fint!
Vårt tillfälliga viste är nere i Kliniken och där går det knappt att ta sig fram längre. Därför får vi göra i ordning foderköket till veterinärbesöket som är på gång. Eleverna sitter och väntar. Det är deras sista dag hos oss och eftersom det var jullov mitt i deras praktik, får de vara med om två stycken veterinärdagar. På gott och ont - det är roligt när Gunnel Andersson kommer och finns alltid nytt att lära, men det är också mycket väntan och den tiden hade vi gärna haft för genomgångar om de djur de just jobbar med.
Det har varit så kallt att nymfkakaduorna - infravärmen till trots - har fått flytta in i Ladan. Vi börjar därnere och Gunnel går igenom dem.
Men det var också det enda därnere för denna gång. Tillbaka in i värmen och den tillfälliga "kliniken". Scheltopusiken Conrad (en kopparödleart som finns i medelhavstrakterna) får emellanåt besvär med sand i sina öron. Hon (jo, då, det är en hon, trots namnet!) var inte så villig att låta sig undersökas idag.
Med luppglasögonen går det lättare med pillgörat som kommer.
En smal sticka att rensa med.
Det ena örat var helt ok, men det andra var svullet och eländigt. Men det brukar gå att komma till rätta med.
Till sin hjälp hade Gunnel idag en veterinär från Sydamerika, tror det var Argentina. Cezar (reservation för hur han stavar sitt namn) håller just på att skaffa svensk veterinärlegitimation och kommer att bli klar framåt sommaren. Här undersöker de Elza, vår stäppvaranhona, som fortfarande är hängig, men på bättringsvägen. Hennes största problem är att hon är på tok för tjock och detta trots att hon äter mycket mindre än de andra två stäppvaranerna.
Lite gymnastik skadar inte! ;o)
Slutligen en koll på skäggagamhanen Torsten. Han har en ömmande fot, men det såg inte farligt ut alls. Undersökningen blev utan anmärkning förutom att hans tänder börjar bli rejält belagda med tandsten. Många reptiler byter tänder ofta, men inte skäggagamer. Eftersom de ändå blir runt 20 år, så hinner tandstenen i värsta fall ställa till stora problem. Så, då får vi väl börja borsta deras tänder, då! Tack NP2B för tiden hos oss och fortsätt vara här jämt! Nu är vi utan elever två veckor och sedan är det dags att välkomna ND1.
