En svala gör ingen sommar, men det gör sex stycken bräkande får på väg hem till Raggarön. Våra Roslagsfår kommer därifrån och det är något vi är mycket stolta över. Just Raggarön utanför Östhammar är nämligen den plats på vilken den nästan utdöda rasen räddades i ett projekt som Norrtälje Naturvårdsfond startade 1995. Då fanns endast femtio djur kvar, men sedan dess har antalet stigit till flera hundra.Henrietta till vänster och Anna försöker övertala Tuva och Tova att det är en mycket god idé att kliva upp i transporten.
Väl därinne tar vår andra Anna emot och Malin är mellanhand. Helt lätt är det inte, som kanske framgår av de glada minerna!
Annie och Anna Å åkte iväg - det är ett heldagsjobb detta, att transportera djuren till Raggarön, som ligger strax söder om Gräsö. Mot slutet är vägarna små och kurviga för att till slut nästan upphöra helt. Anna hade sin kamera med så att ni får se den underbara hagen tackorna ska gå i.
Roslagsfår är ganska småväxta, är tystare än andra får (undantaget är vår Glimma - oj vad hon kan bräka ihärdigt!) och tackorna är kulliga, dvs de saknar horn. Baggarna, eller gumsarna, som man också säger, har däremot ståtliga hornkringlor.
Ett gäng glada fårrumpor upptäcker paradiset: från vänster är det Glimma med sitt lamm Gambrinia, Gnistra, Tova, Tekla och Tuva.
Roslagsfår i roslagshage, med havet som gräns. Uppåt i hagen finns både lövdungar och skog, berghällar och öppen ängsmark. Bättre kan de inte ha det hela sommaren lång, våra tackor.
En ulv i fårakläder rullar sig framför den nyfikna Gambrinia.
Den måste undersökas närmare!
Och visst, det var ju Tross, den irändska vattenspanieln, som delar paradisön med sin matte Jenny och resten av familjen. Det är från Jennys släkt projekt Roslagsfår har sitt ursprung. Bredvid Tross står Annie, den av oss som oftast åker på transportuppdraget - hon är fenomenal på att backa och lura in transporten på de mest omöjliga stigar.
Till sist en hälsning från fåråkarna! Annie och Anna jobbade Expohelgen och hade visst väldigt roligt! :)
